Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perspektiv

Miljön runt om mig gjorde mig lite lugnare. Jag rättade till mitt linne som kommit lite på snedden och sedan trycktes ett handtag ner och alla nervositet som hade försvunnit blåste som en vind genom mig. Massa tankar flög igenom mitt huvud innan jag fick syn på killarna. Harrys fina lockar, Nialls underbara, blåa ögon, Louis fina leende, Zayns perfekta hår och inom mig hörde jag Liams perfekta röst. Det kändes overkligt. De killar som fått mig att le så himla många gånger stod nu framför mig. Jag tog ett djupt andetag lite diskret och sedan mötte jag Harrys blick.

____________________________________________________________________________________
Harrys perspektiv

När jag mötte Julias blick tittade jag snabbt bort, tanken på hur hon betedde sig mot mig när vi följde dem hem skrämde mig lite. Men jag kunde inte låta bli att titta lite extra på henne. Hennes röda, lockiga hår föll perfekt över hennes axlar. Jag gick fram till tjejerna och log.
-Hej! Sa jag glatt.
-Hej, svarade dom i kör. Jag kände att Julia kollade mot mig och hon log. Hennes leende gjorde mig glad.
Jag gick fram mot tjejerna och gav de varsin kram, jag märkte hur glada de blev. När jag kramade om Johanna mötte jag Julias blick, hon såg lite avundsjuk ut så jag log mot henne. Jag släppte greppet om Johanna och gick mot Julia med osäkra steg. Hon sprack upp i ett stort leende och hoppade lite upp och ner. Jag skrattade lite åt henne och skakade på huvudet.
-Nämen hej, dig har man inte mött tidigare, sa jag lite ironiskt och Julia skrattade lite lätt.
-Haha, nej det har du inte, sa hon med ett stort leende och kramade om mig. På något konstigt sätt blev jag glad av den kramen.

-Men vad ska vi hitta på nu? Vi fick ju en timmes rast från inspelningen! Sa jag när vi hade hälsat på alla tjejerna.
-Kan vi inte spela lite FIFA? Frågade Niall glatt.
-Jaa! Skrek vi alla utom Johanna.
-Eller vad tycker du Johanna? Hörde jag att Niall fråga, han la sin hand på hennes axel och hon hoppade till.

Johannas perspektiv

Jag märkte hur någon la sin hand på min axel, jag kollade upp och såg att det var Niall. Han log stort mot mig och glädjen spreds sig inom mig. Hans perfekta leende och underbart blåa ögon tittade rakt mot mig. Det kändes som jag var i en dröm, det var ju allt detta jag någonsin drömt om. Kunde detta verkligen vara sant?
-Johanna!? Hörde jag Nialls röst säga och jag ryckte till ännu en gång.
-Eeh va? Vad är det? Frågade jag förvirrat och Niall började skratta lite smått.
-Vill du spela lite FIFA med oss? Alla andra har redan gått och satt sig i soffan, sa Niall och jag kände mig lite osäker.
-Men jag är inte så bra, eller man kan väl säga att jag är urusel på det, svarade jag och än en gång log Niall mot mig.
-Men då kan jag hjälpa dig, sa han stolt. Jag nickade och log.
-Visst!
Vi gick mot soffan där resten satt, men där var ingen ledig plats.
-Vad har ni tänkt att vi ska sitta? Frågade Niall lite irriterade men jag märkte snabbt att det var på skoj eftersom han började skratta.
-Jag hade tänkt att ni kunde sitta i saccosäcken, svarade Zayn och pekade mot den. Niall gick och satte sig ner, men jag stod kvar och kände mig allmänt förvirrad.
-Kommer du? Frågade Niall och klappade på den lediga platsen bredvid honom i den svarta saccosäcken.
Liam och Zayn började spela första matchen som jag inte var så insatt i.
Jag tänkte tillbaka på det ögonblicket när jag hälsade på killarna för allra första gången idag vilket även var allra första gången i mitt liv jag träffade Niall, Liam och Zayn. Niall hade kollat på mig direkt med ett riktigt stort leende. Han hade börjat prata med mig direkt, det kändes så lätt att prata med honom. Det kändes lätt att prata med de andra också, men på något sätt så var det enklare att prata med Niall redan från början. Höra hans underbara skratt i verkligheten var som att leva i en dröm.
-Johanna! Hörde jag att alla skrek i kör och jag vaknade upp från mina tankar. 
-Va!? Svarade jag förvirrat och kollade mig omkring.
-Brukar du alltid drömma dig bort sådär? Frågade Harry nyfiket.
-Nej, men det känns liksom så overkligt att sitta här med er, det är liksom allt jag någonsin har drömt om, sa jag och alla killarna såg förvånansvärt glada ut. Niall knep mig i armen och jag kände smärtan i armen.
-Aj, vad håller du på med!? Röt jag till irriterat och flyttade mig lite längre ifrån Niall.
-Förlåt, det var inte meningen. Jag ville bara visa att det var verklighet, svarade han och tittade ledsamt på mig samtidigt som han klappade mig lätt på armen där han hade knipit mig. Jag kunde inte låta bli att le. Varför var han så underbar? Hans ögon fick mig att smälta.
-Ingen fara, sa jag tyst. Han log lite, men han såg lite ledsen ut.
-Säker? Det var inte meninge...
-Det är lugnt! Sa jag och han log stort. Vad skulle jag ta mig till? Han satt ju inte sådär jättelångt ifrån mig. Jag skulle lika bra kunna hoppa på honom, krama om honom och kyssa han, men jag hindrade mig själv. Jag fick trots allt sitta bredvid honom och bara det fick mig att le större än någonsin.
_____________________________________________________________________________________
Hoppas ni gillar det!
Imorgon ska vi iväg att åka skidor (bara över dagen), men vi vet inte riktigt när en ny del kommer upp. Kanske på kvällen, men vi vill inte lova något! Men, glöm inte att slänga in en kommentar, det är såå kul att läsa alla fina kommentarer! :)
/Angelica och Johanna

Vill ni göra oss glada? Rösta på oss i 'blog awards' HÄR ,genom att kommentera 'Jag röstar på onedirectionnovell.blogg.se' eller liknande. Tack till alla som röstat so far!
Vi tävlar i kategorin 'bästa novellblogg' och vi tävlar endast mot JB-noveller. Hade varit kul att vinna över dom. 1D POWER! Så himla snällt av alla som röstat. PUSS
här trycker ni för att komma till inlägget, där ni kan rösta.