Sveriges första novellblogg om One Direction

Nialls perspektiv

-Jag vet inte, sa hon och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind också.
-Gråt inte, sa jag och hon kollade mot mig och log svagt.
-Förlåt för jag förstörde allt, sa hon och jag skakade på huvudet.
-Alicia, nej, säg inte så!
Jag torkade bort en tår från hennes kind med min tumme och lät min hand vila på hennes kind. Hon var så vacker och så fin.

____________________________________________________________________________
Louis perspektiv

Klockan hade hunnit bli 12 och jag hade inte lyckas komma upp, även om mamma sagt till mig minst 7 gånger att komma och äta lite frukost. Jag kollade runt i rummet och såg mina rutiga pyjamas byxor som jag snabbt drog på mig och sedan gick jag upp. Jag var ganska trött efter festen jag varit på igår och mitt hår stod åt alla håll. Jag skrattade lite åt mig själv och gick sedan ut till köket.

-Godmorgon, sa mamma glatt.
-Godmorgon, svarade jag i en betydligt tröttare ton och hällde sedan upp lite juice i ett glas.
-Hade ni kul igår? Jag nickade mot henne. Det hade varit en ganska galen kväll och det kanske var bäst för mig att inte komma ihåg så mycket.

När jag en timme senare satt och kollade på TV hade jag faktiskt duschat och tagit på mig vanliga kläder. Jag kom plötsligt att tänka på Matilda. Jag hade inte snacka med henne så mycket och jag kände faktiskt för att ringa henne och snacka lite. Jag visste inte riktigt vad jag skulle kalla henne för. Den dagen vi hade träffats hos henne var verkligen jättekul, och allt hade känts så bra, men jag visste inte. Vi hade inte pratat så mycket sen dess. Jag tog upp min mobil och letade upp Matilda bland mina kontakter. Jag tryckte nästan, men stanna upp. Skulle jag ringa? Vad skulle jag säga? Jag slog bort tankarna och ringde. Jag behövde snacka med henne. Det gick några signaler, som gjorde mig mer nervös än vad jag redan var.
-Hej, hörde jag att Matilda sa och ett leende spred sig på mina läppar. Även om hon inte lät sådär jätteglad.
-Hej! Sa jag glatt.
-Åh, hej Louis! Jag visste inte att det var du, alla mina nummer har försvunnit, så jag har inte kunnat ringa dig, sa hon och en lugnade känsla spred sig genom kroppen. Så det var därför?
-Aha, okej!
-Något speciellt du ville? Sa hon.
-Jag ville bara.... prata. Hon skrattade till lite.
-Haha, vad gullig du är! Är du fortfarande hemma i Doncaster?
-Ja, jag kommer hem på tisdag, vid tre tiden!
-Aha! Men, du? Sa hon och jag blev lite nervös. Jag hatade verkligen när folk sa sådär.
-Ja?
-Jag snackade med Zayn... jag berättade för honom att jag gillar dig och han bara la på, sa hon och jag svalde hårt.
-Har du försökt ringa honom efter de? Sa jag.
-Han verkar inte vilja snacka med mig, sa hon och jag suckade. Matilda fortsatte.
-Förlåt Louis om jag förstört allt mellan dig och Zayn, men jag var tvungen att berätta. Jag vill inte hålla det hemligt och du kan inte lura en av dina bästa vänner, sa hon och jag nickade för mig själv. Hon hade rätt, men samtidigt visste jag att det inte skulle bli kul att komma tillbaka till London. Jag kunde inte skylla på Matilda, men jag kunde skylla på mig själv. Varför hade jag börjat hålla på med Matilda? Jag märkte ju från början att Zayn gillade henne och sen kom jag inte och förstörde allt. Men, jag kunde inte låta bli. Jag gillade Matilda, riktigt mycket.
-Det är inte ditt fel, och du gjorde rätt, men..
-Jo, det är mitt fel, avbröt hon mig och jag suckade.
-Matilda, nej! Det är mitt fel, men jag kan inte hjälpa att jag gillar dig, sa jag tyst.
-Jag gillar dig också, och jag gillar Zayn, som en vän. Men, jag vill inte att ni helt plötsligt ska bli ovänner, på grund av mig...
-Matilda, jag kommer snacka med Zayn och det kommer nog lösa sig, även om det känns lite jobbigt.
-Men, allt är mitt fel, sa hon och hon snyftade till.
-Matilda, snälla, gråt inte! Kan vi inte snacka när jag kommer till London?
-Jo, sa hon och jag hörde att hon snyftade till lite tyst. Jag ville bara krama om henne och säga att det skulle bli bra, även om jag själv inte var helt säker på det.
-Jag kanske kan åka hem tidigare på tisdag, så jag är hemma innan de andra killarna, vi får se!
-Okej, men ring mig när du vet.
-Jadå!
-Hejdå, sa hon och log.
-Hejdå sötnos, sa jag och la sedan på.
Det kändes bra att ha snackat med henne, men samtidigt var jag ju inte säker på att allt skulle bli bra. Det här hade aldrig hänt förut. Att jag och Zayn gillat samma tjej. Men, det skulle funka. Matilda gillade Zayn som kompis och jag ville snacka med Zayn. Det kanske var lätt för mig att sitta och säga att dom kunde vara vänner, men jag ville bara att allt skulle bli bra. Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Zayn. ”Zayn, jag vet att du är sur, men vi kan inte låta en tjej förstöra vår vänskap. Vi behöver snacka när vi kommer tillbaks till London!”. Nervöst tryckte jag på skicka. I väntan på att få ett svar gick jag in på twitter, denna gången utan att tweeta. Jag såg att Niall tweetat, och blev orolig när jag läste hans tweet. ”Still in the hospital, still worried about Alicia, but i've talked to her, and she smiled when she saw the trend! Thank u”. Va? Vilken trend? Vad hade hänt? Jag hade inte varit inne på twitter på hela kvällen igår och inte på hela natten, och vaknat hade jag gjort först vid 12. Niall hade inte hört av sig och jag blev orolig direkt. Jag kollade om något trendade, vilket ”Get well soon Alicia” gjorde. Jag gick ut från twitter och ringde Niall direkt.
-Hej! Sa han.
-Hej, vad har hänt med Alicia? Sa jag
-Förlåt att jag inte ringt, men hade tänk att göra det vilken sekund som helst, men, det var inatt. Hon hade gått upp för hon hört något ljud och sedan hörde jag också något ljud, jag sprang till köket där jag såg att Alicia låg på golvet och sen dess har vi varit på sjukhuset.
Jag blev stum.
-Men... började jag, men jag fick inte fram så mycket mer att säga.
-Hon har varit vaken, men hon sover just nu.
-Jag hoppas allt blir bra! Hälsa henne, så ses vi på tisdag, sa jag.
-Ja, är allt bra med dig då?
-Jadå, sa jag lite osäkert, vilket Niall märkte.
-Louis, lura mig inte, säkert?
-Ja, sa jag. Visst, det skulle vara skönt att få snacka med Niall, men det var inte rätt tillfälle.
-Helt säker? Frågade han och jag log för mig själv.
-Vi snackar senare, sa jag.
-Okej! Bara ring, sa han och jag log ännu en gång för mig själv.

När jag lagt på kom jag och tänka på hur jag skulle göra. Skulle jag försöka ringa Paul och fråga om det gick att flyga hem tidigare? Han skulle undra varför och vad skulle jag säga? ”Hej Paul, kan jag åka hem tidigare, för jag måste snacka med Matilda..” jag skrattade åt mig själv och gick in bland mina kontakter ännu en gång. Vad hade jag att förlora? Jag behövde verkligen snacka med Matilda. Jag tryckte på ring, och Paul svarade direkt.
-Hej!
-Hej, allt bra? Sa jag glatt.
-Jadå, själv?
-Jodå! Men, jag har en liten fråga?
-Ja?
-Skulle jag kunna åka hem tidigare på tisdag? Jag skulle behöva komma tillbaka till London lite tidigare..
-Varför?
Ja, varför? Skulle jag säga som det var? Då kanske han inte skulle låta mig flyga tillbaka?
-Eh.. jo, alltså... jag känner för komma dit och vara lite själv, sa jag snabbt.
-Aha, okej, men du får hålla dig inomhus!
-Ja, absolut! Sa jag.
-Jag ska kolla om det går några flyg, vänta lite!
Jag hörde att han la ifrån sig mobilen och jag väntade otåligt. Det kändes faktiskt lite dumt att jag ljög för han, men jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara allt med Matilda och Zayn.
-Jo, eh..
Han kom tillbaka och jag hoppades innerligt att det gick några flyg.
-Det går inga tidigt på tisdag, men det går ett flyg klockan 7 imorgon kväll..
-Kan jag ta det då? Frågade jag.
-Jo, det går nog, vill du att jag möter dig på flygplatsen?
-Det kanske är bäst?
-Ja, vi ses där!
-Tack Paul!

Precis när jag la på kom det ett nytt meddelande. Från Zayn. Jag vågade inte riktigt öppna det, men jag ville veta vad han skrivit. Jag kunde helt enkelt inte strunta i detta. Jag och Zayn träffades varje dag och det skulle inte funkar om vi skulle vara ovänner. Och, vi var bästa vänner. Vi kunde inte låtsas att detta inte hänt. För det hade hänt och det var vår uppgift att lösa det. Matilda kände sig skyldig, vilket jag inte ville att hon skulle göra. För det var inte hennes fel. Jag öppnade smset.
_______________________________________________________________________________________
Förlåt för det inte kom någon del igår, men jag (Angelica) hade ganska mycket läxor och Johanna mådde inte så bra. Idag är jag hemma från skolan, då jag har ont i halsen, men jag skrev en lång del nu - hoppas ni förlåter oss!
Dränk oss i kommentarer nu, så kommer det förmodligen en till del idag!
/Angelica & Johanna

Vi är även lite sugna på att få en ny design, men ingen av oss är några experter. Är det någon utav ER som gör designer (något i stil med den vi har nu) så släng in en kommentar!! :)

UPDATE:
Att jag lyckades publicera när klockan var 13.37! Haha ;)