Sveriges första novellblogg om One Direction

Louis perspektiv

Precis när jag la på kom det ett nytt meddelande. Från Zayn. Jag vågade inte riktigt öppna det, men jag ville veta vad han skrivit. Jag kunde helt enkelt inte strunta i detta. Jag och Zayn träffades varje dag och det skulle inte funkar om vi skulle vara ovänner. Och, vi var bästa vänner. Vi kunde inte låtsas att detta inte hänt. För det hade hänt och det var vår uppgift att lösa det. Matilda kände sig skyldig, vilket jag inte ville att hon skulle göra. För det var inte hennes fel. Jag öppnade smset.

_____________________________________________________________________________________
”Svårt att vara sur på dig, men lite besviken. Vi måste snacka, vi tar det på tisdag! Hörde du vad som hänt med Alicia? Hoppas allt är bra med dig!” stod det i smset från Zayn. Jag kunde faktiskt inte låta bli att le. Han verkade inte så jättesur, och jag förstod att han ville försöka prata som vanligt. Allt kändes plötsligt mycket bättre, men ändå lite jobbigt. Jag vill egentligen träffa Matilda nu och bara krama om henne och säga att inget var hennes fel. ”Jag snackade med Niall, blev helt rädd när jag läste på twitter först! Det är bra med mig, själv? Vi ses!” skrev jag som ett svar och la sedan mobilen ifrån mig.

På kvällen när vi åt berättade jag att jag skulle åka hem tidigare än tänkt och såklart undrade dom varför. Jag suckade lite för mig själv. Jag visste inte riktigt om jag skulle berätta det eller inte.
-Jo, alltså... började jag och tänkte efter. Jag hade inte berättat det för någon och det kanske skulle kännas bättre om jag pratade om dom.
-Vad gubben? Sa mamma och jag log mot henne och kollade sen ner i min tallrik.
-Tjejproblem? Fortsatte hon och jag nickade.
-Typ...
-Berätta! Sa hon och jag skrattade lite åt henne där hon satt med uppspärrade ögon och öron.
-Zayn träffade en tjej på en fest, och sen när hon var med oss en gång så snackade jag med henne, och sen dess har jag börjat gilla henne, mer och mer och hon hade snackat med Zayn och allt har bara blivit så fel... sa jag tyst. Jag tittade ner i tallriken igen och jag kunde inte hjälpa att mitt ena öga tårfylldes. Det var verkligen jobbigt. Jobbigare än vad jag trodde. Jag kände att mamma la sin hand på min axel och satte sig bredvid.
-Gråt inte, allt kommer ordna sig! Vad heter tjejen? Sa hon nyfiket och ännu en gång kunde jag inte låta bli att skratta lite åt henne.
-Matilda.
-Men, du måste snacka med Zayn! Allt kommer bli bra! Jag mötte hennes blick och log. I samma sekund komma alla mina småsyskon springande in genom dörren och jag log mot dom. Alla hoppade upp i famnen på mig och jag kunde inte låta bli att le stort.
-Kan vi inte kolla på film? Frågade Felicite och jag nickade.
-Kom!
I soffan satt vi alla ihop trängda och mamma tog upp sin mobil för att fota oss.
-Smile! Utbrast hon och jag gjorde inget annat än att le. Det kändes så skönt att bara få vara hemma och tillbringa tid med sin familj.

När klockan var närmre halv tolv hade alla i huset somnat. Ja la mig ner i min säng och gick in på twitter och kollade först på bilden som mamma laddat upp, och sparade den sedan på min mobil. Jag gick in på Nialls profil för att se om han skrivit något nytt, vilket han hade. ”Finally home, both me and alicia, she's okay. Thanks for your support guys!”. Jag gick sedan snabbt in på Alicias profil för se vad hon skrivit. ”thanks for all your support, directioners are the best fans in the world, the boys are lucky!”. Jag skrev sedan en tweet, till både Alicia och Niall. ”@ItsAlicia @niallofficial Hope you are okay, love u!” skrev jag innan jag la mobilen åt sidan och slöt mina ögon.

Nästa morgon vaknade jag lite tidigare än vad jag gjort dagen innan. Jag gjorde mig klar på bara 45 minuter. Duscha, byta om, fixa håret och frukost. Allting. Sedan började packa ihop mina saker innan mina lillasystrar kom upp och bokstavligt talat drog mig ut från huset och bak i trädgården där dom ville möta mig i fotboll.

Dagen gick snabbt och när jag väl stod på flygplatsen för att åka iväg kändes det ännu en gång lite jobbigt, men samtidigt skönt att jag snackat lite med mamma. Jag kramade om alla syskon och min pappa, och gick sedan fram till mamma.
-Jag älskar dig gubben, sa hon och jag log.
-Jag älskar dig också. Hon log stort mot mig och jag kramade om henne hårt. Vi alla gjorde en stor gruppkram innan jag gick därifrån. Jag kom då på att jag inte sagt något till Matilda om när jag skulle komma till London. Efter jag gått igenom säkerhetskontrollen satte jag mig ner vid ett bord, med en smoothie. Jag tog upp min mobil och ringde Matilda.
-Hej Louis! Utbrast hon glatt och jag log för mig själv.
-Hej, du?
-Vad? Något bra? Sa hon nervöst och jag skrattade.
-Japp! Jag åker hem till London nu ikväll!
-Gör du? Men, va? Du sa imorgon?
-Vill du inte att jag kommer? Sa jag lite ledsamt.
-Joooo, såklart! Utbrast hon.
-Jag vet inte riktigt när jag är framme, men Paul skulle möta mig på flygplatsen... men, du kanske kan komma hem till mig senare? Vi måste verkligen snacka ju.
-Ja, visst! Ring mig när du är framme i London då.
-Ja! Vi ses, hejdå!
-Hejdå!
-Puss, sa jag lite tystare och la sedan på.

40 minuter senare satt jag på flygplanet och kände mig ganska lugn och glad. Det skulle bli kul att få träffa Matilda igen, men jag skulle verkligen sakna familjen. Och, jag ville inte ljuga. Jag var lite nervös för att träffa Zayn. Men, efter att jag snackat med mamma kändes allt mycket bättre.
____________________________________________________________________________________
Wohoo, två delar idag. Jag (Angelica) måste förmodligen stanna hemma från skolan imorgon också, så kanske att jag skriver en-två delar imorgon också. Kommentera på bra, så ska jag försöka skriva :)

/Angelica & Johanna