Sveriges första novellblogg om One Direction

-Hejdå, och tack så mycket, sa jag och smällde igen dörren. Jag gick med snabba steg in i skolan och mot mitt skåp. Det var tomt överallt och jag insåg att jag skulle komma för sent. Bra jobbat! Såhär tredje dagen i skolan kommer jag för sent. Jag kom fram till mitt skåp och började leta igenom mina fickor, men min nyckel var borta. Ännu mer bra jobbat. Jag suckade högt för mig själv och gick mot klassrummet men min tunga väska och inga böcker. Jag kände på mig att denna dagen inte var något direkt bra dag.

_____________________________________________________________________________________
När skolan var slut skyndade jag mig till bussen, i hopp om att kunna komma hem tidigare, men jag insåg att det inte skulle gå. Dagen hade varit lång och seg, alla lärare hade i princip skällt ut mig eftersom jag inte hade haft några böcker. I matsalen hade jag lyckats att trampa i mat och sedan när jag väl då skulle sätta mig ner för att äta i lugn och ro lyckades jag såklart sätta mig i en ketchup fläck.

Nu satt jag på bussen och var när på säga till busschauffören att köra iväg, men istället lutade jag mig mot fönstret och pustade ut. Sanna kom några minuter senare och satte sig bredvid mig.
-Hej! Sa hon glatt och jag gav henne en trött blick.
-Vad är det med dig? Sa hon och jag suckade.
-Sämsta dagen, sa jag.
-Vad har hänt? Något med Niall? Sa hon och jag kunde inte låta bli att flina.
-Nej, alltså, jag är bara så trött, sa jag och hon nickade.
-Aha.

När vi hade gått av bussen såg Sanna så glad ut och jag var på väg att fråga henne varför, men då kom jag på. Det var dags att se lägenheten. Jag kollade mot Sanna och vi båda två förstod varandra, utan att säga något. Jag log stort mot henne och plötsligt hade jag hur mycket energi som helst. Vi rusade upp mot Nialls lägenhet och sedan knackade jag hårt tills han öppnade.
-Niall, vi vill se lägenheten nu! Sa vi båda samtidigt och han skrattade.
-Du lovade mig en puss, sa han och jag hörde att Sanna suckade. Jag drog in han i en kram och våra läppar möttes.
-Kom nu! Sa jag och tog tag i hans hand och drog ut honom från lägenheten.

Jag, Liam, Niall och Sanna gick till lägenheten och när dörren öppnades blev jag nästan stum. Det var rikigt fint.
-Är det våra möbler? Frågade jag lite osäkert och Niall nickade.
-Japp!
-Du skojar? Sa jag och han skakade på huvudet.
-Allt är ert! Sa han och inom mig skrek jag av lycka. Jag hade aldrig bott såhär fint, jag hade aldrig haft såhär fina möbler och jag hade inte förväntat mig något såhär fint även om vi nu bodde i London. Jag nöjde mig med att killarna hjälpt oss att komma ifrån Sverige och att vi fick spendera tid med dom.
Jag började med att gå in i köket. Allt var så fint och perfekt.
-Niall, ni behövde verkligen inte ge oss allt det här, sa jag och han bara log.
-Gillar du det?
-Om jag gör, sa jag och han skrattade samtidigt som han la sin arm runt mig och drog mig intill honom.

Vi kollade igenom hela lägenheten och till sist kollade jag in i mitt sovrum. Det var en stor säng, där stod ett vitt skrivbord och ovanpå en helt ny laptop.
-Niall, vi kan inte bara ta emot detta och inte ge något tillbaka! Sa jag och mötte hans blick.
-Du ger för mycket tillbaka, bara genom att finnas där, sa han och jag kände hur jag smälte inombords. Jag gav honom en kram och kysste hans mjuka läppar.
-Jag älskar dig, sa jag tyst och han tryckte mig hårt intill honom.
-Jag älskar dig också, viskade han i mitt öra.
-Här står ni och pussas och kramas, sa Liam och vi vände oss mot Liam och Sanna som nu stod bakom oss.
-Yes, sa jag och log lite stolt.
-I den sängen lär ni få till många saker. Vi alla vände oss om och såg att Harry, Louis och Zayn stod bakom oss. Harry log stort åt de han just sagt och jag stod där och var illröd i huvudet. Några sekunder senare började alla skratta och jag hade inget annat val. Att skratta bort det pinsamma var nog det bästa.

Vi satt i lägenheten långt in på kvällen och bara snackade. Killarna var taggade för fest imorgon medan jag och Sanna tyckte det skulle bli mysigt med en filmkväll här hemma, i vår nya lägenhet.
-Säkra på att ni inte ska med? Sa Louis och vi nickade.
-Japp, sa jag.
Inte förrän klockan slog halv ett hade killarna gått hem och vi kunde gå och lägga oss. Det skulle bli skönt att sova i en helt egen säng, även om jag inte hade något emot Nialls mjuka, sköna säng där jag kunde känna hans andetag i nacken.

Fredag kväll – Louis perspektiv

Killarna var på väg hit till min och Harrys lägenhet. Vi hade bjudit med några kompisar och jag kände på mig att denna festen skulle bli lyckad. Även om jag helst hade haft Eleanor med mig. Jag hade inte snacka med henne sen hon sagt att det var över men jag hade inte så mycket tankar på att göra det heller. Visst, det kändes inte så kul, men jag kunde inte hänga upp mig på detta egentligen. Jag var ung och jag hade livet framför mig, varför inte vara glad?

När klockan var halv nio lämnade vi vår lägenhet och vi alla var riktigt taggade för denna festen. Det kändes nästan lite skönt att inte behöva ha någon speciell tjej där vid min sida. Även om jag hade älskat hade någon tjej som jag kunde pussat på hur mycket jag ville, så var denna känslan av frihet ganska bra också.

Zayns perspektiv

Jag höjde mitt glas mot Nialls glas.
-Skål! Skrek jag högt för att försöka överrösta musiken som dunkade. De andra killarna var utom synhåll och två sekunder senare var Niall också det.
-Vill du dansa lite? Frågade en tjej helt plötsligt och jag log mot henne. Jag satte ner mitt glas på närmsta bord och nickade.
-Kom! Jag tog hennes hand och vi stod mitt bland alla folk. Hangover med Taio Cruz spelades på högsta volym och alla i rummet dansade. Det var varmt och svettigt, men tjejen som stod framför mig var söt och jag hade riktigt kul.
-Ska vi gå ut och ta lite luft? Skrek hon för att jag skulle höra och jag nickade. Jag började gå mot utgången och jag kände att hennes hand tog tag i min. Jag mötte Liams blick och jag log lite mot honom.

När vi kom ut satte vi oss på en bänk. Man kunde höra musiken fortfarande, men det var ganska skönt att få lite frisk luft.
-Vad heter du? Frågade jag lite nervöst och hon log.