Sveriges första novellblogg om One Direction

När vi kom ut satte vi oss på en bänk. Man kunde höra musiken fortfarande, men det var ganska skönt att få lite frisk luft.
-Vad heter du? Frågade jag lite nervöst och hon log.

_____________________________________________________________________________________
-Matilda, sa hon och jag nickade.
-Jag heter Zayn, sa jag.
-Jag vet, sa hon och flinade lite samtidigt som hon kollade ner.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men Matilda verkade vara en sån person som var inte var så svår att snacka med och hon började prata på.
-Är du här ifrån? Frågade jag och hon skakade på huvudet.
-Nej, jag är från Sverige, sa hon.
-Sverige? Sa jag lite förvånat.
-Ja, jag flyttade hit i sommras!
-Själv? Sa jag ännu med förvånande och jag nickade.
-Japp!
-Men, vänta, hur gammal är du? Frågade jag och hon log mot mig. Hennes leende var sådär perfekt och hennes blåa ögon var så fina.
-17, sa hon och jag log.
-Aha, men, flyttade du helt själv? Sa jag och hon skrattade.
-Japp! Fast, jag har en kusin som bor en bit utanför London, sa hon och jag nickade.
Hennes leende var verkligen fint. Och hennes blåa ögon. Och hennes blonda hår som var uppsatt i en hög hästsvans. Hon var fin. Riktigt fin.
-Ska vi gå in igen? Jag vaknade upp från mina tankar och nickade.
-Kom!
Jag reste på mig och tog tag i hennes varma hand. Hon log mot mig och vi gick in igen. Precis när vi kom in spelades en lugn låt och jag kollade mot Matilda. Utan att säga något nickade hon mot mig och jag log lite för mig själv.

Där stod vi. Jag och Matilda och dansade med massa andra runt om oss. Jag mötte hennes blick och utan att tänka efter lutade jag mig mot henne. Hon backade undan lite och i samma ögonblick ångrade jag vad jag precis gjort.
-Förlå...
-Nej, förlåt mig, men du förstår..
-Vad? Sa jag lite oroligt. Hade hon en kille? Jag ville bara sjunka genom marken. Varför gjorde jag sådär? Hon var en tjej som ville dansa. Hon var riktigt söt, men varför skulle jag alltid lyckas att fästa mig vid en tjej sådär fort?
-Förlåt igen, alltså, Matilda, det var inte menin..
-Det är lugnt, sa hon och våra blickar möttes ännu en gång. Nu var det hon som lutade sig fram och jag kunde faktiskt inte låta bli. Vår läppar möttes.
När jag drog mig ifrån henne blev det en liten pinsam tystnad, även om musiken fortfarande spelades högt. Vi bara stod där och kollade på varandra och jag log lite svagt mot henne.
-Förl.., började hon och jag skakade på huvudet.
-Jag har inget emot de, sa jag och hon skrattade. Jag såg att Louis och Niall kom mot mig och de vinkade mot mig.
-Ehm, förlåt, men jag måste nog hem, sa jag och kollade på klockan. Den var halv två.
-Det är ingen fara, sa hon. Jag gav henne en kram och pussade henne lätt på kinden.
-Vi ses, viskade jag i hennes öra.

Sannas perspektiv

Klockan var snart två och kvällen hade varit riktigt rolig. Jane och Ella hade kommit till oss redan vid halv sju då vi hade börjat laga mat. Kyckling i sås med ris hade stått på menyn. Efter att vi ätit tog vi fram godis, chips och lite kakor som jag och Alicia bakat innan Jane och Ella hade kommit. Nu, några timmar senare hade vi hunnit kolla på 2 filmer, snackat ganska mycket och även lyssnat på Ella som utbrast ”jag kan inte fatta att jag är i samma lägenhet som One Direction varit it” var tionde minut. Varje gång skrattade vi åt henne och hon log stolt.
-Är ni trötta? Frågade jag och alla nickade.
-Ja!
-Ska vi lägga oss? De nickade ännu en gång och vi reste oss upp från soffan och gjorde oss klara för att sova.

Vi hade bäddat med madrasser inne på Alicias rum, så alla skulle sova på golvet. När vi väl hade kommit i säng och släckt alla lampor var det som om ingen längre var trött. Alicias mobil vibrerade och efter hon läst smset reste hon sig upp.
-Det var Niall, han skrev bara att dom hade kommit hem, sa hon. Ingen svarade och Alicias fortsatte,
-Alltså, om ni undrar, sa hon och då började vi andra skratta.
-Ja, vi kan gå och träffa dom? Utbrast Ella och Alicia gav dom en menande blick.
-Inte nu, sa hon och Ella kollade frågande på henne.
-Varför?
-Dom har festat... sa hon och Ella nickade.
-Jag förstår...
Det blev tyst ett litet tag, men sedan reste sig även Jane upp.
-Alltså, vi ville inte att ni ska tro att vi utnyttjar er, det gör vi verkligen inte. Visst, det känns lite coolt att ni verkligen känner dom eftersom vi båda är stora fans, men ni två är verkligen jättesnälla, och vi vill verkligen vara era vänner!
Jag log mot henne och nickade.
-Vi förstår, det känns egentligen helt sjukt för oss att vi får känna dom, sa jag och hon nickade.
-Men, vi lovar att ni kommer få träffa dom en dag, sa Alicia och Ella log stort.
-Tack! Utbrast hon och Jane suckade.
-Även om det verkligen verkar som Ella utnyttjar er, så gör hon inte det, sa hon och vi alla började skratta. Ella tog upp sin mobil och fem sekunder senare höll hon upp en bild framför mig.
-Kolla så snygg han är! Utbrast hon och jag log.
-Jag vet, såååååå himla snygg! Sa jag och hon skrattade åt mig.