Sveriges första novellblogg om One Direction

När klockan var tre åkte de hem och jag kände mig väldigt trött. Jag startade min laptop som jag fått och loggade in på twitter. ”Tired todaay, but I had a great night with my girls yesterday” skrev jag och sedan tryckte jag på tweet. Jag gick in på mina mentions och det var många som ville att jag skulle följa dom. Än hade jag inte börjat följa så många fans, men tillräckligt många för att få en rätt så full timeline. Jag kollade runt lite och såg en tweet ”Niall yesterday...” stod det och sedan en länk till en bild. Jag tryckte på länken och när bilden kom upp ville jag egentligen bara gråta. Var detta sant?
____________________________________________________________________________________
Jag stängde igen datorn och slängde mig fort på sängen, med huvudet tryckt i kudden. Tårarna rann som aldrig förr, det kändes som någon hade stuckit en kniv rakt i hjärtat på mig. Hur kunde han? Hur kunde han kyssa en annan tjej? Han som sagt att han älskade mig över allt annat. Allt det han hade sagt till mig, betydde inget för mig just nu, det kändes som allt var en lögn. Vad trodde jag egentligen? Att Niall skulle vilja ha mig som blivit mobbad och plågad hela mitt liv. Just nu kändes det som han hade gjort allt detta för mig för att han tyckte synd om mig. Men jag älskade honom över allt annat på denna jorden, han är den som har lyst upp mitt liv, men nu går han och kysser andra tjejer. Jag trodde inte detta om Niall, han verkade till att vara den underbaraste människan i världen, men i mina ögon var han inte det längre. Tårarna fortsatte att rinna och jag skrek allt vad jag kunde ner i kudden för jag kände mig så extremt sårad. Plötsligt kom Sanna in på mitt rum.
-Vad är det Alicia? Frågade hon oroligt och gick fram till mig och satte sig på sängkanten.

-Inget, svarade jag för jag kände att jag knappt kunde prata och jag började gråta ännu mer. Även om Niall hade gjort detta så älskade jag honom, men jag klarade bara inte av honom mer. Han hade just förstört mitt liv som precis hade blivit bra.

-Alicia, jag ser att det är något, annars hade du inte legat här och gråtit.

-Niall, svarade jag tyst. Det högg till i mig när jag uttalade hans namn.

-Vad har hänt? Vad har hänt med Niall? Eller har han gjort något? Frågade Sanna med mycket oro i hennes röst.

-Han, annan tjej, kyss. Det var det enda jag kunde få fram innan jag nästan tappade andan för jag grät så mycket. Sanna böjde sig ner och kramade om mig hårt.

-Det kommer att bli bra igen, jag lovar dig, sa hon försiktigt.

-Nej, det kommer det inte. Han betyder verkligen allt för mig och jag litade på honom, jag trodde inte detta om honom.

-Men du kanske ska prata med honom?

-Nej, det ska jag absolut inte göra. Han betedde sig helt normalt innan idag när vi träffades. Det känns som han inte bryr som om vårt förhållande.
-Kanske inte helt normalt, han kysste dig aldrig. Om jag ska vara ärlig, han såg glad ut men jag kunde ändå se att där var något som var fel, något han inte vågade berätta, svarade Sanna lugnt.
-Men han sa att han älskade mig, men de orden kanske inte betyder något för honom, svarade jag samtidigt som tårarna fortsatte att rinna.

Jag hade nu legat här i sängen och gråtit i över tre timmar och jag kände att jag började bli lite hungrig, men jag hade ingen lust att äta något. Allt jag kunde tänka på var alla bra stunder jag och Niall har haft tillsammans, men som jag nu har insett kanske inte har betytt  någonting för honom.
Plötsligt hörde jag hur min mobil ringde, jag vände mig om och tog mobilen. Det var Niall, vad skulle jag göra? Skulle jag låta det ringa och låta han bli orolig? Eller skulle jag klicka honom så att han fattar att jag vet om vad han har gjort?
Jag bestämde mig för att klicka honom, men det hjälpte inte. Han ringde mig om och om igen, minst 20 gånger men jag vill bara inte prata med honom.

Nialls perspektiv

Jag ringde om och om igen, men hon klickade mig hela tiden. Hon hade antagligen sett bilderna och jag mådde så sjukt dåligt över vad jag hade gjort på festen. Hur kunde jag kyssa en annan tjej när jag älskar Alicia mer än något annat? Jag älskar verkligen Alicia och hon betyder verkligen allt för mig.
Tårarna rann nerför mina kinder och jag visste snart inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville egentligen bara springa och krama Alicia, men det gick ju inte för hon var antagligen riktigt arg och besviken på mig. Det gjorde riktigt ont i mig, att jag hade sårat den jag verkligen älskar. Varför skulle jag göra så?
Jag önskar det gick att spola tillbaka tiden, så jag kunde fått detta ogjort. Jag önskar att jag aldrig hade gått på den festen. Jag vill ha Alicia hos mig och mysa med henne, det är hon som gör mig lycklig, hon är en av de människorna som gör att jag verkligen vill leva, hon gör så att jag mår bättre.
Men vad ska jag göra eftersom hon inte svarar? Hon vill ju inte prata med mig, men jag vill verkligen prata med henne, jag måste prata med henne.

Jag reste mig upp och gick ut i hallen och tog på mig mina skor. Jag brydde mig inte om att kolla mig i spegeln, tårarna rann fortfarande och jag gissar på att mitt hår stod åt alla håll och kanter. Men jag brydde mig inte, jag ville att Alicia skulle se hur dåligt jag mådde över det jag hade gjort.
Jag gick den ganska korta biten hem till Alicia och Sanna.

Nervositeten spred sig i kroppen när jag stod utanför deras dörr. Det tog emot lite när jag tryckte på ringklockan. Efter en liten stund så öppnade någon dörren och jag var lättad över att det var Sanna som öppnade, för om det var Alicia som hade öppnat hade hon antagligen bara smällt igen dörren direkt.

-Hej, kan jag få komma in och prata med Alicia?

-Ja, det kan du...men det är inte säkert hon vill prata med dig. Hon har gråtit i flera timmar nu, men du kan alltid försöka, svarade Sanna. Jag kunde inte förstå hur hon kände. Jag kunde inte förstå om hon var glad eftersom jag var här och ville prata med Alicia eller om hon var sur för att jag kom hem till dem.

Jag gick in i Alicias rum och på sängen låg världens vackraste tjej och grät. Hon grät på grund av mig och det fick mig att börja gråta. Tårarna rann ner för mina kinder och jag gick närmre Alicia och satte mig hennes säng, bredvid henne men hon såg inte mig eftersom hon hade tryckt ner sitt huvud i kudden. Jag la min hand på hennes axel men fick ingen reaktion från henne.

-Alicia, snälla...jag får prata med dig, sa jag och det kom mer och mer tårar från mina ögon.

-Snälla, gå här ifrån, jag vill inte se dig mer, sa hon och hon reste sig upp och kollade på mig samtidigt som hon grät riktigt mycket. Besvikelsen och ilskan syntes i hennes ögon på långa vägar. Jag önskar att jag kunde krama om henne. Jag lutade mig fram och försökte krama om henne men hon flyttade sig snabbt.
-Fattar du inte? Jag vill inte se dig mer, och det betyder även att jag vill inte att du ska röra mig, sa hon surt och ställde sig upp.
-Förlåt, sa jag riktigt tyst, men hon vände sig upp och kollade mot mig.

-Jag älskar dig verkligen och du betyder ärligt talat allt för mig, fortsatte jag och mina tårar fortsatte att rinna. Men Alicia sprang bara iväg och jag satt kvar på hennes säng. Jag hördes hur dörren ut till trapphuset smälldes igen och jag ville egentligen bara springa efter Alicia men jag kunde inte. Jag kunde inte röra mig, det gjorde ont i hela kroppen på grund av att jag hade svikit henne.

Jag la mig ner i hennes säng och kramade in kudden. Den luktade så gott, den luktade Alicia.
Sanna kom in i rummet och satte sig på skrivbordsstolen, hon kollade mot mig och sa sedan,
-Vad hände egentligen? Hon kollade besviket mot mig.

-Jag vet egentligen inte riktigt, jag tror jag drack lite mycket på festen och jag ångrar det verkligen för Alicia betyder verkligen allt för mig, och nu känns det som om hon aldrig vill prata med mig igen, svarade jag samtidigt som jag började gråta ännu mer.

-Hon kommer vilja prata med dig någon gång. Jag tror bara att hon behöver lite tid till att tänka nu, svarade Sanna med ett litet leende på läpparna, det påminde om Alicias leende.

-Men kan du inte ringa henne och se var hon har tagit vägen? Jag är orolig för henne, jag jag och kollade ner.
-Men varför sprang du inte efter henne?
-Jag kunde inte, jag kunde inte röra mig. Det kändes som jag förlorade allt jag någonsin haft när hon sprang iväg, svarade jag och jag var helt ärlig. Det kändes som hela mitt liv sprang iväg, det jag älskade mest och även mitt hopp. Mitt hopp om att allt skulle bli bra igen försvann när hon sprang iväg.
____________________________________________________________________________________
Yay, ni fick en del på förmiddagen idag!! :)
Jag (Johanna) gick upp tidigt för er skull, haha.
Men hoppas ni gillar det och kommentera mycket så blir vi riktigt glada. 
/Angelica & Johanna