Sveriges första novellblogg om One Direction

Alicias perspektiv

-Alicia, du vet inte så mycket jag älskar dig, sa han tyst och jag kollade mot honom.
-Det känns inte så. Det känns som allt de du gjort för mig har du gjort bara för du tycker synd om mig, bara för jag har haft en dålig barndom. Jag är bara ett vanligt fan som fick chansen att träffa er och jag blev totalt kär i dig, på riktigt, men du träffar snygga tjejer varje dag och de finns andra som förtjänar en sån bra kille som dig.

_____________________________________________________________________________________
-Jag träffar tjejer varje dag, men ingen har lyckats klå dig. Alicia, lyssna på mig. Allt jag gjort för dig är både för jag tycker så otroligt synd om dig, men också för att jag älskar dig, och för du förtjänar allt det bästa, sa han ganska tyst och jag log lite för mig själv, även om jag inte kunde visa det. Han flyttade sig lite närmare mig och egentligen ville jag bara krama om honom och aldrig släppa taget om honom, men det var fortfarande något som stoppade mig. Jag älskade han riktigt mycket, men jag var ändå besviken på honom.
-Alicia?
-Mm?
-Kom! Han reste sig upp ur soffan och drog upp mig.
-Va?
-Lova att du följer med mig?
Jag blev lite förvånad men nickade.
-Ja, visst, sa jag lite osäkert och han log.
-Bra.
Jag tog på mina skor och sedan följde jag efter Niall. Han gick mot bilen och jag kollade lite frågande på honom.
-Vart ska vi?
-Hoppa in, sa han och jag tvekade lite.
-Alicia, jag ska inte göra dig illa, snälla, bara följ med! Jag log lite svagt och nickade.
-Okej. Jag litade på honom. Det var Niall. Jag hade berättat så mycket för mig men det som kändes fel var att sitta i en bil men honom just nu när jag var så besviken.

Efter en halv timme stod vi uppe vid bergen och kollade ut över London. Det var riktigt fint och jag log lite för mig själv. Jag stod här och kollade ut över den finaste staden bredvid kille jag älskade mest i hela världen. Varför hade han gjort sådär? Jag ville förlåta honom, säga att allt var okej och bara känna tryggheten i hans armar, men det var svårt.
Jag kollade mig runt och såg att Niall inte var där. Jag kände hur mitt hjärta började slå. Vart hade han tagit vägen? Åkte han hit och sedan lämnade mig? Jag blev tårögd, på riktigt. Jag kände mig ensam, svag och jag hade bara lust att hoppa ner här ifrån. Var det detta han skulle göra? Jag tog ett djupt andetag samtidigt som jag hörde någon komma bakifrån. Mitt hjärta slog i 190 innan jag vände mig om och såg vem det var. Det var Niall som kom gående där i sina mörka byxor och sin röda tröja. Han log mot mig och han höll i sin gitarr samtidigt som han kom gående mot mig. Han började spela på gitarren och 5 sekunder började han sjunga.

”I tried playing it cool, girl when I'm looking at you, I can't ever be brave, cause you make my heart race”



Jag stod där och bara kollade på honom, uppifrån och ner och sedan mötte jag hans blick igen. Hela han var så perfekt. Så fin, så underbar, så söt, så snygg, så snäll och jag visste att jag var lycklig lottad.

”So get out, get out, get out of my head and fall into my arms instead, I don't, I don't know what it is, but I need that one thing and you've got that one thing”

Jag stod där och log som ett fån och jag smälte inombords. Jag kunde inte förklara för mig själv hur mycket jag älskade honom. När han sjungit klart de sista orden, ”But I need that one thing, and you've got that one thing” gick jag mot honom. Han la ner gitarren på marken och jag mötte hans blick. Jag log stort mot honom och la min hand på hans bröst och kollade rakt in i hans ögon. Tankarna snurrade, marken snurrade, allt snurrade men en sak var säker. Jag älskade honom. Han hade fått mig att må bra igen. Jag lutade mig mot honom och hans varma läppar mötte mina. Han la sin hand på min kind och jag la min han på hans nacke. Det kändes som om jag blev kär på nytt. Ingen hade någonsin gjort såhär för mig. När vi avslutade kyssen log jag mot honom, större än någonsin och sedan kastade jag mig runt honom. Det var varm och tryggt i hans famn. Med hans armar runt mig kändes allt så bra, inget kunde just nu göra mig olycklig. Niall var mitt allt och han hade bevisat för mig, han älskade mig. Och jag älskade han.
-Jag älskar dig, viskade jag i hans öra. Han tryckte mig hårt intill honom och viskade,
-Jag älskar dig Alicia, låt mig få en chans.
Jag log lite för mig själv och släppte taget om honom. Våra blickar möttes igen och jag nickade.
-Bara för att det är du, världens finaste människa, sa jag tyst och jag kunde se hur ett leende spred sig på hans läppar. Jag kysste honom snabbt och tog tag i hans hand. Vi gick närmre kanten och där stod vi. Bara vi två och kollade ut över min drömstad. Hit Niall tagit mig och gjort mitt liv mycket bättre. Han la sin arm om mig och drog mig mot honom. Jag lutade mitt huvud på hans axel och slöt mina ögon och andades in London luften. Lyckan inom mig just nu gick inte att beskriva. Det var såhär jag ville ha det.
_____________________________________________________________________________________
FÖRLÅT x 100000 men igår hade vi ingen lust för att skriva, men here you are! Om ni kommenterar på bra kommer det nog en till del ikväll. Gjorde Alicia rätt som förlät han?
/Angelica & Johanna