Sveriges första novellblogg om One Direction

Zayns perspektiv
-Vill du komma hem till Niall ikväll och äta lite med oss?
-Ja, absolut! Hade hon svarat och sen hade jag varit tvungen att fortsätta handla. Jag hade blivit glad att hon ville komma och de andra killarna tyckte också det skulle bli kul.

Klockan var nu fem i åtta och vi väntade på Harry, Louis och Matilda. Två sekunder senare knackade det på dörren och jag öppnade lite nervös och mötte Matildas blick.
-Hej! Sa jag glatt och kramade om henne.
_____________________________________________________________________________________
-Hej, svarade hon mig samtidigt som vi kramades. Jag var så glad över att Matilda ville komma, det betydde faktiskt mycket för mig. Hon verkade till att vara väldigt snäll och jag ville gärna lära känna henne mycket bättre. När jag kramade om henne så pirrade det lite i magen, antagligen av nervositet. Varför jag var nervös, visste jag inte, men det var någon härlig känsla.

När hon såg resten av killarna började hon hoppa upp och ner lite smått. Hon hälsade på dem och gav alla varsin kram, hon hade ett väldigt stort leende och hon strålade av glädje.

-Så vem har vi här? Zayn’s ragg eller? Frågade Louis lite skämtsamt och jag kände att jag blev lite röd om kinderna eftersom vi hade ju trots allt kysst varandra på festen, men jag vet inte om hon kände något speciellt.

-Matilda heter jag och jag vet inte riktigt, men jag skulle nog sagt kompis, svarade hon med ett leende och jag kände hur mina förhoppningar försvann snabbt, riktigt snabbt. Hon kanske inte gillade mig på det sättet.

-Det är inte riktigt vad jag har hört från Zayn, sa Louis och jag kollade mot honom med en menande blick om att han skulle sluta att prata för mycket.

 

Matildas perspektiv

Vad menade egentligen Louis med ”Det är inte riktigt vad jag har hört från Zayn” när jag sa att jag kallade Zayn för en kompis? Helt ärligt så fattade jag ingenting just nu. Jag kunde inte förstå att jag stod i Niall’s lägenhet och skulle äta middag med de fem underbaraste killarna på hela jorden, killarna som jag ser upp till så extremt mycket, killarna som har förändrat mitt liv.

Kramarna jag fick var helt underbara, detta var över min förväntan. Att träffa dem lite snabbt, få en kram och ett foto med alla, det var det jag hade drömt om. Men nu var jag här och detta var så mycket bättre. Jag knep mig själv i armen för att se så jag inte drömde, och nej detta var ingen dröm.

Jag följde med killarna in i vardagsrummet, som var väldigt stort, hela lägenheten verkade till att vara ganska stor. Vi satte oss i soffan, jag satt mellan Zayn och Louis. Emellanåt kände jag blickar från Zayn, han kollade mot mig på ett speciellt sätt, men det gjorde inget för hans blickar dödar en. Hans blickar i verkligheten är mycket bättre en de underbara blickarna han ger kameran när han blir fotad. Louis hade en kontroll i handen och spelade något fotbollsspel, jag kollade runt omkring för att se vem han mötte. Han mötte Niall som ledde matchen med 2-0. Plötsligt ringde det på dörren och Niall slängde kontrollen upp i luften och hoppade snabbt upp från fåtöljen som han hade suttit i. Han sprang snabbt mot dörren och samtidigt skrek han,
-MAAAAAAT!! Alla vi andra brast ut i skratt och Harry skakade på huvudet efter skrattattacken.
-Att den killen aldrig ska lära sig att ta det lite lugnt när det gäller mat, sa Harry och suckade, men jag fortsatte att skratta och alla killarna förutom Niall skrattade eftersom han inte var där.

Efter ett litet tag kom Niall tillbaka med några pizzakartonger och Louis reste sig upp.
-Matilda, hade du kunnat hjälpa mig att hämta glas, dricka och sånt? Frågade Louis och jag kunde inte hjälpa det, men ett leende spred sig över mina läppar. Louis Tomlinson hade frågat mig, just mig om jag kunde hjälpa till. Jag kollade mot honom och nickade, sedan reste jag mig upp.
-Men Louis, du ska väl inte begära att gästerna ska hjälpa till att duka? Sa Liam förvånat och det lät lite som om han var en pappa. Men de säger ju att det är Liam som är ”pappan” bland killarna.
-Jo, det ska jag faktiskt, svarade Louis stolt.
-Jag hjälper gärna till, svarade jag glatt men fortsatte sedan,
-Men förvänta er inte att jag ska bli eran slav, och alla killarna började att skratta och jag kunde inte hjälpa det, men jag blev smittad av deras skratt och Niall som alltid skrattade la nu ner på golvet och skrattade som en galning. Jag fattade egentligen inte varför han skrattade så mycket.
-Men hey, det där var inte ens roligt, sa jag och skakade på huvudet och gick ut med Louis i köket för att hjälpa till att ta fram det som behövdes.

När vi hade ätit färdigt så ville killarna inte att jag skulle gå hem och det var jag väldigt glad över, eftersom jag inte ville lämna dessa roliga och snälla killar, men det hade varit roligt att få träffa Alicia också. Hon och Niall är så fina tillsammans men i början var jag faktiskt väldigt avundsjuk på Alicia eftersom Niall har länge varit min stora favorit i bandet, men efter idag så gillar jag alla lika mycket och jag är väldigt glad för Niall verkar till att vara väldigt glad när han pratar om Alicia.
Vi skulle kolla på film och för mig kvittade vilken film vi skulle se, så killarna fick välja tillsammans. Medan de satt och bråkade lite smått om vilken film vi skulle se så passade jag på att ta upp mobilen och kollade twitter. Jag gick in på Alicias profil, för jag tyckte egentligen det var lite konstigt att hon inte var här. När jag såg hennes senaste tweet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, men jag kände att jag var tvungen att berätta för Niall.
_____________________________________________________________________________________
Tack för era fina kommentarer, fortsätt så!!
Här är en ganska kort del men jag håller på att skriva mer, så vem vet? Det kanske kommer en till del senare!
/Angelica & Johanna