Sveriges första novellblogg om One Direction

Matildas perspektiv

Vi skulle kolla på film och för mig kvittade vilken film vi skulle se, så killarna fick välja tillsammans. Medan de satt och bråkade lite smått om vilken film vi skulle se så passade jag på att ta upp mobilen och kollade twitter. Jag gick in på Alicias profil, för jag tyckte egentligen det var lite konstigt att hon inte var här. När jag såg hennes senaste tweet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, men jag kände att jag var tvungen att berätta för Niall.
___________________________________________________________________________

Nialls perspektiv

-Niall, kan du komma hit ett tag? Frågade Matilda och man hörde på hennes röst att något hade hänt. Så jag reste mig upp och gick mot henne. Hon räckte fram sin mobil till mig.

-Läs det senaste tweetet, det är från Alicia, sa hon tyst och jag läste det. Jag visste inte vad jag skulle göra. Var det sant det hon hade skrivit? Jag läste det igen och där stod ”#RIPHelenaAndPer, I’m gonna miss you, mum and dad even tho you haven’t been the best parents”. Jag kände hur tårarna började rinna. Jag visste att innerst inne så älskade hon sina föräldrar även om de har behandlat henne och Sanna som skit, de var ju ändå hennes föräldrar. Matilda fick tillbaka sin mobil och killarna kollade mot mig med oroliga blickar. Jag sprang ut från lägenheten och sprang snabbt till Alicias och Sannas lägenhet. Jag knackade hårt på dörren och väntade otåligt utanför. Jag kände på handtaget, men det var låst. Jag knackade ännu en gång och då trycktes handtaget ner. Jag mötte Sanna och Alicias ledsna blickar och kramade om dom båda. De båda snyftade och jag visste inte vad jag skulle göra. De släppte taget om mig och utan att säga något satte vi oss alla tre ner i soffan. Det knackade på dörren igen och jag kollade på Alicia. Hon nickade lite svagt och jag gick för att öppna.
-Vad är det som hänt? Sa Harry lite oroligt.
-Deras föräldrar..
-Döda? Sa han han och jag nickade.
-Men.. började Liam.
-Det finns inget vi kan göra, sa jag tyst.
-Var är dom? Frågade Liam och jag pekade mot TV rummet. Han nickade och vi gick in dit.

Alicias perspektiv

Jag kollade upp och såg Niall, Harry och Liam. Jag trängde fram ett litet leende och snyftade. Detta var riktigt jobbigt. De satte sig ner, utan att säga något. Det kändes faktiskt skönt att dom var här, även om vi inte sa något.
-Louis och Zayn stannade kvar, Matilda är där, sa Niall och jag nickade. För mig gjorde det inte så mycket, jag visste att dom ändå brydde sig och jag kanske inte ville träffa Matilda för första gången med ett rött huvud och med tårar som rann ner för mina kinder.

Louis perspektiv

Jag kände mig ganska taskig att jag inte följt med Harry, Niall och Liam, men jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
-Ska vi spela en match? Frågade Zayn och jag skakade på huvudet.
-Spela du med Matilda! Sa jag och kollade mot Matilda och log mot henne.
-Jag är inte direkt duktigt, men visst, sa hon och jag och Zayn skrattade.
Zayn startade ett nytt spel, där han bestämde sig för att vara Manchester United medan Matilda fick vara Arsenal.
-Är det okej? Frågade Zayn och hon skrattade.
-Ja, såklart! Sa hon och han log mot henne.
-Men, hallå? Hur gör man? Utbrast hon när det gått någon minut av matchen och vi skrattade åt henne.
-Jag hjälper dig, sa jag och satte mig bredvid henne. Jag la min ena arm runt henne och sedan la jag mina händer över hennes för att hjälpa henne.
-Vi kommer vinna! Utbrast jag och Zayn flinade åt mig.
-Vi säger så, sa han samtidigt som han lyckades få in bollen i mål.

Matildas perspektiv

Här satt jag. I Nialls lägenhet och spelade Fifa med Zayn, med Louis hjälp. Jag var ett riktigt stort fan av killarna och nu satt jag här och spelade Fifa. Det kändes sjukt.
-Yeeeeeeees! Vi gjorde mål! Skrek Louis högt och jag skrattade åt honom. Jag tittade mot Zayn som såg lite ledsen ut. Jag log mot honom och ett leende spred sig snabbt på hans läppar. Louis la sina varma händer på mina igen och det gick en rysning genom kroppen. Han var så fin, så söt, hans leende var något man skulle kunna dö för. Jag log lite för mig själv och jag kände att Zayn kollade mot mig.

Zayns perspektiv

Det kändes så fel. Jag ville också sitta och hålla om Matilda. Hon var fin, söt och så snäll. Jag ville bara byta plats med Louis. Han hade hittat en anledning till att få sitta där och det kändes faktiskt lite fel. Gillade jag Matilda så mycket? Va jag kär? Det enda jag visste var att det kändes så fel att se Louis ha sin arm runt Matilda.
_____________________________________________________________________________________
Från lite olika perspektiv, gillar ni det?
The comments are back - woho, ni blev helt plötsligt duktiga igen, FORTSÄTT SÅ! Kanske kommer ett till idag, who knows?
/Angelica & Johanna