Sveriges första novellblogg om One Direction

Det kändes så fel. Jag ville också sitta och hålla om Matilda. Hon var fin, söt och så snäll. Jag ville bara byta plats med Louis. Han hade hittat en anledning till att få sitta där och det kändes faktiskt lite fel. Gillade jag Matilda så mycket? Va jag kär? Det enda jag visste var att det kändes så fel att se Louis ha sin arm runt Matilda.

___________________________________________________________________________
Alicias perspektiv

Vi satt nu alla i soffan och Niall höll om mig hårt samtidigt som tårarna rann ner för mina kinder. Han bara satt där, utan att säga något, men att bara känna hans närhet gjorde mig så mycket starkare. Harry och Liam satt och höll om Sanna, som grät mer än mig. Visst de har inte varit några bra föräldrar, men det är vårt eget kött och blod, våra föräldrar.
-Alicia, vill ni prata om det eller ska vi vänta till du känner dig bättre? Frågade Niall lugnt.
-Vänta, var det enda jag kunde få fram och ännu fler tårar kom, Niall kramade mig hårdare och pussade mig i pannan.
-Du vet att jag lyssnar på dig när du vill prata, du kan få komma till mig mitt i natten och prata, du får komma närsomhelst, jag har alltid tid för dig och det vet du, jag älskar dig, sa han och pussade mig i pannan igen.
-Jag vet och det är det jag älskar med dig, svarade jag och jag såg att han började att le lite smått vilket också fick mig att le lite även om mina tårar rann. Bara av de orden han sagt kände jag mig gladare och starkare. Jag ville egentligen bara gråta men Niall fick mig alltid att le, oavsett hur dåligt jag mådde. Han fanns alltid där för mig och även om jag inte har känt honom alls länge så är han en av de jag litar allra mest på och en av de som betyder mest för mig, det känns som jag har känt honom och resten av killarna hela mitt liv.
-Vill ni sova hos mig inatt? Tänkte att ni kanske inte ville vara ensam efter allt som har hänt, sa han och kollade först på mig och sedan på Sanna. Vi båda nickade.
-Om det är okej, sa Sanna och Niall log.
-Såklart!
-Kan vi inte sova allihopa i din lägenhet? Frågade Liam och Niall nickade.
-Jo, vi lägger ut massa madrasser, sa han och log stolt för att han kommit på en bra idé, och jag kunde inte låta bli att le mot honom.

Jag och Sanna packade ihop lite saker vi skulle ha med oss och sedan tvättade jag av mitt huvud lite. Sån tur var så blev jag inte så jätteröd i huvudet när jag grät.
-Ska ni till skolan imorgon? Frågade Niall förvånande när han såg att jag tog min skolväska med mig.
-Bättre de, då slipper jag tänka på det som hänt, sa jag och han nickade och vi möttes i en kyss.
-Kom nu! Sa Sanna lite surt och vår kyss avslutades med skratt.

När vi kom in i lägenheten hade Zayn, Louis och Matilda spelat klart en match på Fifa och de mötte oss i dörren. Först gav Zayn mig en varm, lång kram och sedan gjorde Louis detsamma. De kramade även om Sanna och jag såg på henne att hon log lite extra när Zayn kramade om henne. Sanna och Zayn hade redan från början kommit överens bra och Sanna hade många gånger sagt hur snäll Zayn var mot henne.
Jag satte min väska i hallen, alla killarna gick in i köket och jag bestämde mig för att gå in till TV:en där Matilda satt och höll på med sin mobil.
-Hej, sa jag lite försiktigt och hon kollade upp och jag mötte ett leende.
-Hej, är ni Sanna och Alicia? Sa hon och vi nickade. Hon reste sig om och kramade om oss lätt.
-Jag vill inte få er att bli mer ledsna, men vill bara säga att jag tycker riktigt synd om er, sa hon och jag log. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara och Sanna visste nog inte heller. Vi började istället prata lite med Matilda och hon verkade verkligen hur snäll som helst.

Matildas perspektiv

Vi alla satt och snackade lite samtidigt som vi drack te. Louis favorit, Yorkshire tea. Vi snackade, skrattade och jag tror att vi alla glömde bort lite av det tråkiga som hade hänt och det var ju bra att Sanna och Alicia kunde skratta lite ändå.

När klockan var närmre tio kände jag att det var dags att åka hem, eftersom det var skola imorgon.
-Jag måste nog hem, sa jag och alla kollade mot mig.
-Ska jag skjutsa hem dig? Frågade Louis och jag log.
-Det är lugnt, jag kan g..
-Nej, jag skjutsar dig, sa han bestämt och jag skrattade.
-Okej!
-Du har inte så mycket att säga till om, sa Sanna och jag skrattade.
-Nej, det verkar inte så!
Jag kramade om dom alla, och när jag kom till Zayn kramade han om mig lite extra hårt.
-Hejdå, vi ses igen va? Viskade han.
-Ja, såklart! Sa jag och när han släppte taget om mig log han stort. Jag mötte hans blick, men vek snabbt undan och gick mot dörren för att ta på mig mina skor och min jacka. Zayn var snygg, riktigt snygg. Jag visste att de jag varit med om ikväll, var något varenda Directioner skulle vilja få chansen att göra. Sitta i Nialls lägenhet tillsammans med hela One Direction, och två snälla tjejer.
-Ska vi åka då? Sa Louis och jag nickade. Jag sa hejdå en sista gång till dom andra och följde sedan med Louis ut till bilen.

När bilen stannade utanför mitt hus kollade jag mot Louis och log.
-Tack för skjutsen!
-Ingen fara!
-Hejdå, sa jag och böjde mig mot honom för att ge honom en kram. Han omfamnade mig och kramade om mig hårt.
-Du är fin, viskade han i mitt öra och vi avslutade vår kram.
-Tack, sa jag tyst och jag kände hur jag rodnade. Det blev en liten pinsam tystnad innan jag öppnade bildörren, tog min väska och sa hejdå en sista gång och sedan stängde dörren. Jag gick fram till vår ytterdörr och rotade fram mina nycklar ur väskan. Jag vände mig om och såg precis att bilen rullade iväg. Sen tänkte jag på orden han sagt. ”Du är fin”. Louis Tomlinson hade sagt det. Och jag hade sagt ”tack”. Varför sa jag inget tillbaka? Jag hade inte hans nummer och jag kunde inte direkt smsa Zayn och be han säga till Louis att jag tycker han är fin. Och jag kunde inte fråga efter hans nummer? Eller, i så fall kan jag fråga efter alls nummer. Varför hade jag inte bara sagt detsamma? Han var ju fin. Hur fin som helst. Jag suckade och låste dörren om mig och sprang upp på mitt rum. Jag var trött och visste att det var dags för skolan imorgon. Men jag kunde inte släppa orden. Att han sagt att jag var fin. Det gjorde mig nästan knäsvag. Men jag hade rent ut sagt dissat honom.
_____________________________________________________________________________________
Tack för alla fina kommentarer! Vi har lyckas slå besöksrekord och än är inte denna dagen slut! Vi är sååå glada och vi älskar era kommentarer (vi älskar långa kommentarer). Masssa kramar till er! Och fortsätt kommentera!
/Angelica & Johanna