Sveriges första novellblogg om One Direction

Matildas perspektiv

Varför hade jag inte bara sagt detsamma? Han var ju fin. Hur fin som helst. Jag suckade och låste dörren om mig och sprang upp på mitt rum. Jag var trött och visste att det var dags för skolan imorgon. Men jag kunde inte släppa orden. Att han sagt att jag var fin. Det gjorde mig nästan knäsvag. Men jag hade rent ut sagt dissat honom.

___________________________________________________________________________
Alicias perspektiv

När Louis kom tillbaka hade vi andra lagt ut 7 madrasser framför TV och bäddat för att vi skulle kunna somna. Vi alla hade gjort oss klara för att sova och när Louis kom in hoppade han över Harry och Niall som la bredvid varandra och de började brottas. Jag flyttade mig längre ifrån Niall och började istället snacka med Sanna, Liam och Zayn. Sanna tog upp sin mobil och hängde inte riktigt med i samtalet.

Sannas perspektiv

”Hejj, hur är det med dig? :) / William” stod det i ett sms och jag log lite, men kom sen på att jag inte gett honom mitt nummer. ”Hur fick du mitt nummer!? Det är sådär, själv?” svarade jag snabbt och bara några sekunder senare svarade han. ”Ehm, jag fick det av Jane! Sådär? Vad har hänt?”. Jag suckade lite tyst, men tydligen hörde både Alicia och Liam mig eftersom de vände sina blickar mot mig.
-Vem smsar du med? Sa Alicia lite retfullt och jag kollade mot henne.
-William, sa jag tyst och kollade ner på skärmen. ”Jag kan berätta i skolan imorgon, jag måste sova!” skrev jag och sedan la jag mobilen ifrån mig.
-Ohh, någon kille på G? Frågade Louis och jag skrattade åt honom.
-Ja, hon träffade honom innan idag, sa Alicia och jag tittade ner.
-Vad heter han? Frågade Louis och jag gav Alicia en sur blick.
-William! Sa Alicia glatt och Louis log.
-När få vi träffa honom? Fyllde Zayn i och jag kände hur mycket jag skämdes.
-Ja, ellerhur! Vi vill träffa honom nu, sa Louis och log mot mig.
-Alltså, sluta! Jag har träffat honom en gång, sa jag och de skrattade åt mig.
-Godnatt, sa jag och la mig ner.
-Godnatt, sa de alla i kör och alla tankar på mamma och pappa kom plötsligt tillbaks.

Nästa morgon vaknade jag upp i tid. Jag väckte Alicia och vi började fixa oss. Medan jag tog en dusch dukade hon fram frukost och när vi väl ätit frukosten tog Alicia en dusch och jag fick äran att plocka undan.
-Vad är klockan? Hörde jag att Liam frågade när jag hade satt mig i soffan för att ta det lite lugnt.
-Tio i åtta, sa jag och han nickade.
-Ska ni åka iväg nu?
-Bussen går om tio minuter, sa jag och samtidigt vibrerade min mobil.
-Nytt sms från William? Sa han hånfullt och jag skrattade.

När vi kom till skolan mötte vi Jane och Ella som inte tagit bussen just idag.
-Hej! Utbrast Jane och gav mig en kram.
-Hej, sa jag och hon kollade lite frågande på mig.
-Vad är det? Du brukar vara mycket gladare! Sa hon och jag log lite mot henne.
-Mina föräldrar dog igår, sa jag och hon stannade upp. Ella och Alicia hade redan gått iväg mot sina skåp, så det vara bara Jane och jag där.
-Jaha, oj, förlåt, jag viss..
-Det är ingen fara, sa jag och hon log lite svagt.
-Förstår att det känns jobbigt, men jag visste inte och..
-Det gör inget, sa jag och log lite.
-Låt oss tänka på något annat, fortsatte jag och hon nickade.
-Gav du mitt nummer till William? Frågade jag och hon log.
-Hehe, ja, men du ville ha hans nummer, ellerhur?
-Ehm, ja, sa jag och hon skrattade.

När vi hade lunchrast satt jag, Jane, Alicia och Ella på en bänk och snackade, men Alicia och Ella som fortfarande inte ätit bestämde sig för att gå iväg mot matsalen medan jag och Jane stannade kvar och några sekunder senare kom William och James dit.
-Hej, sa dom glatt.
-Hej, sa jag och Jane samtidigt.
-Vad var det som hänt? Frågade William och jag svalde hårt. Jag hade lovat honom att berätta allt. De satte sig ner på bänken och jag tog ett djupt andetag.
-Enda sen jag och min syster var små, har våra föräldrar varit jättetaskiga mot oss, när vi började skolan bodde vi mycket hos min faster och när vi sen blev äldre fick vi klara os jättemycket själv, alltså har inte våra föräldrar varit särskilt bra, men igår dog dom båda, och det känns så jobbigt, sa jag och jag kände att William la sin arm om mig och drog in mig i en kram. Jag började gråta, men försökte att inte visa det. Men, det var så jobbigt att tänka på detta, men det kändes ändå skönt att dom ville lyssna på mig.
-Hur kom det sig att du flyttade hit? Frågade William efter att han kramat om mig och jag torkade bort en tår.
-Vi vann en tävling där vi fick träffa One Direction, och efter de, så.... typ, åkte Liam och Niall till Sverige för att Niall gillade Alicia, sa jag och skrattade.
-Men, ni bor väl inte med dom nu? Frågade William och jag skakade på huvudet.
-Nepp! Eller, vi sov hos Niall inatt, men vi har en egen lägenhet!
-Ni vadå!? Utbrast Jane och jag skrattade åt henne.
-Sov hos Niall, sa jag och hon började hoppa upp och ner.
-Men, bara du och Alicia?
-Nej, alla, alltså, jag, Alicia och alla killarna, sa jag och hon började hoppa lite till.
-Men, alltså va? Hur sov ni? Sa hon och jag började skratta åt henne.
-På madrasser, på golvet, sa jag och hon kollade på mig.
-Vem sov du bredvid?
-Alicia och Liam, sa jag och nu började hon hoppa upp och ner ännu mer. Jag skrattade åt hennes beteende, som hade väckt uppmärksamhet från andra. En tjej, som förmodligen kände Jane kom fram till henne och Jane vände sig om.
-Vad är det med dig? Sa hon.
-Eh, inget, sa Jane och hennes vän skrattade. Hon nickade och sedan gick hon där ifrån.
-Så, du känner dom i One Direction? Sa James, lite väl högt och jag såg hur tre tjejer vände sina blickar mot mig.
-Va? One Direction? James, vadå känner? Utbrast en av dom och sprang fram mot James. Han pekade mot mig och jag ville bara sjunka genom marken. Det var ju detta som inte skulle hända. Jag ville inte att massa tjejer skulle fråga mig om One Direction. Inte nu när allt annat var så jobbigt.
_____________________________________________________________________________________
Lite tråkig del, men vi har lite idéer för vad som ska hända, men det är svårt att skriva ner dom till en text! Mycket lättare om detta hade varit en film ;) Haha, men, ännu mer tack för era kommentarer, ni vet hur mycket vi uppskattar det! 
/Angelica & Johanna