Sveriges första novellblogg om One Direction

Alicias perspektiv

Klockan var närmre halv åtta på kvällen och vi satt ner i soffan och snackade. Jag fick synd på Niall gitarr.
-Får jag prova? Sa jag och han nickade.
-Kan du spela?
-Ehh, nej, sa jag och skrattade. Jag provade att spela och insåg då att jag förmodligen inte riktigt hängt med på musiklektionerna i Sverige.
-Du får lära mig, sa jag och satte mig i soffan med gitarren. Niall log mot mig och satte sig bredvid mig.

_____________________________________________________________________________________
Vi satt där ganska länge och efter ett tag kunde jag ta några få ackord men Niall skrattade lite smått åt mig där jag satt och försökte spela.
-Du? Sa han och varje gång någon sa sådär till mig hoppade mitt hjärta över ett slag. Det kvittade vem som sa det, det skulle alltid låta sådär seriöst och som om något hade hänt.
-Ja? Sa jag lite frågande och drog mina fingrar över gitarrens strängar.
-Jag ska åka hem, till Irland på fredag, sa han och jag kollade upp.
-Hur länge ska du stanna? Sa jag lite orolig och han log.
-Tills tisdag, sa han och jag suckade.
-Men, hur ska jag kunna vara utan dig i... sa jag och började räkna i huvudet.
-5 dagar? Fyllde jag i och han log samtidigt som han la sin arm runt om mig. Ja la ifrån mig gitarren och lutade mig mot soffans ryggstöd, vilket Niall också gjorde.
-Du får följa med, om du vill, sa han och gav mig en snabbt puss på kinden.
-Men? Säkert? Sa jag lite förvånat och han nickade.
-Japp! Men, tror du Sanna också vill följa med? Jag skakade snabbt på huvudet.
-Hon kan stanna hemma och va med Jane och Ella, eller William, sa jag och han skrattade.
-Säkert? För de andra killarna åker ju också hem till sina familjer... så hon klarar sig, eller?
-Jadå! Sa jag och Niall log.
-Vill du följa med då?
-Ja! Men, tänk om dina föräldrar inte gillar mig? Sa jag lite orolig och han skrattade och gav mig sedan en seriös blick.
-Alla gillar dig, och jag är lycklig som får kalla dig min, sa han och jag kände hur jag smälte inombords. Han var så underbar, riktigt underbar.
-Och jag är lycklig som får kalla dig min, sa jag och sedan möttes vi i en kyss. Hans varma hand nuddade min kind och jag svävade på moln för några sekunder.

När klockan var fem över nio bestämde jag mig för att gå hem, eftersom jag knappt varit hemma på hela dagen och jag hade inte träffat Sanna.
-Hej! Sa jag glatt när jag fick syn på Sanna och hon log stort.
-Hej!
-Har du träffat William? Sa jag lite retfullt och hon nickade.
-Ja!
-Vad gjorde ni då?
-Fikade, sa hon och jag nickade.
-Förresten, killarna ska åka hem till sina familjer på fredag och Niall undrade om jag ville följa med honom... så är det okej om du är här själv? Frågade jag och hon nickade.
-Åh, vad gulligt att han låter dig följa med!
-Jag vet! Pep jag till och Sanna flinade åt mig.
-Men, är det okej att du är här själv?
-Ja! Jag kan vara med Jane ju!
-Och William, sa jag och hon slog till mig på armen.
-Mm, mumlade hon och jag log lite för mig själv.

Vi gjorde oss klara för att sova och när jag väl låg där i sängen tänkte jag efter hur lycklig lottad jag var. Jag hade fått komma ifrån Sverige och nu levde jag ett underbart liv. Jag hade världens finaste kille och jag hade världens bästa vänner. Tankarna på mamma och pappa kom tillbaka och visst kände det jobbigt, men när jag tänkte efter hur bra jag hade de nu så kunde jag inte låta bli att le. Jag gick in på twitter och skrev en ny tweet. ”My parents are gone, but I have to go on. I'm feeling lucky, and I have the best boyfriend in the world!” skrev jag och sedan kollade jag igenom mina mentions. ”You are so beautiful, I'm jel, but I can't just hate you.. you don't deserve any hate” stod det i den översta. ”Aw, thanks!” svarade jag innan jag la mobilen ifrån mig och somnade med ett leende på läpparna.
_____________________________________________________________________________________
Kommentarerna är tillbaka -wihoo! Haha, fortsätt kommentera bra så kommer det kanske en till del idag! Ni önskade lite mer Niall-Alicia och såklart lyssnar vi.. hoppas ni gillar det! :)
Glöm inte att kommentera vad era noveller heter, så vi kan läsa och tipsa alla läsare om era noveller!
/Angelica och Johanna

update:
tack till dig som sa till om at det stod matildas perspektiv där uppe, det är ändrat nu!