Sveriges första novellblogg om One Direction

-Är du säker? Frågade hon med en osäker och orolig min.
-Ja, det är jag. Jag älskar dig och då gör mamma och pappa också det, sa jag och pussade henne mjukt i pannan samtidigt som jag drog in henne i en kram.

Flygplatsen var kanske inte det bästa stället att stå och mysa på eftersom det kunde finnas folk som tog foton. Men jag brydde mig inte om det, Alicia var min och det visste hela världen.

___________________________________________________________________________
Alicias perspektiv

Planet lyfte och jag blev bara mer och mer nervös. Var det verkligen rätt av mig att följa med Niall hem till Mullingar? Jag lutade huvudet mot fönstret och suckade lätt, men Niall märkte det. Han tog min hand och pussade mig snabbt. Det räckte att han gjorde det lilla för att jag skulle känna mig modigare och säkrare på att det var rätt att jag följde med. Allt kändes så rätt med Niall. Jag lutade huvudet mot Nialls axel istället och somnade fort, men efter några få minuter vaknade jag av att Niall hoppade och när jag kollade på honom såg han helt överlycklig ut och då kunde jag inte låta bli att le.
-Varför är du så glad då? Sa jag lite retsamt och Niall kollade förvånat på mig.
-Sov inte du precis? Sa han och jag började skratta lite.
-Det är faktiskt så att man kan vakna på grund att folk hoppar till och verkar väldigt glada, sa jag och Niall log bara stort.
-Men varför är du så glad du? Fortsatte jag och Niall tog ett grepp om mig och så han höll sin högra arm runt mig.
-Ja du, det finns tre anledningar, älskade du, sa han och pussade mig på pannan.
-Säg vad det är, sa jag snabbt.
-Okej! Ett, för att jag ska får träffa min saknade familj. Två, för att du sitter här med mig och att du också ska träffa min familj. Tre, för att de sa att maten kommer snart. Till de två första sakerna han sa utbrast jag två ”aww” och till de tredje började jag skratta och fick en konstig blick från en äldre man som satt bredvid Niall. Mannen, som inte såg så jätteglad ut trängde fram ett litet leende när jag och Niall skrattade så mycket att vi böjde oss framåt. Ingen av oss visste riktigt varför vi skrattade och förmodligen överröstade vi hela flygplanet.

När vi väl ätit var vi båda ganska trötta. Klockan var snart halv 5 och planet skulle landa om en halvtimme, så vi båda bestämde oss för att sova innan vi skulle landa.

Jag vaknade av att Niall puttade lätt på mig och viskade,
-Du måste ta på bältet, sa han och jag kollade trött mot honom och kollade sen ut. Vi skulle snart landa på Irland och jag blev mer och mer nervös. Det skulle bli kul att träffa hans föräldrar och förmodligen skulle jag få träffa lite av hans vänner och jag såg verkligen fram emot detta, men just nu tog nervositeten över.

När vi kom in på flygplatsen kollade vi oss båda runt, i hopp om att få syn på Nialls föräldrar. Plötsligt släppte Niall min hand och sprang iväg. Jag kollade åt samma håll som han sprang och där framme stod hans mamma och pappa.

Nialls perspektiv

Jag ville egentligen inte släppa hennes hand, då jag visste att hon var riktigt nervös, men jag ville inget hellre än att krama om mamma och pappa nu. Jag mötte både mammas och pappas blick och mamma slog ut sina armar och jag kramade om henne. Jag var hemma, på Irland med mina föräldrar, plus att Alicia var med. Det kunde knappt bli mycket bättre just nu. Jag hade inte varit här på länge och jag kände att jag behövde lite avkoppling just nu. Jag gav pappa en stor kram och sedan såg jag Alicia komma mot oss. Jag log mot henne och hon log nervöst mot mig. Hon ställde sig bredvid mig och jag kramade om hennes hand.
-Och, detta måste vara Alicia? Sa mamma och jag nickade stolt.

Alicias perspektiv

När Nialls varma hand kramade om min log jag lite.
-Hej! Sa hans mamma glatt och gav mig en lätt kram.
-Hej! Sa jag och hon log mot mig. Jag gav hans pappa en lätt kram också.
-Gick flygresan bra? Niall nickade och jag gjorde detsamma.
-Jadå, fick jag fram och till min förvåning kände jag mig inte alls nervös längre. Det kändes bra att vara här, och jag visste att detta skulle bli fem roliga dagar.
_____________________________________________________________________________________
Del 66, wohoo!
Vi ska försöka se till att något händer, men det är trots allt så att ni ett tag nu tjatat på att få mer Niall-Alicia! Vi ska försöka få in lite från de andras perpektiv, utan att det blir allt för jobbigt att läsa och hänga med! Hoppas ni gillar det!
/Angelica & Johanna