Sveriges första novellblogg om One Direction

Sannas perspektiv (I London)

Jag kollade orolig på min mobil. Inget svar. Kunde han inte bara svara? Jag låste upp mobilen i hopp om att ett nytt sms skulle komma, men nej. Inget sms.
-Sanna?
-Va? Ja? Sa jag lite förvirrat och dom skrattade.
-Vad vill du ha för pizza?

___________________________________________________________________________
Liams perspektiv

Det kändes skönt att få komma hem och träffa familjen, men jag var faktiskt lite orolig över Sanna eftersom hon var själv i London, fast hon hade trots allt hennes vänner. Jag såg att Zayn tweetat och jag blev orolig för honom också. ”Zayn? Vad har hänt?” skrev jag i ett sms till honom och några minuter senare fick jag ett svar. ”Vi kan ta det senare, kanske!”. ”Okej, bra!” skrev jag och la sedan ner mobilen och satte mig i soffan och snackade med mamma och pappa.

Zayns perspektiv

Att få komma hem var alltid skönt, men jag mådde inte alls bra. Det enda jag tänkte på var Matilda. Det verkade verkligen som om hon och Louis hade något på gång och egentligen ville jag bara gråta, men jag kunde inte. Visst, hon hade kysst mig men den kyssen betydde förmodligen ingenting. Jag försökte sluta tänka på det, men det gick verkligen inte. Hon var så fin, så söt och jag ville träffa henne. Nu. Jag visste inte om jag skulle gråta eller vara glad. Jag var glad för Louis skull, men jag kunde inte bara lämna Matilda sådär.

Nialls perspektiv

När jag vaknade nästa morgon var klockan bara halv tio. Det första jag gjorde var att skriva en snabb tweet. ”moooorning! It will be a nice day todaay with my friends!”.

-Godmorgon, sa jag till Alicia som vända på sig i sängen och kollade sedan mot mig.
-Godmorgon, sa hon med ett ett leende. Jag hade hunnit att duscha, men jag hade inte hunnit klä på mig så jag hade bara en handduk runt midjan. Jag såg hur Alicia bet sig i läppen när hon kollade mot mig. Man såg glädjen i hennes ögon och bara det gjorde mig glad. Jag gick fram mot min säng där Alicia låg, när jag var tillräckligt nära satte jag mig ner precis sidan om Alicia och kysste henne mjukt. Jag kände hur glädjen rusade inom mig, jag ville bara ha mer. Jag kysste henne mer passionerat och Alicia besvarade det, vilket gjorde mig ännu lyckligare. Jag la mig ner på henne men hon puttade bort mig. Jag kollade lite ledsamt på henne och hon flinade mot mig.
-Inte nu Niall, sa hon tyst samtidigt som hon la sin hand på min kind.
-Vi har lång tid på oss, sa jag och vi båda flinade.
-När skulle vi träffa dom? Sa hon.
-Vid tolv. Hon nickade mot mig och jag kysste henne snabbt.
-Men om du går och tar på dig lite kläder så kan vi mysa lite, eller? Sa hon och jag nickade, även om jag gärna lagt kvar där med bara min handduk.
-Vi kan säkert fixa det där någon annan gång när vi är på något annat ställe, sa hon och blinkade mot mig, men jag brast bara ut i skratt och då gjorde Alicia också det.
-Det låter bra, sa jag när vi hade hämtat oss från skrattet. Jag kysste henne igen och än en gång spred glädjen sig genom hela kroppen.
-Men gå och klä på dig något nu, så kan vi mysa mer när du har gjort det, sa hon och puttade iväg mig med ett leende.

Jag gick och tog på mig något snabbt. Det fick bli min mörkblåa Puma hoodtröja och mjukisbyxorna som hörde till. Mysigt och härligt. Man behöver inte ha värsta, snygga kläderna när man ska vara med sin älskade flickvän och sina saknade kompisar.

Alicias perspektiv

Jag låg kvar där under täcket och väntade på att Niall skulle komma tillbaka. Det tog ett litet tag så jag somnade nästan om när jag låg där eftersom jag var så trött.
Plötsligt hörde jag att dörren öppnades, jag vände mig snabbt om och in genom dörren kom Niall, klädd i helt blått, i mjukiskläder. Han var så extremt gullig i det, han var extra gullig nu eftersom han hade ett stort leende på sina läppar och hans blåa ögon kollade rakt in i mina. Han kom närmre sängen utan att slita sin blick från min. Efter bara några sekunder låg han ner bredvid mig under täcket, med ena armen runt mig. Eftersom jag låg mot ryggen mot honom så kysste han mig i nacken mellan nästan varje mening som han sa. Jag rös i hela kroppen när han gjorde det. Men efter ett tag vände jag mig om så jag kunde möta hans varma läppar.

Niall släppte greppet om mig och la sig ner på rygg och jag la mitt huvud mot hans bröstkorg. Vi låg där och pratade om allt mellan himmel och jord. Han lekte lite med mitt hår och vi tänkte inte alls på vad klockan var. Jag hade kunnat ligga här i evigheter.
-Du vet väl om att du är den underbaraste människan i hela världen? Sa han helt plötsligt när vi hade varit tysta ett tag.
-Nej, för du är det, svarade jag och vände mig så jag nu låg ovanpå honom och kollade rakt in i hans ögon. Jag lutade mitt huvud närmre hans och hade nu min panna mot hans.
-Alicia, jag älskar dig och är riktigt glad för att du följde med, sa han och jag kände hans andedräkt mot mitt ansikte.

-Jag älskar dig också och ångrar inte en sekund att jag följde mig. Jag ångrar inte en enda sekund jag har haft dig i min närhet, för att vara med dig betyder allt för mig, sa jag och kysste honom mjukt.

Mitt i kyssen blev vi avbrutna av att någon kom in i rummet och jag kände hur varm jag blev i ansiktet och rullade snabbt av Niall, men då pussade han mig i pannan och sa,
-Det är ingen fara älskling. Jag kollade upp för att se vem det var som hade kommit in i rummet och såg då att det var Nialls mamma som hade kommit in. Hon stod och kollade på oss med ett stort leende.
-Ni är så söta tillsammans, sa hon och jag började rodna ännu mer och tittade på Niall som log riktigt mycket och såg riktigt lycklig ut.
-Men ni får gå upp nu, klockan är halv tolv nu och ni skulle väl träffa Sean och Darragh vid tolv va? Sa Nialls mamma.
-Oj, då får vi skynda oss, sa jag snabbt och reste mig upp så jag nu satt upp.
-Särskilt du älskling för du måste ju byta om, sa Niall snabbt och jag ställde mig upp och hoppade mot resväskan och letade efter kläder jag kunde ha på mig. Nialls mamma stod kvar i rummet och bara skrattade åt mig.
-Alicia, du behöver inte stressa så mycket, jag har fixat frukost till er så det är bara att gå ner och äta så plockar jag undan efter er sen. Ville inte komma in och störa er innan.
-Tack Maura, sa jag glatt och jag tyckte verkligen att det var jättesnällt av henne att hon inte ville komma in och störa hos, även om vi bara hade det lite mysigt.
_____________________________________________________________________________________
Här har ni del 69, like it?
Det är många som tror att Sanna är 11 år, men hon är faktiskt 13! :) Kommentera mycket så ska vi försöka skriva en del till idag!
/Angelica & Johanna


Ni får gärna följa oss på twitter - då får ni reda på direkt när en ny del är uppe! Vi närmar oss 100 följare, så klicka här och börja följ oss!