Sveriges första novellblogg om One Direction

Alicias perspektiv

Jag letade upp Jane bland mina kontakter och tryckte på ring.
-Hej!
-Hej Jane, vad är det som har hänt? Sa jag med oron i rösten och jag kunde höra att Jane var där ute.
-Jo, Sanna är skadad, jag vet inte om det är allvar...
-Vad har hänt? Utbrast jag och kände hur jag svettades.

_____________________________________________________________________________________
Jag blev mer och mer orolig. Det dröjde ett litet tag innan Jane svarade, jag hörde en del snyftningar och hur Jane försökte få fram orden i rätt ordning.
-Snälla Jane, säg vad det är! Sa ja lite panikslaget. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till eftersom jag inte riktigt visste vad det var som hade hänt.
-Sanna, har blivit påkörd av en bil, sa hon snabbt och jag kände hur det högg till inom mig. Sanna? Min syster. Hon hade blivit påkörd. Och jag var inte där. Jag kunde inte göra något.
-James har ringt ambulansen, fortsatte hon.
-Har ni snackat med henne?
-Ja, men hon har verkligen jätteont, sa hon och det kändes ganska tryggt att dom hade kunnat snacka med henne, men samtidigt var jag så rädd. Jag var så långt ifrån dom. Jag kunde inte göra något. Bara gråta och hoppas på det bästa.
-Okej, men ring mig senare, sa jag.
-Jag ska! Har ni det bra på Irland?
-Jadå! Tack för att du ringde, sa jag innan jag la på och jag satte mig ner i gräset. Jag kollade upp och såg hur glad Niall verkligen såg ut och egentligen ville jag inte förstöra för honom. Jag var nära på att kalla på honom, men ändrade mig. Jag skrev ett sms till honom istället. ”Jag går hem, fryser lite och är jättetrött! Vi ses sen, puss!”. Jag skickade iväg meddelandet och sedan gick jag där ifrån.

När jag kom hem till Nialls hus kom jag på att jag inte hade några nycklar, så jag knackade försiktigt på och hans mamma öppnade.
-Hej! Sa hon lite förvånande.
-Hej! Är det okej om jag kommer in?
-Ja, absolut! Är det bara du?
-Ja, jag frös lite och killarna spelade fotboll, så jag gick hem, sa jag och log. Även om det inte var sanningen så kändes det inte som rätt tillfälle att berätta nu. Hon nickade mot mig och jag gick mot Nialls rum. Jag slängde mig på hans mjuka säng och tog upp min mobil. ”Neej, du kunde väl ha sagt till? Förlåt att vi spelade, men jag vill hitta på lite saker med vännerna när jag väl är här, förlåt!” stod det i ett sms från Niall och jag log lite. ”Haha, klart du ska vara med dom! Vi ses sen, spela på och gör många mål ;)” skrev jag och bara några sekunder senare svarade han. ”Men, vad har hänt? Säker på att du frös? Nej, precis! Vad hände?”. Att han kunde veta det. Jag skrattade lite för mig själv och knappade in ett svar. ”Vi tar det senare, jag lovar! Ska vi va med Sean och Darragh ikväll? :)” Jag la ner mobilen i sängen och slöt mina ögon. Det enda jag hade i mina tankar just nu var Sanna. Jag ville bara få veta att allt var bra. Jag ville så gärna vara där och hjälpa henne. Hon hade inte känt Ella och Jane så jättelänge, men jag litade såklart på dom två.

En halvtimme senare vaknade jag till av att min mobil ringde.
-Hej!
-Hej Alicia, det är Jane!
-Hej, sa jag glatt och log lite.
-Sanna är inne på en undersökning nu och hon har riktigt ont i sitt vänstra ben, men vi har snackat med henne, så hon mår bra annars, sa hon och en liten klump i min mage försvann.
-Åh, vad bra! Är det bra med er andra?
-Jadå! Fast, vi är lite oroliga nu, för Sanna.
-Jag med, sa jag.
-Men, jag ringer dig senare och kanske du kan snacka med Sanna då.
-Bra! Hälsa alla från oss, hejdå!
-Hejdå!
Denna gången kunde jag lägga på med ett litet leende på läpparna. Jag reste mig från sängen och borstade igenom mitt hår och precis efter det öppnades dörren av Niall.
-Hej sötnos, sa han och kramade om mig snabbt innan hans läppar var pressade mot mina.
-Hej, sa jag lite skrattande när han släppt taget om mig och han log och jag satte mig på sängkanten.

Nialls perspektiv

Jag satte mig bredvid Alicia och vi flätade ihop våra fingrar.
-Vad var det som hände? Sa jag tyst och hon kollade ner.
-Sanna hade blivit påkörd, sa hon tyst och jag kände hur jag hoppade till.
-Va? Men, varför sa du inget?
-Jag ville inte förstöra, du såg så glad ut när du fick vara där med dina vänner, sa hon och jag kramade om henne.
-Men..
-Nej, inga men, sa hon bestämt och jag mötte hennes blick.
-Jag trodde först du blev sur eller något, sa jag och hon log.
-Nejdå!
-Men, hur är det med Sanna nu?
-Hon hade ont, men Jane sa att dom hade snackat med henne.
-Va bra! Jag andades ut lite och pussade henne lätt på munnen.
-Är det okej om vi träffar Sean och Darragh ikväll? Frågade jag och hon nickade.
-Jaa, absolut! Ska dom komma hit?
-Ja, tänkte det, om det är okej?
-Jadå!
-Bra! Men, jag måste duscha, ska du hänga på? Sa jag och blinkade mot henne. Hon skrattade åt mig och puttade iväg mig från sängen.
-Det är lugnt, duscha du, sa hon och jag brottade ner henne i sängen.
-Säker? Sa jag och hon nickade.
-Helt säker! Jag flinade åt henne och hon gjorde detsamma. Jag gav henne en snabb puss i pannan och gick sedan iväg för att ta en dusch.
_____________________________________________________________________________________
Inte den bästa delen kanske, men hoppas att ni gillar! Igår slog vi vårt besöksrekord, woho! Någon undrade hur många besökare vi har, och det är helt olika, men det är över 300 / dag :)
/Angelica & Johanna