Sveriges första novellblogg om One Direction

-Bra! Men, jag måste duscha, ska du hänga på? Sa jag och blinkade mot henne. Hon skrattade åt mig och puttade iväg mig från sängen.
-Det är lugnt, duscha du, sa hon och jag brottade ner henne i sängen.
-Säker? Sa jag och hon nickade.
-Helt säker! Jag flinade åt henne och hon gjorde detsamma. Jag gav henne en snabb puss i pannan och gick sedan iväg för att ta en dusch.
____________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv

Jag visste inte vad jag skulle göra för jag gillar ju verkligen Matilda, men det känns som Louis har fått ett litet försprång. Det känns inte som hon gillar mig tillbaka, det känns inte så som det gjorde innan. Innan kändes det som Matilda hade känslor för mig med, men inte längre.
Mitt i allt tänkande blev jag avbruten av att mobilen vibrerade i fickan, jag tog upp den och såg att jag hade fått ett sms från Matilda, ”Vi måste prata när du kommer tillbaka till London…”. Jag läste sms:et några gånger och jag förstod inte riktigt vad hon menade, så jag gick in bland mina kontakter, letade fram hennes namn och ringde.  Signalerna gick, men ingen svarade. Jag blev lite orolig efter femte försöket, jag ringde om och om igen men inget svar. Vad skulle jag ta mig till? Jag kunde ju inte direkt åka tillbaka till London för jag kände att jag var tvungen att tillbringa lite tid med min familj.
Jag testade att ringa igen och till min förvåning men samtidigt lättnad tutade det upptaget.

Matildas perspektiv

Efter jag hade skickat sms:et till Zayn så hade jag fått runt tio samtal från honom, men jag lät signalerna att gå. Jag vill prata med honom öga mot öga.
När han hade ringt ännu fler gånger kände jag att jag fick lite dåligt samvete, han kanske blev orolig att något hade hänt. Jag testade att ringa upp honom, men det tutade upptaget. Jag testade igen och signalerna gick fram. Efter bara två signaler hörde jag att någon svarade.
-Hej Matilda, vad var det du ville prata om? Frågade han lite oroligt.

-Hej Zayn, vi tar det när du kommer tillbaka till London, sa jag lugnt och jag hörde hur Zayn suckade tungt.
-Men snälla, säg nu…jag blir orolig för dig.

-Du behöver inte vara orolig och jag vill helst säga det öga mot öga, sa jag för det var det jag verkligen ville göra.

-Okej, men nu kommer jag bara tänka på det och vara orolig fast du säger att jag inte behöver det, sa han och han lät lite besviken.

-Okej, jag säger väl det då…men jag vill inte göra dig besviken. Zayn svarade inte så jag fortsatte att prata,
-Jo Zayn, det är så att jag… när jag hade de orden tog det stopp för mig och tårarna började rinna ner längs mina kinder. Jag vet inte vad det var som tog emot att säga fortsättningen. Jag la snabbt på för jag kunde verkligen inte prata med någon just nu.
____________________________________________________________________________________
Förlåt för en superduperkort del, men jag måste verkligen sova nu och Angelica har haft mycket läxor idag.
Men detta är väl bättre än ingenting, am I right? :) 
/Angelica & Johanna