Sveriges första novellblogg om One Direction

-Du behöver inte vara orolig och jag vill helst säga det öga mot öga, sa jag för det var det jag verkligen ville göra.

-Okej, men nu kommer jag bara tänka på det och vara orolig fast du säger att jag inte behöver det, sa han och han lät lite besviken.

-Okej, jag säger väl det då…men jag vill inte göra dig besviken. Zayn svarade inte så jag fortsatte att prata,
-Jo Zayn, det är så att jag… när jag hade de orden tog det stopp för mig och tårarna började rinna ner längs mina kinder. Jag vet inte vad det var som tog emot att säga fortsättningen. Jag la snabbt på för jag kunde verkligen inte prata med någon just nu.

____________________________________________________________________________________
Zayns perspektiv

När hon la på kände jag hur tårarna rann. Det verkade inte som det var något bra hon skulle säga heller eftersom jag hörde hon började gråta. Jag slängde mig på sängen och trycke huvudet i kudden, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Efter ett litet tag hör jag hur dörren till mitt rum öppnas men jag orkade inte bry mig om vem det var så jag vände mig inte om för att titta.
-Vad har hänt gubben? Hörde jag mamma fråga samtidigt som hon satte sig ner i min säng sidan om mig.
-Inget särskilt, det är bara det att jag gillar en tjej och det verkar som Louis gillar henne också.
-Men prata med henne och säg vad du känner, hon kanske gillar dig, sa mamma lugnt och klappade mig på min arm.

-Jag är rädd att det är försent, jag tror hon har avgjort vem det är hon vill ha, sa jag och det högg till lite i hjärtat för jag ville vara den som höll om Matilda.

-Prata med henne ändå, låt henne säga vad hon tycker och känner, sa mamma och hennes ord var alltid lika lugnande, hon hade nästan alltid rätt om vad som var bäst att göra.

-Jag ska, men hon ringde innan och skulle säga något men hon började bara gråta och la på. Jag tror jag vet vad hon ville säga.

-Ring upp henne igen, ge henne en ny chans till att få säga sina ord.
-Okej, jag ska, sa jag och tog tag i mobilen. Mamma reste sig upp och gick mot dörren. Innan hon stängde dörren vände hon sig om och sa,
-Jag älskar dig Zayn.

-Jag älskar dig också mamma, sa jag glatt och för första gången sen jag pratade med Matilda log jag.

Jag låg och väntade på att jag skulle känna mig redo att ringa, men det dröjde väldigt länge. Eller det kanske var bättre att vänta och låta Matilda ringa mig igen. Jo, det var det bästa. Jag skickade iväg ett sms till henne, ”Ring mig igen när du känner dig redo för att berätta det du ville säga, kram!”. Innan jag tryckte på skicka så läste jag igenom det och för att hinna tänka på om jag verkligen skulle skicka det.

Efter några minuter fick jag ett svar men jag vågade inte riktigt öppna det, jag vet inte riktigt vad det var som hade hänt med mig, varför vågade jag inte öppna ett sms från tjejen jag gillade? Jag tror jag var rädd för att bli sårad och jag var även nervös.

Jag öppnade sms:et och läste det ”Jag ringer snart, det är väl bäst att jag berättar för dig fast jag inte vill. Men jag får väl göra det ändå L”.
Bara några sekunder efter jag hade läst sms:et ringde mobilen, jag såg att det var Matilda och jag svarade.

-Hej, sa jag lite osäkert.

-Hej, hörde jag hur hon svarade lite osäkert. Jag vet mig i läppen av oro, jag undrade vad det var hon skulle säga.

-Det är nog bäst att gå rakt på sak, så jag får det överstökat, sa hon och jag nickade men kom snabbt på att hon inte kunde se mig.

-Mm, svarade jag bara.

-Det är så att, jag gillar dig men bara som vän. Jag har inga andra känslor för dig, men det har jag för någon annan och du känner honom väldigt väl. Jag kan inte hjälpa det, man kan inte styra över sina känslor, sa hon och jag visste verkligen inte vad jag skulle göra, jag kunde inte vara sur på Matilda… det var ju inte hennes fel.

-Låt mig gissa, det är Louis va?

-Ja, det är det, sa hon lite nervöst och jag la på direkt. Jag var inte sur på Matilda för det gick inte, jag var sur, arg och besviken på Louis, han hade själv märkt att jag gillade Matilda.

Alicias perspektiv

Jag satt i Nialls säng med hans dator medan han var inne i duschen. Dörren öppnades och utan att kolla så sa jag,

-Hej älskling, vad snabbt du duschade men jag har saknat dig den korta stunden.

-Hej på dig med, hörde jag någon säga men det lät inte som Niall. Jag kollade upp och såg då att det var hans mamma.

-Oj, hej Maura, sa jag lite generat.

-Haha, det är lugnt. Jag ville bara säga att maten är färdig, så ni kan komma och äta nu. Men jag antar att Niall står i duschen, sa hon och jag nickade till svars eftersom jag inte riktigt visste vad jag skulle säga.

-Men du kan komma ner, så kan Niall komma när han är färdig, sa hon och jag stängde ner Nialls dator och följde med Maura ner till köket där maten stod dukad.
____________________________________________________________________________________
Här har ni del 73!! ....en liten fråga, var har alla kommentarerna tagit vägen? 
Kom igen nu och kommentera mer! Så skriver jag kanske på bussen påväg hem imorn...gjorde det idag :) 
/Angelica & Johanna