Sveriges första novellblogg om One Direction

Alicias perspektiv

När klockan var halv tre hade jag fortfarande inte somnat. Jag hörde något ljud. Det lät som det kom från ytterdörren, men jag var ju inte säker. Jag var varm, även om jag redan hade tagit av mig täcket. Jag reste tyst på mig och smög ut ur rummet. Det var mörkt i hela huset och ut kunde man höra att det regnade. Jag hörde något ljud igen och jag stannade upp lite. Jag blev lite rädd, men jag gick sakta ut mot köket för att ta lite att dricka. Jag kollade mot ytterdörren och vi en chock. Jag blev rädd och stum. Vad skulle jag göra? Mitt hjärta slog fort och jag svettades.
_____________________________________________________________________________________
Jag var så rädd, jag kunde inte röra mig alls. Den mörka gestalten jag nu såg kom närmre mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Mina andetag hördes mer eftersom jag var så rädd och hjärtat slog dubbla slag. Gatlamporna lös in genom fönstret, men inte alls mycket. Inte tillräckligt mycket för att jag skulle kunna urskilja hur den människan som hade tagit sig in såg ut.
Den kom ännu närmre nu och var endast tio centimeter ifrån mitt ansikte.
-Du ska ge fan i Niall, du ska lämna honom ifred. Han är min, inse det! Berätta inte för någon att jag var här, sa personen som jag nu hörde var en tjej. Hon höjde sin högra hand och slog mig rakt på tinningen jag skrek till samtidigt som jag föll snabbt ihop och allt blev svart. 

Nialls perspektiv

Jag vaknade med ett av att någon skrek till. Jag sprang snabbt ut genom min dörr men såg inget eftersom det var helt mörkt. Jag hörde att Sean och Darragh hade vaknat då jag hörde deras röster. Någon utav dem tände lampan och jag kollade runt. Jag såg ingenting så jag tog några steg närmre köket som inte var så långt bort. På golvet i köket låg Alicia medvetslös och det rann blod från hennes bakhuvud. Jag sprang snabbt fram till henne och kollade på henne, mina tårar rann nerför mina kinder och det var inget jag kunde hindra. Jag skakade om henne lite lätt i hopp om att hon skulle vakna, men ingen reaktion.

-Sean, snälla…spring och hämta mamma och pappa, sa jag för jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville bara att Alicia skulle vakna upp och allt skulle vara bra.

Efter två långa minuter kom Sean tillbaka med mamma och pappa som såg ut till att vara ledsna och oroliga.

-Mamma, vad ska vi göra? Frågade jag panikslaget

-Jag tror det är bäst att vi ringer ambulansen eftersom Sean sa att hon inte vaknar när du skakar på henne och hon blöder från bakhuvudet, svarade mamma och jag såg att hon också var ledsen. Hon gick fram till mig och kramade om mig, medan jag höll Alicia i handen.
-Bobby, kan du ringa ambulansen? Frågade mamma och pappa sprang och hämtade telefonen för att ringa. Tårarna rann längs mina kinder medan mamma satt och kramade om mig bakifrån. Undra vad som hade hänt egentligen?

-Gubben, det kommer att bli bra, sa mamma och pussade mig på mitt huvud samtidigt som hon kramade om mig hårdare. Jag skakade bara mitt huvud, tänk om hon aldrig vaknade igen. Vad skulle jag ta mig till då? Ett liv utan Alicia är inget liv alls. Hon måste vakna igen.

-Vet du vad som hände? Frågade mamma lugnt.
-Nej, jag vaknade av att någon skrek till och jag hörde även hur någon sprang därifrån, sa jag och snyftade.

-Niall, jag lovar dig att det kommer bli bra, sa mamma men jag trodde fortfarande inte på henne.

Plötsligt kom ambulanspersonalen inrusande genom dörren och jag förstod då att detta var verklighet, detta var inte mardröm jag kunde vakna upp från.

Två killar tog hand om Alicia och en tjej tog mig på axlen och jag satte mig på en stol. Hin pressenterade sig lite snabbt.
-Vet ni vad det är som har hänt? Frågade hon och jag skakade bara på huvudet, men sa sedan.

-Jag vaknade av att jag hörde henne skrika, sen låg hon bara här och ytterdörren var även öppen när jag kom, sa jag och tårarna kunde inte sluta rinna. Hon nickade mot mig och skrev något på ett papper, och sedan sa en av killarna som tagit hand om Alicia,

-Det ser ut som hon har fått ett slag mot tinningen för hon är alldeles blå där och sen har hon antagligen slagit i huvudet i hyllan som är precis bakom, sa Luke, som han tydligen hette.

De lyfte upp Alicia på en bår för det var bäst att ta med henne till sjukhuset eftersom hon inte vaknade och jacket i bakhuvudet var ganska djupt. Luke hade märkt att det var jag som stod Alicia närmast och han hade sagt att jag kunde åka med i ambulansen till sjukhuset.
-Niall, spring och klä på dig något medan vi tar ut Alicia i ambulansen sa Luke. Jag kollade ner på mig och det var just i det ögonblicket jag kom på att jag bara hade kalsonger på mig.

Jag sprang snabbt in på mitt rum och slängde på mig gårdagens kläder, för jag ville vara så nära som Alicia igen så fort som möjligt. Så fort jag fått mig byxorna började jag springa samtidigt som jag tog tröjan på mig. Jag hoppade snabbt in i ambulansen som nu var färdig att köra. Tyvärr fick jag inte sitta där bak med Alicia, men det hade varit värre om jag inte fick följa med alls.
Jag lutade mitt huvud mot fönstret och tårarna kom igen, jag ville inte att detta skulle vara sant. Vem hade kunnat komma in i vårt hus på natten? Vi hade väl låst? Hur hade någon kunnat slå ner Alicia? Hur kommer det gå med Alicia? Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som tårarna fortsatte att rinna. Jag var så rädd. Så rädd för att förlora Alicia. Min mobil pep till och jag tittade på den. Det var et sms från Sean. Jag hade inte sagt något till dom, men dom förstod mig, hoppas jag. "Hoppas allt blir bra, vi tänker på er redan. Vi ses!" stod det och jag log lite, samtidigt som jag hade lite skuldkänslor då jag inte sagt hejdå till dom. "Förlåt för att jag bara stack, men är så rädd. Vi ses!!". Jag la ner mobilen i fickan och kollade ut genom fönstret. 
_____________________________________________________________________________________
Hur tror ni det går för Alicia?
Och en sak till- det som hände igår är uppklarat, så allt är frid och fröjd. Tack för ert stöd! Nu får vi hoppas att det inte händer igen :)

Vi kan också se att vi redan har fått besöksrekord idag, YAY :) Det är jättekul att novellen växer för var dag, det gör oss bara mer sugna på att skriva!

Inlägget med länkar till alla novellerna kommer förmodligen inatt. Jag ska sätta mig ner och fixa med det nu! 
Glöm inte att slänga in en kommentar!! :D
/Angelica & Johanna