Sveriges första novellblogg om One Direction

Nialls perspektiv

”Thanks for all the nice tweets for Alicia and I’m really worried about her…but I don’t understand how people knows what happend”, skrev jag snabbt och bara några sekunder gick jag in bland trenderna igen och då såg jag en ny trend. ”MollieLeaveNaliciaForanAlone”. Jag fattade ingenting, vem var Mollie? Kan det vara hon som slog ner Alicia? Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag kände mig helt förvirrad.

_____________________________________________________________________________________
Jag läste massa tweets och de flesta innehöll namnet Mollie. Jag var förvirrad, nervös, rädd och allt på samma gång. Jag såg att mamma och pappa kom in genom dörren som fanns och jag trängde fram ett svagt leende.
-Hej, sa mamma och kramade om mig.
-Hej, sa jag tyst och gav både hon och pappa en kram.
-Har du snackat med personalen?
-Nej, sa jag och kollade ner i golvet och kände att jag blev ännu mer nervös för vad som faktiskt hade hänt. Varför kunde inte allt vara bra? Hon förtjänade inte detta.
-Niall, allt kommer bli bra, sa mamma, precis som hon kunnat läsa mina tankar. Hon la försiktigt sin hand på min axel och jag kollade upp mot henne. Jag ville så gärna tro på hennes ord, men det var så svårt. Att se Alicia skadad gjorde mig ledsen och jag var fortfarande rädd. Vem hade egentligen gjort detta?

Liams perspektiv

På söndagen vaknade jag redan vid klockan sju och det första jag tänkte var om jag drömt de som Niall sagt, eller var det sant? Jag tog upp min mobil och såg att samtalet inte var avslutat, eller rättare sagt, att jag inte stängt av. Jag skrattade lite för mig själv och skrev ett sms till Niall, och bara inom några minuter svarade han. ”Vi har inte snackat med henne än, hon hade varit vaken, men sedan somnat, jag ringer senare!” stod det. ”Bra! Förlåt för jag somnade inatt... hehe” skrev jag och gick sedan in på twitter. ”Get well soon Alicia” var en top trend och jag skrev en ny tweet. ”So sorry for Alicia and Niall! Get well soon Alicia!!” skrev jag och tryckte sedan på ”tweet”. Jag hade ingen större lust att tweeta fans just nu, så jag la ifrån mig mobilen, men kände mig samtidigt lite taskig, så jag tog upp den lika snabbt igen. ”I will tweet more later, promise” skrev jag och sedan la jag i sängen och gick ut i köket där mamma och pappa satt.

Nialls perspektiv

Alicia hade varit vaken en stund, men sedan somnat igen. Jag hade inte kunnat somna på hela natten och klockan var närmre halv åtta. Plötsligt kom det ut en läkare från de rummet Alicia la i och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag ville bara springa in i rummet, krama om Alicia och se till att allt var bra, men jag satt kvar där, som om jag var förstelnad.
-Alicia har vaknat, men hon är väldigt trött, men hon frågade efter dig Niall, vill du gå in? Jag nickade ivrigt. Nästa lite för ivrigt. Jag log mot honom och han log stort tillbaka. Jag reste mig från stolen jag suttit på nästan hela natten och kände hur lyckan inom mig tog över helt och hållet. Läkaren slog mig lätt på ryggen och sedan gick jag in i de ljusa, vita rummet med röda gardiner. Där log Alicia. Min fina Alicia. Med en vit lapp på huvudet och under vita lakan. Jag kunde se att hon trängde fram ett leende och jag kunde inte hjälpa att en tår rann ner för kinden. Lyckan inom mig gick knappt att beskriva. Även om sjukhuskläder inte var det finaste och att vita lappar i huvudet såg roligt ut så var hon lika fin som alltid. Lite blek och hon såg väldigt trött ut. Men det var Alicia. Jag insåg även hur svårt det var att vara utan henne.
-Hej älskling, sa jag tyst och böjde mig ner och våra läppar möttes. Det var inte samma varma läppar som vanligt, men ändå.
-Hej, sa hon tyst och jag satte mig på stolen bredvid.
-Hur är det? Sa jag.
-Jag är trött, sa hon och jag nickade.
-Vad hände egentligen? Sa hon. Jag bara kollade mot henne, utan att svara. Jag hade inget svar. För vad hade hänt? Jag visste ju inte.
-Jag vet inte, kommer du ihåg något? Sa jag och hon kollade upp i taket, precis som hon försökte sätta sig in i situationen som varit och minnas allt.
-Jag kunde inte somna, så jag la vaken. Jag hörde något ljud, och gick upp för att kolla var, men först gick jag mot köket för att ta ett glas vatten, sa hon samtidigt som hon kollade upp i taket. Jag kramade om hennes hand med min.
-Mer? Sa jag och hon skakade på huvudet.
-Jag vet inte, sa hon och jag såg hur en tår rann ner för hennes kind också.
-Gråt inte, sa jag och hon kollade mot mig och log svagt.
-Förlåt för jag förstörde allt, sa hon och jag skakade på huvudet.
-Alicia, nej, säg inte så!
Jag torkade bort en tår från hennes kind med min tumme och lät min hand vila på hennes kind. Hon var så vacker och så fin.
_____________________________________________________________________________________
Kanske inte en så bra del, men hoppas ni gillar den lite iaf! 
Tack för alla snälla, söta kommentarer!
Vi skrattar fortfarande åt Nalicia Foran, haha! ;)
/Angelica & Johanna