Sveriges första novellblogg om One Direction

Vill ni läsa novellen med engelsk dialog när killarna är med? Gå in på http://onedirectionnovell.blogg.se/english och läs. Samma händeser, samma bilder, bara med engelska dialoger!


Melissas perspektiv

-Ja, om jag nu ens får chansen att träffa honom, sa jag och Alice log.
Hon visste ju förmodligen att killarna skulle komma på måndag, men hon sa ingenting. Det blev tyst i några minuter, men det var ingen pinsamt tystnad. Jag tänkte igenom allt. Så, allt var Liams förtjäns? Utan honom skulle jag sitta hemma i Strömfors och ruttna, som vanligt? Så, det var han som förändrat mitt liv?

12 februari

Idag har jag varit i studion nästan hela dagen, vilket varit riktigt roligt, men lite jobbigt. Eftersom vi inte hunnit med allt så ska jag stanna här tills imorgon, så nu ska jag gå och lägga mig. Hejdå!
/Melissa

Jag vaknade med ett ryck på måndagsmorgonen. Något kändes annorlunda. Jag reste mig snabbt upp från sängen och drog upp rullgardinen. Solen sken men det låg snö på marken. Jag tog upp min mobil och såg att där var ett sms från Vanessa. ”Är du kvar i Stockholm????” stod det och jag kom på att jag inte meddelat henne om det. ”Ja, var tvungen att stanna tills idag. Saknar dig!” svarade jag och kollade på klockan. Halv åtta var den. Ett svar kom från Vanessa direkt. ”Skojar du?? Hallå? One Direction är på väg dit!”. Jag stannade upp i rörelsen. Det var idag. Måndag. Jag blinkade en extra gång och insåg att jag skulle befinna mig i samma stad som killarna denna gången.
-Shit, sa jag för mig själv och log. Jag insåg sedan efter några sekunder att jag inte skulle få chansen att leta efter dem eftersom jag skulle vara tvungen att jobba. Jag öppnade min resväska och suckade. Vad skulle ja ha på mig idag?

En halvtimme senare hade jag tagit på mig ett par jeans, ett linne och en korallfärgad kavaj. Jag hade sminkat mig naturligt och mitt hår var genom borstat. Jag tog på mig mina converse och tog min vinterjacka i handen, sedan gick jag ut från hotellrummet och gick mot frukostbuffén.

Jag satt inne på kontoret och pratade med Alice. Vi satt mitt emot varandra och snackade om hur det hade gått med låtskrivandet igår. Jag hörde hur handtaget på en dörr trycktes ner, men jag brydde mig inte om att vända huvudet. Alice kollade mot dörren och log.
-Hej, sa hon och jag kunde inte låta bli att vända mig om. Jag såg bara en man, som förmodligen jobbade här. Jag hörde några röster bakom mannen.
-Hej, sa jag lite tyst för att vara artig och mannen log.
-Hejsan, jag bara visar dessa killarna runt, sa han och pekade bakom sig. Mannen tog ett steg in och bakom honom kom fem killar fram. Jag log lite nervöst och kände hur min blick fastnade på killarna. Det var de fem killarna som betydde allt för mig. Jag blinkade förvånat, var detta verkligen sant? Jag kunde knappt detta hände, jag kunde inte förstå det. Jag som var så inställd på att inte ens få se de idag för jag skulle jobba. De började gå mot vårt håll och gick sakta förbi oss medan jag följde dem med blicken och de tittade mot mig. Liam mötte min blick och log lite.
-Hej, sa han försiktigt.
-Hej, svarade jag och jag kunde verkligen inte förstå det.
-Hej, sa Niall, Harry, Zayn och Louis i mun på varandra. Sedan började de sakta gå igen, men Liam höll kvar sin blick på mig och han hängde inte riktigt med de andra killarna och mannen som visade dem runt.
Plötsligt rycker han till och springer efter killarna.
-Vänta, jag kom på en sak, sa han ivrigt och drog i Harry. Alla vände sig om mot mig och Liam började gå mot mig. Varför gjorde han det?
-Är du Melissa? Frågade han osäkert och jag tittade chockat mot honom. Han visste mitt namn, jag kunde knappt tro det.
-Ja, sa jag lite osäkert för jag visste ju inte riktigt vad det var han ville.
-Jag vill bara säga att du är riktigt duktigt på att sjunga och jag lyssnar på din cover av What makes you beautiful väldigt ofta, sa han med ett leende.
-Tack... gör du? Sa jag generat och förvånat. Vad menade han med att han lyssnade på den väldigt ofta? Han nickade och tog upp sin iPod.
-Ja, och jag har laddat ner den så jag har den i min iPod nu, sa han och visade sin iPod.
-Säg att du skojar med mig? Sa jag förvånat, för jag hade inga ord för detta.

-Han skojar inte, sa Louis glatt.
-Det skulle vara kul att träffa dig mer, men vi måste gå vidare nu, sa Liam ledsamt och jag visste inte om jag skulle vara ledsen för att de var tvungna att gå eller lycklig eftersom jag hade träffat dem.Jag tror jag var både och.
-Men jag har en idé, sa Niall och hela hans ansikte lös upp.
-Vadå? Frågade Zayn nyfiket.
-Vad sägs om att du följer med oss till studion och lyssnar lite på några av våra nya låtar? Sa han med ett stort leende. Jag tittade mot Alice för att se om det var okej, hon nickade snabbt och jag förstod att jag fick.
-Ja, jättegärna, sa jag och Liam lös upp i ett leende.