Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

-Men jag har en idé, sa Niall och hela hans ansikte lös upp.
-Vadå? Frågade Zayn nyfiket.
-Vad sägs om att du följer med oss till studion och lyssnar lite på våra nya låtar? Sa han med ett stort leende. Jag tittade mot Alice för att se om det var okej, hon nickade snabbt och jag förstod att jag fick.
-Ja, jättegärna, sa jag och Liam lös upp i ett leende. 

Jag kollade mot Alice en gång till och hon log.
-Gå du, vi hörs senare. Jag nickade tacksamt och reste mig försiktigt från stolen. Killarna hade redan börjat gå vidare så jag bara följde efter dem.

Vi kom fram till ett rum och mannen som gått före öppnade. Killarna gick in och Liam vände sig mot mig.
-Kom här, sa han och höll upp dörren som en gentleman och jag log.
-Tack, sa jag tyst och gick in. Killarna hade satt sig ner vid ett bord och Louis gjorde plats åt mig i soffan.
-Du kan sitta här, sa han och slog med handen på platsen bredvid honom. Jag nickade och satte mig nervöst bredvid honom. Jag kände hur jag svettades lite, på grund av nervositet. Jag kollade mig runt och det kändes lite sjukt att jag var i samma rum som killarna.
-Du är Melissa va? Som jobbade med Daniel igår?
Killarna kollade fundersamt på mig och mannen och jag nickade.
-Ja.
-Mitt namn är Peter, sa han och jag nickade.
-Så, killar, ni kanske ska presentera er för Melissa?
-Jag heter Louis, sa Louis glatt och jag log. Dem behövde egentligen inte göra detta. Jag visst ju mer än vad som trodde.
-Jag är Niall, fortsatte Niall.
-Zayn.
-Harry, sa Harry med ett flirtigt leende. Jag kunde inte låta bli att le lite extra mot honom. Hans leende var svårt att missa.
-Och jag är Liam, sa Liam och jag log mot honom.
-Jag vet, sa jag och flinade. Killarna kollade förvånande på mig.
-Är du ett fan? Frågade Niall och jag nickade.
-Ja, såklart!
-Så roligt! Vill du höra lite av våra nya låtar?
Jag nickade ivrigt.
-Ja, gärna!

En stund senare hade jag fått lyssna på de låtar de spelat in än så länge och jag gillade verkligen låtarna.
-Åh, jag älskar låtarna. Alla är superbra! Utbrast jag och jag kunde se hur alla killarna log.
-Säker på att du inte ljuger? Sa Harry och jag flinade.
-Nej, jag lovar, jag älskar alla låtarna, sa jag och han nickade.
-Jag tror dig då!
-Jag kommer snart igen, jag ska bara... hämta en sak, sa Peter och vi alla nickade mot honom.
-Så, vart bor du Melissa? Här i Stockholm? Frågade Louis och jag skakade på huvudet.
-Nej, jag bor i norra Sverige, i en liten by.
-Ah, i alla fall, kan du inte sjunga lite? Fortsatte han och jag skakade snabbt på huvudet.
-Nej, jag sjunger inte så br...
-Tyst! Du sjunger riktigt bra, sa Liam snabbt och jag log mot honom.
-Tack, men jag vågar inte sjunga för er, här och nu...
-Jo, kom igen! Sa Harry och han log sitt fina leende igen. Hur kunde han vara så perfekt?
-Vi alla kan sjunga What makes you beautiful? Sa Niall och jag nickade.
-Ja, det låter bättre.

”You're inscure, don't know what for. You're turning heads when you walk through the do-o-or.”

Jag och Liam började sjunga och han log mot mig. Refrängen närmade sig och det såg ut som om alla killarna var redo att sjunga med, men när jag tog ton i ”Baby you light up my world like nobody else” slutade killarna sjunga och där satt jag och sjöng helt själv inför killarna. Jag var nära på att sluta, men jag mötte Zayns blick och jag kunde se hur han mimade ”fortsätt”. Jag gjorde som han sa, även om jag helst av allt hade velat sjunka genom golvet. Det var riktigt pinsamt. 

Hoppas ni gillar idén med att vi skriver både med englsk och svensk dialog. Tänk på att vi gör det för er skull och glöm inte vara lika grymma på att kommentera som ni brukar vara! Inte så händelserik del, men det kommer bättre delar! Någon skrev "man märker att ni bryr er om era läsare" och det är precis vad vi gör. :)

Vill ni läsa novellen med englska dialoger? Klicka er in på http://onedirectionnovell.blogg.se/english och läs där. Glöm inte lämna en kommentar vart du än läser :).