Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

När vi var på väg hem från Stefan och Emil hade jag ett stor leende på mina läppar.
-Vad du verkar glad, sa mamma och jag nickade.
-Det är väl tillåtet?
-Jadå. Hade du en rolig kväll? Kunde du och Emil umgås?
-Pfft, jag och Emil? Aldrig. Kvällen var bra, för jag fick vara ensam, sa jag och mamma kollade fundersamt på mig. Jag skrattade lite för mig själv. Om hon bara visste. Och om det bara fanns fler killar som Liam i denna värld.

9 maj – onsdag

Skoldagen var slut och nu väntade två dagar ledigt från skolan och jag visste vart jag skulle befinna mig. I Stockholm. Sony Music hade kontaktat mig veckan innan och frågat om jag kunde komma på fredagen, men eftersom jag var ledig på torsdag och fredag, plus helgen, skulle jag åka dit redan på onsdagskvällen. Mina väskor stod på mitt rum, packade och klara. Klockan var bara fem över två och planet jag skulle åka med gick inte förrän halv sju. Jag gick upp på mitt rum och satte mig i sängen med datorn i knäet. Bloggen. Jag kom på att jag inte bloggat på väldigt länge. Jag loggade snabbt in och till min förvåning hade jag haft lite fler besökare på sistone.

9 maj – onsdag

Hej, förlåt att jag inte skrivit på läänge men i alla fall. Idag ska jag åka till Stockholm. Har ju inte varit där sen februari när jag var där över helgen, träffade massa människor och så. Men nu ska jag ta lite och äta, skriver nog senare!
/Melissa


Min mobil, som låg på skrivbordet, vibrerade. Jag reste mig från sängen, satte datorn på golvet och tog några steg för att nå mobilen. Jag låste upp mobilen och såg att jag hade ett nytt sms från Liam. På senaste tiden hade vi smsat väldigt mycket. Vi hade långa sms konversationer, och minst lika långa på skype. Jag hade i stort sätt berättat allt om mig själv. Vissa kvällar hade vi suttit och snackat i flera timmar och han var bara så himla snäll. Han lyssnade på mig om jag behövde snacka, han fick mig att skratta och jag vågade vara mig själv. Säga hur vad jag tyckte och tänkte, utan att var rädd för att han skulle döma mig. Det kändes så bra. Jag hade aldrig haft en så bra relation med en kille. Aldrig. Alla killar hade alltid valt bort mig och jag hade aldrig vågat att ta det första steget. Jag hade gillat Emil länge och när vi träffades den kvällen, då hade det varit fjärilar i magen och att han kysst mig gjorde att jag gillade honom, mer och mer. Men sen dagen efter förstörde han allt och nu var jag rädd för att något liknande skulle hända om jag hittade en ny kille. ”Hej Melissa, du? Jag och killarna kommer till Sverige imorgon, till Stockholm. Tror du det finns någon möjlighet att vi träffas? Skulle gärna träffa dig igen :)”. Ett stort lyckorus for genom mig. Detta var mer än perfekt. ”Jaaaaaa jag ska till Stockholm ikväll och stannar tills söndag! Vi måste ju träffas!” skrev jag och sedan gjorde jag en liten lyckodans på mitt rum. Min väskor var packade och allt. Jag skulle lika bra kunna åka nu, men jag ville hinna säga hejdå till min mamma och bror. Jag satte mig i sängen igen med datorn i knäet och mobilen bredvid mig. Jag loggade in på twitter och skrev en tweet. ”Åker till Stockholm ikväll! Wihooo!” skrev jag och sedan visste jag inte vad jag skulle göra.

När klockan var halv fem satt vi och åt. Det blev tidig middag, men det gjorde inte så mycket för mig eftersom jag var väldigt hungrig. Vi åt i tystnad och det enda jag tänkte på var att jag skulle få träffa killarna igen. Jag kunde verkligen inte sluta le när jag tänkte på det.
-Tack för maten, sa Simon och reste sig. Han satte sin tallrik på vasken och gick sedan ut ifrån köket.
-Du verkar väldigt glad Melissa, något speciellt?
-Nja... sa jag lite fundersamt och mamma skrattade.
-Jo, kom igen, berätta!
-Haha. Nej, men när jag var i Stockholm förra gången så träffade jag ju One Direction, började jag och mamma nickade.
-Ja, och sen dess har jag snackat väldigt mycket med Liam, en av killarna i bandet. Jag har typ smsat med honom, skypat och ja vi har hållt kontakten, fortsatte jag. Mamma drack lite mjölk och nickade igen.
-Och, de kommer till Sverige imorgon, så jag kommer förmodligen träffa dem igen, så det är därför jag är så glad! Sa jag och log stort. Mamma log också.
-Så, det är något speciellt med han, Liam? Jag flinade lite.
-Asså, han är speciell. Han är inte som alla andra killar. Jag kan liksom säga allt till honom, han lyssnar och sen kan han alltid få mig att skratta... ja, du förstår nog inte, men han är spec..
-Gumman, jag har också varit i din ålder, jag förstår. Han låter ju väldigt snäll!
-Det är han! Sa jag och mamma log.
-Så, vet han om att du kommer? Jag nickade ivrigt.
-Ja, och vi ska förstås försöka träffas.
-Jag blir alltid lika orolig när du ska åka iväg, men jag vet att du klarar dig, men gör inget dumt, sa hon och jag gav henne en underlig blick. Mamma flinade.
-Mamma! Utbrast jag.

Klockan var fem över sex och jag satt på flygplatsen ensam. Jag hade sagt hejdå till mamma och Simon. Det kändes skönt att jag kom iväg från denna staden då och då. Jag hade spenderat några helger i Stockholm efter helgen jag träffat One Direction, men just idag var jag väldigt glad att få komma iväg. Jag var väldigt uttråkad, så jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till Liam. ”Ska flyga till Stockholm om typ tjugo minuter. Ska bli jätteroligt att få träffa er imorgon. Vilken tid kommer ni? :)”. Hans svar kom bara några sekunder senare, ”Vi kommer runt nio tiden, men kom inte till flygplatsen, där kommer förmodligen vara många fans och du får inte skadas eller något!”. Jag log för mig själv. ”Haha, nej, men du får ringa mig eller något ni är framme. Ska gå på flyget nu, vi ses imorgon :)”. Jag stängde av mobilen och gick på flygplanet.

Jag kom ut från ankomsthallen och som vanligt mötte Alice upp mig på Arlanda, hon hade gjort det varje gång eftersom jag alltid kom ensam och för att jag skulle hitta rätt. Det kändes väldigt tryggt att hon alltid mötte mig.
-Hej, Melissa! Hur är det? Utbrast hon när jag kom och kramade om mig ordentligt. Vi kom väldigt bra överens, inte bara som arbetskamrater utan även som vänner, även om hon var några år äldre än mig.
-Hej, det är bra eftersom jag är här nu, sa jag med ett leende och tankarna flög iväg på att jag skulle antagligen få träffa Liam imorgon, och antagligen Louis, Zayn, Niall och Harry också. Jag hade verkligen saknat de fem killarna eftersom jag inte hade träffat dem på tre månader och för mig var tre månade väldigt lång tid i den lilla hålan jag bodde i.
-Vad kul att höra, sa Alice samtidigt som vi började gå.
-Ja, fast jag är lite hungrig fast jag åt precis innan jag åkte, sa jag och Alice skrattade.
-Vad säger du? Ska vi ta en sväng inom McDonald’s när vi kör mot hotellet?
-Ja visst, svarade jag fast jag inte var speciellt sugen på McDonald’s, men jag kände att jag behövde ha något i magen efter flygresan.
-Vilket hotell ska jag bo på denna gången? Frågade jag nyfiket och Alice flinade till lite.
-Det får du se, det är en överraskning, sa hon och tittade lurigt mot mig.
-Men åhh, sa jag och Alice skrattade.

Bilen stannade in och hela bilen luktade McDonald’s eftersom jag valde att ta med maten och äta på hotellrummet sen. Jag tittade ut genom fönstret och såg den stora skylten som lös blått ”Hilton”.
-Ska jag bo på Hilton? Frågade jag förvånat och Alice nickade.
-Ja, det ska du. Bra va? Sa hon och jag kunde nästan inte tro mina ögon. Skojade hon med mig att jag skulle bo på Hilton? Det var ju så dyrt och fint, jag kunde inte riktigt förstå det och jag visste att killarna hade bott där ett antal gånger.
-Kommer killarna att bo här när de kommer imorgon? Frågade jag nyfiket.
-Kilarna? Imorgon? Sa Alice precis som hon inte förstod något.
-Ja, One Direction, kommer de bo här när de kommer imorgon? Frågade jag och Alice såg lite chockad ut.
-Hur vet du att de kommer imorgon? Litar du på alla rykten som går?
-Jag lyssnar inte på några rykten, jag har litar på mina kontakter som finns nära One Direction, sa jag stolt.
-Hur menar du nu? Frågade hon förvirrat och jag skrattade till samtidigt som vi gick av bilen.
-Jag har hört det från Liam, sa jag och Alice såg bara mer oförstående ut nu än vad hon gjorde innan.
-Men va? Nu fattar jag inte! Har Liam skrivit något på twitter om det?
-Nej, men han har skrivit det till mig via sms, sa jag försiktigt.
-Sms:ar du med Liam!? Frågade hon chockat och jag tittade ner i marken. Tänk så hade jag inte fått hålla kontakten med någon utav killarna.
-Ja, sa jag försiktigt.
-Berätta allt nu, sa hon glatt och jag kände mig plötsligt mycket lugnare.
Jag tog ett djupt andetag och tittade framåt innan jag vände mig om mot Alice för att berätta.
-Ja, när de var i Sverige lät du ju mig följa med dem till studion för att lyssna lite på deras nya låtar, och när de skulle gå frågade Liam om mitt nummer. Sedan dess har vi sms:at och pratat på Skype väldigt mycket. Han är så annorlunda, han är inte som alla andra killar där hemma och på skolan, sa jag och tittade ner i marken när jag sa det sista.
-Så du är lite kär i honom, eller? Sa Alice och knuffade till mig i sidan.
-Sluta, vi är bara väldigt bra kompisar, sa jag generat och tittade ner i marken med ett leende.
-Så de kommer att bo här när de kommer imorgon? Frågade jag och tittade upp.
-Ja, det kommer dem, sa hon och log. Vi kom in i lobbyn och Alice checkade in mig.

Jag kom in på hotellrummet och slängde mig direkt i den stora sängen. Precis när jag gjort det kom jag på att jag hade en McDonald’s-påse i handen, så jag satte mig upp och tog ut maten. Jag kände hur det kurrade i magen och maten kändes välbehövlig.
Min mobil ringde och jag hade munnen full av mat, men var ändå tvungen att svara. ”Skyddat nummer” stod det, vem kunde det vara som ringde mig?
-Hej, det är Melissa, svarade jag försiktigt med all mat i munnen. På andra sidan luren hörde jag hur någon skrattade, och jag kände mycket väl igen det skrattet.
-Hej Melissa, jag behöver inte fråga dig vad du gör för jag hör att du äter, sa Liam och skrattade till.
-Heej Liam! Vill du något speciellt? Sa jag glatt när jag hade tuggat undan maten. Det kändes så härligt att höra hans röst.
-Jag ville bara höra om resan till Stockholm gick bra, och tänkte att det var roligare att ringa än att skicka ett sms, sa han och ett leende spred sig över mina läppar.
-Ja, det gick jättebra och jag längtar tills imorgon. Vad gör du då? Frågade jag nyfiket och för att hålla igång konversationen, jag ville prata mer med Liam, jag vill höra hans röst.
-Jag håller på att packa inför imorgon och jag längtar också. Hur är vädret i Stockholm? Frågade han och jag tittade ut genom fönstret.
-Det är faktiskt väldigt fint och det kändes väldigt varmt när jag kom, sa jag glatt.
-Vad bra, då har jag tagit fram rätt kläder, sa han och jag skrattade till lite.
-Vet du vad? Sa Liam lite finurligt.
-Vadå? Frågade jag nyfiket.
-Det är nästan tre månader sedan vi träffades och jag längtar tills imorgon för jag saknar faktiskt dig, sa han och jag smälte nästan när han sa det. Hur kunde någon vara så gullig mot mig?
-Jag saknar faktiskt dig med, sa jag och jag kände hur jag rodnade. Jag tog en tugga av min hamburgare för jag var hungrig och ville äta upp den innan den blev allt för kall.
-Jag hör att du är hungrig, vad äter du? Frågade Liam nyfiket och flinade till.
-Hamburgare från McDonald’s, svarade jag och tog ännu en tugga.
-Haha, men då ska jag låta dig äta ifred nu, för jag måste snart gå och lägga mig för vi åker tidigt, sa Liam och han röst lät som en blandning mellan glad och ledsen.
-Okej, jag måste nog också sova nu för jag är väldigt trött och om jag lägger mig nu så går ju tiden snabbare till imorgon.
-Du är smart du, sa han och flinade till.
-Kanske smartare än du tror, sa jag med ett leende.
-Men nu måste vi tyvärr lägga på. Godnatt Melissa och sov gott, så ses vi imorgon, sa han och ett leende spred sig över mina läppar.
-Godnatt, jag längtar, sa jag och vi la på samtidigt. Jag hade ett stort leende på mina läppar. Eftersom Liam sa att vi skulle ses imorgon så betyder det ju att vi kommer att ses, jag hoppas vi kunde det i alla fall för jag saknade honom verkligen. Även om vi bara hade träffats en gång så kändes det som vi kände varandra så mycket bättre. Men antagligen var det för vi har pratat på Skype så mycket. Men något var säkert, jag saknade honom och han var inte som alla andra killar.

Som en liten tröst för att det inte kom en del igår så har ni en LÅNG del denna söndagskväll. Kommentera på!