Sveriges första novellblogg om One Direction

Liams perspektiv

-Melissa? Vad är det? Gråter du? Jag gör ingenting. Vad har hänt? Sa jag oroligt.
-Förlåt. Har du tid att träffas? Jag måste verkligen snacka och du är den end..
-Ja, ja, bara kom hit. Eller, ska jag komma till dig?
-Nej, jag kommer. Om det är okej?
-Det är alltid okej Melissa.
Jag la på och blev orolig. Vad hade hänt?

-Melissa, berätta. Du vet att jag lyssnar, sa jag. Melissa satt bredvid mig i soffan inne på mitt hotellrum. Hon satt lutad mot mig och jag hade min arm om henne. En ljus hårslinga föll ner för hennes ögon och jag tog bort den. Henne blåa ögon mötte mina och jag log lite svagt åt henne.
-Melissa, du kan säga allt, du vet det.

Melissas perspektiv

-Jag fick ett skumt sms av min pappa innan, sa jag med mitt huvud lutande mot Liams axel.
-Vad stod det?
Jag tog fram smset och innan jag visade det för Liam så läste jag igenom det en gång till. ”Hur mycket var det du skulle ha? Vi träffas imorgon, på en bakgata där ingen kan se. Jag ringer dig imorgon.”
Liam läste smset. Mer än en gång. Kanske tio. Han såg förvirrad ut.
-Va? Fattar du? Frågade han och jag skakade på huvudet.
-Förlåt Liam, jag borde inte vara här och förstöra din kväll.
-Gå inte Melissa. Jag är glad att du kommer hit om du behöver snacka. Har du fått något mer sms?
-Nej. Bara detta.
-Ring honom. Snacka med honom.

-Nej, jag kan inte. Jag smsar hellre honom.
-Gör det då.
Jag svalde hårt och nickade. Han hade rätt. Jag borde snacka med honom, men att skicka iväg ett sms kändes bättre.
”Va? Vad menar du?” skrev jag och visade det för Liam.
-Ska jag skicka det?
-Ja, sa Liam och nickade.

Kort där efter vibrerade min mobil igen, jag tog snabbt upp och öppnade sms:et. ”Oj, Melissa glöm vad jag skrev, jag skickade fel!” Stod det och jag förstod ännu mindre nu, vad menade han? Jag kände hur tårarna kom tillbaka och snyftade till.
-Vad stod det nu? Frågade Liam och tittade över min axel samtidigt som han kramade om mig bakifrån.
-Han skrev att han skickade fel, sa jag och suckade. Jag vände mig om i Liams famn och tittade upp mot honom.
-Liam, vad ska jag göra?
-Jag vet inte Melissa, allt kommer att lösa sig. Jag finns här för dig oavsett vad, sa Liam samtidigt som han tittade rakt in i mina ögon och drog mig närmre honom.
-Tack, sa jag med ett leende och jag blev alldeles knäsvag.
-Alltid, sa Liam och hans ansikte närmade sig mitt. Jag kände hans andedräkt mot mig och hans läppar var bara några millimeter från mina. Jag stängde mina ögon och hans läppar mötte mina i en kyss. Jag besvarade kyssen och allt kändes så underbart. Det kändes så rätt att ha Liams läppar mot mina och jag ville stanna i det ögonblicket för alltid.

Det blev en kort del, men det kommer längre imorgon. Vad tror ni Melissas pappa håller på med?
Tack till alla som skickade ett meddelande på KIK, det var kul att snacka med er! :D