Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

-Ja, och det är den tjejen som finns där inom dig. Det är den tjejen som spelade in en fantastisk cover och det är den tjejen jag träffade i Sverige.
Liam sträckte ut sina armar och log mot mig.
-Kom, sa han och jag kunde inte motstå att krypa upp i hans famn och höra hans andetag. Jag vilade mitt huvud mot hans bröst och kände mig trygg. Men jag skämdes fortfarande. 

---

Jag la vilande mot hans bröst och jag slöt mina ögon. Jag skämdes, riktigt mycket. Jag kände fortfarande att jag inte borde vara här och det kändes som om jag ville gå här ifrån, men samtidigt inte. Jag förstod inte mig själv. Hur hade jag kunnat göra så? Jag hade ignorerat Liam, personen som fått mig att må bra under så lång tid, personen jag kunnat berätta allt för, personen som lyssnade och inte dömde mig, personen som på så kort tid hade blivit en stor del i mitt liv. Hur fan tänkte jag? Jag kände hur en tår trängde sig fram. Jag och Liam satt helt tysta och jag snyftade till.
-Melissa, gråt inte, snälla, sa Liam bedjande. Jag sa inget, jag bara satt där. Ännu en tår rann ner för kinden. Jag kunde inte hjälpa det.
-Förlåt, snyftade jag. Liam la sin hand om mitt huvud och tryckte mig närmre honom.
-Jag gråter inte för att jag tycker synd om mig själv, jag bara ångrar allt, jag är en idiot, jag förtjänar inte en sån bra kille som dig Liam, sa jag och lutade mitt huvud in mot Liams bröst.
Liam lyfte upp mitt huvud och torkade bort mina tårar. Våra ögon möttes och han log mot mig.
-Melissa, du förtjänar en andra chans. Jag vet vem du egentligen är och det är därför jag vill ge dig en andra chans.
-Men, Liam, jag skäms. Jag har behandlat dig som luft för mig. Du är den snällaste killen jag någonsin träffat, den enda killen som bryr sig om mig, och jag ignorerade dig, sa jag och fler tårar kom.

Liams perspektiv

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hon hade ju rätt. Hon hade betett sig dumt och ignorerat mig, men jag kunde inte bara släppa henne. Jag kunde inte bara låta henne komma ifrån mig. Jag gillade henne, väldigt mycket. Avståndet hade nog gjort oss båda lite osäkra, men kanske mest Melissa. Jag gillade Melissa och jag ville bara göra henne glad igen, visa henne att drömmar kan bli verkliga och att man måste misslyckas för att lyckas.
-Vet du? Sa jag och Melissa skakade på huvudet.
-När vi var i USA så hörde jag att det fanns folk som pratade om din låt, och några sa till mig att de gillade dig, och din låt, sa jag och ett leende trängde sig fram på Melissas läppar. Det var underbart att se.
-Seriöst? Sa hon och jag nickade.
-Japp. Men du, jag ska hjälpa dig, med allt. Att komma på rätt spår igen. Har du någon kontakt med Sony Music?
-Inte direkt, jag blev så besviken på mig själv när det inte gick bra och jag...
-Jag ska hjälpa dig, med allt, sa Liam. Hon reste sig upp och skakade på huvudet.
-Nej.
-Va?
-Liam, jag uppskattar att du vill hjälpa mig, men då kommer alla tycka att jag utnyttjar dig, och det vill jag inte att folk ska tro, sa jag och Liam skakade på huvudet.
-Nej, nej. Jag förstår, du vill ha dina egna fans och det är klart, men jag ska hjälpa dig ändå, allt ska ordna sig.
-Tack Liam, men snälla hjälp mig inte för mycket. Jag vill klara detta själv, och det kommer jag göra. Bara någon tror på mig, sa Melissa samtidigt som hon tittade upp mot mig.
-Jag tror på dig, jag tror på att du kommer klara det, sa jag och pussade henne i pannan. Ett leende spred sig på hennes läppar och det kändes skönt att se henne le, för det gjorde mig så glad. Det smittade liksom av sig, var hon glad så var jag också det.
-Tack Liam, det betyder väldigt mycket för mig, sa hon med ett leende.
-Vet du vad som betyder mycket för mig då? Frågade jag henne och hon skakade direkt på huvudet istället för att säga ”nej”.
-Att du är här hos mig nu, för du betyder väldigt mycket för mig.

Melissas perspektiv

-Nej, Liam. Det kan det inte göra, inte efter allt jag har gjort mot dig, sa jag och började dra mig ur hans grepp lite, men utan någon framgång. Han drog mig bara hårdare in till sig. Jag gillade ju att ha hans armar runt mig, det kändes så tryggt men efter allt jag har gjort kändes det så fel, på något sätt.
-Jag bryr mig inte om det du har gjort nu, för den Melissa jag känner är helt underbar och betyder väldigt mycket för mig och vill att allt ska bli som vanligt mellan oss igen. För Melissa, det är du som får mig att må bra och känna mig hel, sa Liam och tittade rakt in i mina ögon. Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara. Han betydde och riktigt mycket för mig för han har alltid funnits där för mig oavsett vad och han dömer inte mig för vad jag gör.
Jag tittade upp mot Liam som log lite osäkert. Försiktigt sträckte jag mig upp mot hans ansikte och han log fortfarande osäkert.
-Tack, du betyder mer än vad du kan ana, sa jag och jag hade mitt ansikte så nära han så jag kände hans andedräkt mot mig, han böjde sitt ansikte närmre mitt och våra läppar möttes i en kyss. Det kändes helt underbart, jag hade verkligen saknat att ha hans läppar mot mina. Det kändes så rätt, för Liam var verkligen speciell, inte som alla andra killar. Jag ångrade verkligen vad jag hade gjort, och Liam förstod mig, det kändes bara så tryggt och rätt att ha honom in till mig och denna andra chans skulle jag verkligen inte förstöra.

---

Hoppas ni inte är allt för sura pga den dåliga uppdateringen, men ibland behöver vi koppla bort bloggen, som vi annars lägger ner väldigt mycket tid på varje dag. Imorgon åker Angelica till Rhodos och Johanna kommer sköta uppdateringen under veckan. Lova att kommentera mycket då det gör att Johanna får lite extra power!
Förresten, många frågar om våra instagram, så vill ni följa oss får ni gärna det, MEN vi vill helst inte att kommenterar våra bilder med typ ”gillar din/er novell” , okej? Ja, Angelicas instagram är aangelicaxx och Johannas är JohaannaaM

Bilder till delen kommer imorgon :)