Sveriges första novellblogg om One Direction

Melissas perspektiv

Det började närma sig kväll och jag hade inte haft någon lust att göra något roligt denna dagen. Jag satte ifrån mig datorn och bestämde mig för att gå in till Simon. Han kunde jag ju prata med. Jag knackade lätt på hans dörr och öppnade den försiktigt.
-Hej, sa jag tyst och satte mig på sängkanten.
-Jag vill inte att de ska skilja sig, sa han och jag nickade.
-Inte jag heller.
Jag ville inte se min egna bror ledsen. Det var jag som var äldst av oss och jag kände att jag behövde göra något, men vad skulle jag göra? Mamma och pappa hade bestämt sig. Simon satte sig bredvid mig och jag kramade om honom.

Jag satt fortfarande inne på Simons rum, eller jag la i hans säng och han satt vid sin dator. Men det kändes bäst att vara i samma rum som Simon nu, eftersom jag ville kunna prata med någon närsomhelst, jag ville ha någon i närheten. Tankarna flög runt, varför hade de bestämt sig för att skilja sig? Varför så plötsligt? Jag hade ju inte märkt något innan att deras relation var på väg att brista. Vad jag hade sett så verkade ju allt så bra mellan dem. Plötsligt plingade min mobil till och jag kände hur det vibrerade lätt i sängen. Jag tog upp min mobil och insåg att jag hade fått ett sms, det var från Emil. ”Förlåt att jag inte kunde träffas häromdagen, men har du lust att komma till mig nu och titta på en film? :)”. Vad skulle jag svara? Hur skulle jag kunna komma in i Skellefteå vid denna tiden? Men det kändes som jag behövde komma hemifrån.

”Ja visst, men det lär dröja minst 2 timmar innan jag är hos dig eftersom bussen inte går så ofta :(”, skrev jag och klickade snabbt på skicka. Det dröjde inte lång tid innan jag fick ett svar ”Men jag hämtar dig med mopeden, är hos dig om 40 minuter ;)” Skojade han med mig? Skulle han hämta mig med sin moped bara för att han ville att det inte skulle dröja så länge? Hela jag sken upp i ett leende och anledningarna till att vara lycklig började regera över anledningarna till att vara ledsen. Men självklart kunde egentligen inget göra mig hel nu, inte nu när mina föräldrar skulle skiljas. Fast att Emil ville träffas hjälpte mig en liten bit på vägen till att må bättre.

Det hade gått 35 minuter och jag stod nere i hallen och väntade, jag var helt färdig inför att Emil skulle komma. Vanligtvis stressade jag in i det sista, så att den som skulle hämta mig fick stå och tuta utanför, men denna gång var det inte så. Jag hade bytt om från mina mjukisbyxor och tjocktröja till jeans och en röd blus.
Efter en liten stund hörde jag en moped som körde in på gården och jag visste direkt att det var Emil och jag kunde inte låta bli att le. Det pirrade i min mage när jag öppnade dörren och ljuset från lampan på garaget lös rakt på honom när han tog av sig hjälmen. Jag bet mig i läppen, hur kunde man se så bra ut som honom? Jag gick mot honom och han mötte mig i en härlig kram.
-Hej, hur är det med dig? Frågade han och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag ville inte säga vad som hade hänt.
-Hej, det är bra, sa jag och han nickade. 
-Du ser väldigt fin ut idag, sa han och jag kände hur mina kinder blev varma.
Vi gick mot hans moped och han tog tag i hjälmen som jag skulle ha och gav den till mig. Jag tryckte på den på mitt huvud och satte mig sedan på mopeden bakom Emil. Eftersom jag inte var så van vid att åka moped och inte riktigt visste var som var säkrast att hålla sig så tog jag mina armar om Emil och höll fast mig. Det kändes säkrast och tryggast för mig.

Jag satt nu i soffan i Emils vardagsrum, han var tydligen ensam hemma ikväll. Han var ute i köket och poppade popcorn, men han sa åt mig att jag skulle stanna här och välja film. Självklart hade jag valt en utav mina favorit filmer, The Last Song. Jag älskade verkligen den, och när jag tittade på den kunde jag inte slita blicken från tv:n.
-Så, vilken film har du valt? Frågade Emil när han kom in i vardagsrummet och satte ner popcornen på bordet.
-Ehm, denna, sa jag och visade osäkert upp filmen.
-Hoppas du vill se den, annars kan vi ta en annan, fortsatte jag snabbt.
-Det går bra med den, jag gillar faktiskt den, sa han och log mot mig. Han tog filmen från mig och satte i skivan i DVD-spelaren.

Filmen startades och Emil satt väldigt nära mig, lyckan som fanns inom mig var stor nu. För ända sedan första gången jag sett honom så hade jag drömt om att får vara med honom, att bara umgås med honom trodde jag aldrig skulle hända. Jag trodde inte han ville vara med någon som mig.
Jag drog filten om mig och huttrade till. Emil tittade mot mig lite osäkert.
-Fryser du? Frågade han och jag nickade. Han la försiktigt sin arm om mig och jag kunde inte tro att detta hände. Det kändes så bra att ha hans arm om mig, jag hade kunnat stanna här länge. 
Jag kunde inte neka till att jag hade fått mer känslor för Emil dessa dagar som jag hade varit med honom, och det kändes som han kanske började känna detsamma för mig. Men jag kunde inte vara säker på något.
Jag kände hur Emil tittade mot mig och pussade mig snabbt på kinden. Den röda färgen i mitt ansikte kom fram, men detta betydde att han gillade mig. Jag vände mig om mot honom och mötte hans blåa ögon. Han tittade rakt in i mina ögon och jag märkte hur hans ansikte kom närmre mitt. Försiktigt la han sin han runt min nacke och våra läppar möttes i en romantisk kyss, en kyss som bara händer i filmer men nu hände det i verkligheten. Det kändes som jag svävade på rosa moln och jag kunde inte sluta le.