Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perspektiv

-Åh, vad roligt! Utbrast Liams mamma, för att bryta tystnade. 
Nej, inte roligt, sa jag tyst för mig själv. Jag mötte Amandas blick och vi båda kände nog samma sak. Killarna skulle åka till alla möjliga länder. Norge, Danmar, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Spanien... ja, det skulle inte finnas tid för några skypesamtal eller annat. Det kändes hemskt. Imorgon när det är dags att lämna flygplatsen, då är det som om vi lämnar allting. Som om det inte kommer tillbaka.
-Och ni ska med, sa Niall.

_________________________________________________________________________________________________________________
-Vänta, va!? Vad sa du!? Utbrast Johanna som såg riktigt förvirrad och förvånad ut. Jag kunde knappt tro det han hade sagt, jag visste inte om han talade sanning eller om jag bara drömde.
-Jag sa att ni ska följa med på vår turné, sa Niall glatt, och jag hörde verkligen att han var glad för han pratade i ett lite högre tonläge än vad han vanligtvis gör. Jag tittade mig omkring och såg att Louis, Harry, Zayn och Liam också såg väldigt glada ut.
-Menar ni allvar? Frågade jag och tittade mot dem med en frågande blick. Om det var sant så var detta det bästa som kunde hända. Alla negativa tankar om att vi skulle tappa kontakten, att detta skulle vara slutet för mitt och Harrys förhållande var som bortblåsta. Det kändes som detta var ett steg uppåt i trappan för vårt förhållande, det visade bara att de ville hålla sig fast vid oss, att de inte kunde låta oss gå.
-Vi menar allvar, sa Harry med ett stort leende samtidigt som han kom mot mig bakifrån och la armarna om mig. Han trängde sig fram mellan mig och Anne och gav mig en snabb puss. Anne tittade glatt på oss och jag kunde inte låta bli att rodna. Harry hade fortfarande sina armar om mig och det var där jag kände mig hemma.
-När börjar turnén då? Och hur länge får vi följa med? Frågade Amanda ivrigt och studsade lite upp och ner där hon satt.
-Den börjar om en vecka, så imorgon ska ni hem och packa sen kommer ni tillbaka innan vi åker iväg till Paris, sa Niall och jag såg hur han tittade på Johanna lite speciellt när han sa Paris.
-Åhh, Paris, jag alltid velat åka dit, sa Johanna lite drömmandes och Niall la sin arm om henne och drog henne närmre sig. Men jag hade fortfarande inte fått svar på min ena fråga, det hade ju varit bra att veta för hur länge man skulle packa.
-Jag har fortfarande inte fått svar på hur länge vi får följa med er, sa Amanda och var fortfarande lika ivrig. Men hon såg osäker ut och det gjorde nog jag med. Hur skulle alla fansen reagera på att vi följde med killarna? Vi fick kanske bara följa med några dagar, för att sedan kunna gå i skolan? Men jag ville inte det, jag ville stanna här. Jag brydde mig inte om skolan just nu, för jag var som lyckligast här, tillsammans med Johanna, Amanda och killarna, särskilt Harry.
-Vi hade tänkt att ni skulle få följa med hela turnén, så ända fram till slutet av oktober, sa Louis glatt. Jag kunde än en gång inte förstå att vi skulle få följa med så länge. Detta var som den bästa dagen i mitt liv, förutom när jag träffade killarna. Detta var den bästa överraskningen någonsin och inget skulle någonsin kunna slå detta.
-Men får vi för våra föräldrar då? Och hur gör vi med skolan då? Frågade Johanna, som alltid var tvungen att ha hundra koll på allting.
-Vi har pratat med era föräldrar och ni får. Amandas föräldrar var lite svåra att övertala, men efter lite om och men så gick det, sa Louis och hans blåa ögon tindrade.
-Så du fjäskade lite för mina föräldrar då? Frågade Amanda och Jay började skratta.
-Det skulle inte förvåna mig om han gjorde det, sa hon samtidigt som hon skrattade och jag kunde heller inte hålla mig.
-Det kanske jag gjorde, men det var det värt, sa han stolt.
-Sånt har han alltid varit bra på, sa Jay och jag Amanda log mot henne.
-Men skolan då? Frågade Johanna oroligt.
-Det är också fixat. Ni är fria detta året, ni börjar inte första året på gymnasiet förrän nästa år. Jag hoppas det är okej, sa Niall och tittade menade mot Johanna.
-Jo, det är okej. För det är mycket bättre att vara med dig, sa hon och kysste Niall snabbt. Leendet jag hade på mina läppar blev ännu större. De var så gulliga tillsammans och dessa månader vi hade framför oss med killarna skulle bli riktigt roliga och härliga. Jag ville ta vara på all tid jag hade med dem, för jag visste inte vad som skulle hända efter turnén. Men nu ville jag inte tänka på det. Två månader. Två månader som nog skulle gå riktigt fort, men jag såg framför mig redan nu hur roligt det skulle bli. Tänk oss i en turné buss, en sen kväll efter en grym show? Bara ligga där i varsin säng och snacka, som om vi varit bästa vänner hela livet. Jag ville åka nu. Nu längtade jag lite efter morgondagen. Att få komma hem, umgås med min familj i en vecka och sedan packa för att vara borta i två månader och spendera tid med de människor man gillar allra bäst. Jag skulle inte klaga.

Amanda perspektiv

Klockan var fem över tio och alla killarnas föräldrar hade åkt hem och vi hade gått upp till lägenheterna för att sova. Det hade varit lite tråkigt att säga hejdå efter bara en dag, men det kändes ändå bra. Louis mamma och pappa verkade tycka jag var en... trevlig tjej, och Louis hade trots allt kysst mig rakt framför deras ögon. Han skämdes nog inte över mig.
Jag hade borstat mina tänder, tvättat bort sminket och bytt om till pyjamas. Jag la min mobil bredvid sängen och la mig ner. Det var kallt och jag drog täcket upp till huvudet, även om det inte blev varmare. Sekunder senare kom Louis in i rummet, i bara kalsonger.
-Ska du lägga dig? Frågade han tyst. Han nickade mot mig.
-Hurså?
-Jag fryser, sa jag och log lite smått. Louis log och rullade ner rullgardinen. Han gick mot sängen och jag flyttade mig in mot väggen. Han lyfte på täcket, vilket fick mig att frysa ännu mer, men sedan la han sig ner och täcket omringade oss båda. Hans kropp nuddade vid min och jag log bara av att ha han i min närhet.
-Gillade du det? Sa han tyst, nästan viskande.
-Vad? Dagen? Överraskningen?
-Både och.
-Såklart jag gjorde. Det var jättekul att få träffa din familj. Och du har världens sötaste systrar.
-Dom alla gillar dig. Varför var du nervös?
-Är du säker? Men... tänk så hade dom inte gillat mig?
-Hur kan man inte? Frågade Louis och jag flinade.
-Och vad bra att du lyckades övertala mina föräldrar, sa jag och han log.
-Suuuupermaaaaaan, utbrast han och jag log.
-Min superman.
Jag la min hand på hans mage och han vände sitt huvud mot mig. Han tog bort en hårslinga som föll ner i ansiktet och allt var som om i en film. Han gav mig en lätt kyss på munnen.
-Ska det bli kul att följa med?
Jag nickade mot honom.
-Såklart. Tack. Hoppas vi inte blir för jobbiga, sa jag och han log.
-Nejdå. Det kommer bli superkul.
-Ja, det tror jag också, sa jag och Louis nickade.
-Jag vet, sa han, med betoning på vet.
-Godnatt, sa han och jag hann inte svara förrän hans läppar var tryckta mot mina. Jag besvarade hans kyss och kyssen blev allt med passionerad. Till sist satt jag ovanpå honom.
-Jag är... trött, sa han och jag skrattade.
-Jag med. Godnatt, och sov gott.
-Jag älskar dig, sa vi båda samtidigt.

Jag la med huvudet mot väggen. Jag kunde höra Louis andetag och jag log fortfarande efter orden vi sagt samtidigt. Jag föreställde mig i huvudet hur det skulle bli på turnén. Allt skulle bli så... bra.
_________________________________________________________________________________________________________________
Förlåt för dålig uppdatering, men SNART får vi sommarlov och då ska vi bättra oss. Tack till er som hänger kvar och kikar in här. Ni är bäst!
/Angelica & Johanna