Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv

Men tänk så skulle hon och Niall sitta och sms:a med varandra hela tiden och han skulle inte ha tid för mig. Att han skulle ligga och le mot sin mobil istället för att hålla om mig när vi skulle sova. Tankarna skrämde mig och det var något jag egentligen inte ville tänka på.
-Jaha, eh, vad kul då, sa jag lite stelt och log lite.
-Ja, och eftersom jag och Niall inte träffat varandra på... 3 månader så passade vi på nu, sa hon och log mot Niall, som nickade instämmande.
-Ah, vad passande, sa jag och log. Jag vände mig mot fönstret igen och visste inte riktigt vad jag skulle tänka eller tycka.

_________________________________________________________________________________________________________________
Planet hade landat i Frankrike och jag var ganska lättad över det. Flygresan hade varit ganska stel, särskilt mellan mig och Niall. Varför betedde jag mig annorlunda? Kayla var en vän. Hon skulle bara vara med oss tills imorgon. Det var inget mellan henne och Niall. Hoppades jag.

-Har ni er första konsert imorgon? Frågade jag när vi gick genom flygplatsen. Niall nickade mot mig.
-Ja, och ikväll ska vi umgås, bara du och jag, sa han och jag log mot honom.
-Åhh, vad rolig, sa jag och han log. Han la sin arm om mig och jag kände att Kayla tittade på oss.

Vi satt i en bil på väg mot hotellet vi skulle bo på. Ingen sa något, men det var en skön tystnad. Det kändes lite bättre nu när Niall sagt att vi, bara han och jag, skulle ut och äta ikväll. Jag hade inget emot Kayla personligen, jag kände henne inte så värst bra och kunde inte döma henne, men det var som om hon ville ta Niall ifrån mig och det var mer hennes uppförande som jag inte gillade.

Klockan närmade sig halv fyra på eftermiddagen och vi hade ställt våra saker i ordning inne i våra hotellrum. Jag och Niall delade ett rum, Amanda och Louis ett och Harry och Julia ett. Zayn, Liam och Kayla hade vars ett. Jag hade varit lite rädd att Niall skulle erbjuda Kayla att sova i vårt rum, men till min glädje så hade han inte gjort det.
-Så, vart ska vi äta ikväll? Frågade jag Niall som låg bredvid mig i den stora dubbelsängen.
-Eh.. jo, jag snackade med de andra och de tyckte vi skulle äta alla tillsammans, eftersom Kayla är här.. och hon ska ju bara stanna till imorgon, så vi tänkte.. ja, att.. vi kunde ha en kväll, alla tillsammans?
Jag suckade tyst för mig själv och såg framför mig hur kvällen skulle bli. Niall och Kalya skulle sitta bredvid varandra och ha roligt.

Amandas perspektiv

Vi hade bestämt planer för kvällen. Middag med hela gänget nere i hotellets restaurang. Vi hade bestämt att vi skulle träffas där klockan sju och prick klockan sju stod alla nere i lobbyn, redo för en middag med snack och avkoppling. Alla utom Johanna.
-Var är Johanna? Frågade jag och kollade mig runt.
-Hon är på hotellrummet. Hon sa att hon inte mådde bra..
-Men, hon måste äta! Sa jag och Niall nickade.
-Jag vet. Men hon sa att hon nog kommer lite senare, sa Niall och jag nickade.
-Bra!
-Så, ska vi gå in? Frågade Harry och alla nickade. Louis hand kramade om min och jag log mot honom.
-Imorgon ska bara du och jag äta middag, sa han och jag nickade. Vi båda log mot varandra och jag kände mig som världens lyckligaste tjej.

Tiden gick och vi alla åt och blev mätta. Vi snackade och hade roligt. Allt var så perfekt. Jag kände ju inte Kayla så bra, men jag snackade lite med henne själv och hon verkade riktigt snäll.
-Så, har du känt Niall sen du föddes?
-Ja, vi har alltid bott grannar, och han har alltid varit min vän. Jag föddes en dag innan honom så när vi var små brukade vi alltid ha fest för våra vänner tillsammans, och han har alltid funnit där för mig när jag behövt någon att prata med. Han är en sån som vet allt om mig, och jag vet allt om honom
-Aww, sa jag och vi båda log.
-Och jag var en av dem som fick honom att söka till X-factor, sa hon och jag skrattade.
-Då borde många tjejer där ute tacka dig.
-Haha, visst borde dom? Sa hon och vi båda skrattade.
Vi fortsatte snacka, som om vi känt varandra länge. Plötsligt kom jag och tänka på Johanna.
-Skulle inte Johanna komma ner?
-Jo, Niall sa så...
-Oj, ah, ursäkta mig, men jag måste gå och se var hon är.
-Jaja, det är lugnt.
-Niall? Kan jag få nyckeln till ert rum?
-Va? Varför?
-Johanna är väl där?
-Jo, ja det är hon, här är nyckeln, sa han och jag log.
-Tack, sa jag och gick där ifrån med snabba steg.
Ända sen vi åkte hade Johanna betett sig lite annorlunda, men varför? Jag var orolig att det hänt något som hon inte ville berätta och så skulle det inte vara.

Jag knackade lite på dörren innan jag öppnade. Jag öppnade dörren försiktigt och såg att Johanna satt i sängen och höll på med sin mobil.
-Hej, sa jag tyst och Johanna kollade upp.
-Hej, sa hon.
-Gråter du? Frågade jag när jag såg att hon var lite röd i sina ögon.
-Nej jag bara... eh...
-Johanna, vad är det? Jag märker att du betett dig annorlunda Berätta.

_________________________________________________________________________________________________________________
Kommer allt lösa sig? Det är inte såååå många delar kvar av denna novellen. 
Jag har även mejlat den som kommer få designen som jag lotta ut. Superkul att så många var med, och jag kommer försöka göra sånt fler gånger :)
/Angelica & Johanna