Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv

-Du är världens bästa, sa jag innan jag gapade och Niall gav mig jordgubben
-Du med, sa han och jag log mot honom. Våra blickar möttes och vi förde våra huvud allt närmre varandra. Våra läppar möttes och kyssen blev allt mer passionerad. Han la sina händer på min kinder och jag hade mina händer på hans mage. Vi stannade upp och bara log mot varandra. 

-Jordgubbarna får vänta, sa Niall och jag flinade. Jag kysste honom och ”råkade” ramla över honom. Vi båda log mot varandra och vårt intensiva kyssande fortsatte. Det var här jag ville vara, för evigt. Nialls läppar tryckta mot mina. Det kunde knappt vara bättre.
_________________________________________________________________________________________________________________
Amandas perspektiv

Morgonen därpå vaknade jag av att Louis snarkade. Jag skrattade lite för mig själv och gick till fönstret för att rulla upp rullgardinen. Jag tänkte inte riktigt på att Louis kanske ville sova mer, för när jag väl rullat upp utbrast han,
-Uh, Amanda, rulla ner!
Jag flinade åt honom och han tryckte ner sitt huvud i kudden.
-Dags att vakna, sa jag och satte mig bredvid honom. Han vände sig om och la sig på ryggen istället, samtidigt tog han sin kudde och la den över hans ansikte och tryckte den mot sig.
-Åh, jag orkar inte gå upp, jag vill inte, mumlade han mot kudden. Jag ryckte bort kudden och Louis blinkade flera gånger mot det skarpa dagsljuset. Han såg lite sur och irriterad ut, men jag böjde mig ner och mötte hans läppar i en kyss som han besvarade. Det kändes så bra, att sitta här på sängen och kyssa en nyvaken Louis. Vi avslutade kyssen och han log stort. Jag fick han att le, det gjorde mig glad.
-Kan du gå upp nu? Du har fått din lilla morgonkyss, sa jag med ett leende och höll i hans ena hand.
-Men snälla, låt mig få sova i tio minuter till, sa han bedjande och försökte med något som skulle föreställa en hundvalpsmin. Jag skakade på huvudet mot Louis.
-Nej, inte idag. Vi måste göra oss färdiga så vi kan säga hejdå till Kayla som lämnar oss idag, sen ska vi iväg till stället där ni ska ha konserten för ni ska ha soundcheck.
-Hur kan du veta allt detta? Frågade han förvånat.
-Jadu, jag har mina kontakter och någon måste ju hålla reda på dig, sa jag och Louis log stort.
-Jag är glad att jag har dig, sa han och sträckte ut sina armar för att jag skulle komma ner till honom och ge han en kram. Jag gjorde som han ville, jag böjde mig ner och kramade om honom hårt.

Nialls perspektiv

Vi stod nere i lobbyn på hotellet för att säga hejdå till Kayla, alla var samlade. Jag, Johanna, Louis, Amanda, Harry, Julia, Zayn och Liam, alla stod och kramade Kayla i en stor gruppkram. Det kändes både bra och dåligt att vi inte skulle ses mer nu, hon var ju trots allt en av mina bästa barndomsvänner, men det kändes bra för då skulle jag kunna lägga mycket mer tid på Johanna, vara med henne mer. Jag hade lite skuldkänslor för att jag hade gjort Johanna ledsen eftersom hon tyckte jag var för mycket med Kayla, men jag hoppades att hon förstod mig. Johanna var den enda tjejen jag ville ha att bara krama om och mysa med, hon var den enda jag ville kalla för ”min”.
Vi stod inte i gruppkramen längre, utan Kayla gick och kramade om alla. Hon kramade om Johanna och jag kunde se hur hon viskade något i Johannas öra och Johanna sken upp i ett stort leende. Självklar blev jag ganska nyfiken på vad hon sa, men jag antar att jag skulle få reda på det senare.
Kayla kom fram till mig och kramade om mig hårt och länge.
-Hejdå Niall, hoppas vi ses snart igen, sa hon och det hoppades verkligen jag med. Att inte ha någon aning om när man skulle kunna få möjligheten att träffas igen var nog det som gjorde att saknade blev större.
-Det hoppas jag med, hejdå, sa jag samtidigt som vi kramade om varandra.
Vi släppte taget om varandra, Kayla tog sina väskor och tittade på oss.
-Tack för att jag har fått vara med er, sa hon med ett leende.
-Tack själv, sa Liam och Kayla vände sig osäkert om och började gå mot utgången av hotellet. Hon vände sig om och vinkade innan hon gick ut. Jag suckade tungt och började gå mot hissen för att ta mig mig upp till mitt och Johannas rum. Plötsligt kände jag hur någon la armen om mig och jag tittade upp, jag tittade rakt in i Johannas ögon.
-Hur känns det nu? Frågade hon och tittade på mig.
-Det känns faktiskt ganska bra, för jag vet att jag alltid kommer att ha dig vid min sida, sa jag och jag kunde se hur Johanna rodnade. Hon kom närmre mig och kysste mig snabbt. Johanna gjorde mig glad och inget kunde egentligen vara dåligt med henne vid min sida.
-Men vad viskade Kayla till dig? Frågade jag nyfiket.
-Det du, det skulle du alt vilja veta va? Sa hon och tittade finurligt på mig.
-Men säg!
-Hon sa bara att hon var glad över att det var just jag som var din flickvän, hon tyckte jag var bra för dig, sa hon. Det bubblade inom mig av glädje. Det kändes så bra att Kayla hade sagt det, särskilt att hon hade sagt det till Johanna.

Julias perspektiv

Vi stod bakom scenen medan det var soundcheck, det var så roligt att lyssna och titta på killarna när de bara tramsade runt på scenen. Harry kollade ut mot mig ganska ofta och gav mig ett leende. Än hade inga fans kommit in i arenan eftersom insläppet inte hade börjat än. Jag märkte hur Harry tittade på mig och började gå ut mot mig.
-Kom här, sa han och tog tag i mig för att dra ut mig på scenen. Johanna och Amanda stod sidan om och tittade osäkert på varandra som om de inte visste om de skulle följa efter.
-Kom ni också, sa Harry och viftade med handen för att visa att de skulle komma.
När jag kom ut på scenen och såg hela arenan blev jag chockad av hur stort det var. Jag kunde inte riktigt förstå att min pojkvän och mina bästa killkompisar skulle stå här för att sjunga och ge järnet om bara några timmar.
-Var ska vi sitta någonstans? Frågade jag nyfiket.
-Jag hoppas vi har bra platser, sa Amanda och skrattade.
-Ni ska faktiskt inte sitta i publiken idag, sa Harry och jag förstod inte riktigt. Skulle vi inte få se deras konsert?
-Men ska inte vi få se konserten? Frågade Johanna ledsamt.
-Klart ni ska se den, ni har bara de bästa platserna, svarade Harry glatt.
-Var är de platserna då? Frågade Amanda nyfiket, och jag förstod henne för jag ville också veta var vi hade våra platser.
-Ni ska titta från scenen, eller jag ni ska sitta sidan om scenen. Ungefär där ni stod innan Harry drog ut er här, sa Louis.
-Det var faktiskt Harry, Louis och Niall som ville att ni skulle sitta där så de kan få lite pussar när vi springer ut och byter om, sa Zayn och Louis slog till honom.
-Är det inte alls, sa Louis generat.
-Kom igen Louis, det är det visst, fortsatte Zayn.
-Okej, kanske lite...men det känns liksom extra bra om ni sitter där, så vi får lite extra stöd, sa Louis. Vi skrattade åt deras diskussion och sedan blev killarna tillsagda att skärpa sig.

Några timmar senare var konserten var i full gång och killarna gav verkligen allt. Vi stod backstage och var helt förtrollade av deras röster och hur de rörde sig på scenen. Ännu mer förtrollade blev jag när Harry tittade ut mot mig när han tog en av sina höga toner i Gotta Be You, allt kändes så overkligt.
Låten tog slut, musiken och sången från killarna tystnade. Jag hörde publikens jubel och skrik ökade när Harry började prata och jag försökte lyssna väldigt noga på vad han sa.
-Vi vill ta upp tre väldigt speciella tjejer på scenen nu, sa Harry och jag hoppade till. Vad menade han? De skulle väl inte ta upp oss på scenen? Det kanske bara var några fans de ville ta upp? Jag började skaka av nervositet för jag förstod inte vad det var som skulle hända nu. Paul kom snabbt mot oss och sa att vi skulle ut på scenen. Johanna och Amanda kämpade emot lite.
-Men varför ska vi upp på scenen? Frågade Amanda nervöst.
-Louis, Harry och Niall ville ha er där uppe under en låt, sa Paul med ett leende. Både Amanda och Johanna såg väldigt nervösa, oroliga och rädda ut, men jag förstod dem för så kände jag mig också.
Harry, Niall och Louis kom mot oss på scenen och mötte oss, medan Liam och Zayn stod och log mot oss. Harry räckte fram sin hand mot min och han tog tag i min hand. Jag hörde hur fansen skrek men jag brydde mig inte om det nu. De förde oss mot soffan som stod mitt på scenen och vi slog oss ner. Jag hade absolut ingen aning om vad det var som egentligen hände, jag kände mig bara så förvirrad och de kändes som jag drömde.
-Denna låten tillägnar vi till er, Johanna, Amanda och Julia, sa Niall och tittade mot oss. Introt till More Than This började spelas och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Glädjetårarna trängde sig fram och jag log riktigt stort, detta kunde bara inte vara sant. När Harry sjöng tittade han rakt in i mina ögon och den blicken gick rakt in i mitt hjärta. Fansen skrek men jag kunde inte tyda vad de sa eftersom alla skrek olika saker. Där satt vi, jag, Amanda och Johanna, på en stor scen med våra absoluta favorit killar bakom oss och var helt fyllda av glädje, lycka och kärlek. Att dem tillägnade just denna låten till oss. Det kändes galet.
När låten började lida mot sitt slut satte sig Harry och Niall på varsitt armstöd, medan Louis sjönk ner i Amandas knä. Liam och Zayn ställde sig bakom soffan. De sjöng den sista versen och jag mötte Amandas blick. Hon hade lagt sitt huvud mot Louis rygg och hon log stort. Mina ögon var fyllda med glädjetårar och när låten väl var slut så reste sig killarna upp, räckte fram sina händer och vi gick upp från soffan.
-Ni måste gå av scenen igen, viskade Harry i mitt öra och jag nickade mot honom. Jag drog lite lätt i Amanda och Johannas tröja och de fattade vad jag menade.
-Jag älskar dig, hörde vi hur Niall, Louis och Harry ropade när vi sprang av scenen. Vi alla hoppade till av lycka och kramade om varandra hårt.
_________________________________________________________________________________________________________________
The end!
Vill bara tacka för alla kommentarer vi fått under denna novellen. Vi har fått riktigt många kommentarer på alla delar och det är något vi verkligen uppskattar! 
Som sagt har vi nu i över ett år suttit och skrivit massa delar till tre olika noveller, och det här blir den sista delen på denna novellen.
Men, vi tänker inte sluta skriva, så imorgon klockan NIO kommer handligen för nästa novell komma upp. Och del  ett kommer upp under middagstid. 
Det skulle varra jättekul om ni la ner några sekunder på att kommentera vad ni tyckt om denna novellen, och vad vi kan förbättra! Massa kramar till er alla :)

btw, blev tyvärr ingen livechat, kanske händer någon annan dag.