Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

Jag satte mig på min säng och tog ett djupt andetag. Hade han kysst mig? På riktigt? Jag nickade för mig själv. Ja, han hade gjort det. Jag tog upp min mobil och skrev ett sms till Johanna och ett sms till Julia. Sedan drog av mig mina kläder och tog på mig min stora pyjamas tröja. Jag hade ingen ork att gå in på toaletten och borsta tänder eller tvätta bort mitt smink. Jag slängde mig i sängen och somnade med ett leende på läpparna.
____________________________________________________________________________________

Johannas perspektiv (samma kväll)

Julia hade precis startat filmen när jag märkte hur min mobil vibrerade på bordet. Jag hoppade snabbt till eftersom det lät lite mer när den låg på bordet än vad det gjorde när den låg i min ficka. Lat som jag var orkade jag inte direkt resa mig upp för att ta mobilen, jag fick sträcka mig för att försöka nå den, men det funkade inte. Jag såg att en fjärrkontroll låg närmre, så jag tog tag i den för att kunna dra mobilen mot mig med hjälp av fjärrkontrollen. När jag hade fått tag i mobilen och hade låst upp den, slog det starka ljuset från skärmen emot mig eftersom vi satt i ett helt mörkt rum. Jag blinkade några gånger innan jag insåg vem det var från. Jag sprack upp i ett stort leende för där stod ”Niall”. Jag satt där i soffan och bara kollade på hans namn, utan att ens ha en tanke på att öppna sms:et.
-Vem var det? Frågade Julia utan att slita blicken från TV:n men hon lät på något sätt väldigt nyfiken.
-Det var Niall, sa jag glatt. Julia kollade nu mot mig och hoppade lite närmre mig.
-Vad skrev han? Frågade hon nu väldigt nyfiket och jag bara skrattade till eftersom hon var så nyfiken.

-Det vet jag faktiskt inte än…jag har inte öppnat sms:et än, svarade jag med ett leende och Julia kollade på mig med en konstig blick.
-Men dumbom, är det inte det man gör när man får ett sms? Man brukar ju liksom inte le innan man vet vad det står, sa Julia och slog till mig på armen. Jag öppnade sms:et och mitt leende blev ännu större. Var detta verkligen sant? Jag läste igenom sms:et en gång till, ”Hej, har du lust att göra något med mig ikväll? Bara du och jag J ”. Mitt leende var nog ända upp till öronen nu, men vad skulle jag göra? Niall hade precis frågat om jag ville vara ensam med honom. Menade han allvar? Det kunde väl inte vara sant? Det kanske var någon av de andra killarna som hade skickat sms:et? Nä, det måste ha varit Niall. Men vad ska jag svara?
-Johanna, jorden anropar! Skrek Julia samtidigt som hon viftade med sin ena hand framför mitt ansikte.
-Va? Sa jag förvånat eftersom hon hade avbrutit mig i mina tankar.
-Vad skrev han? Frågade hon nyfiket och jag suckade lite.
-Han frågade om jag ville träffa honom ensam nu ikväll. Men jag vet inte, jag är ju med dig nu, sa jag lite besviket. Jag ville ju inte såra Julia, jag ville inte lämna henne ensam.
-Stick du, det är inte varje dag du kan träffa honom och det är inte varje dag man ens får den chansen, sa hon glatt. Hon reste sig upp och drog med mig upp från soffan.

-Men vad ska jag svara honom? Frågade jag lite oroligt, jag kände mig nervös inför att träffa Niall ensam.

-Säg bara att du vill och fråga vad ni ska göra, sa hon och jag började knappa in ett sms. Innan jag tryckte nervöst på skicka läste jag noga igenom det. ”Hej! Självklart! Var ska vi vara någonstans och vad ska vi hitta på? J”. Det såg okej ut och när jag hade tryckt på skicka så det försent att ångra sig. Det dröjde inte många sekunder innan min mobil vibrerade. ”Vi kan väl vara hemma hos dig och titta på film eller något sån?”, jag fick än en gång ett stort leende på mina läppar. ”Ja, det kan vi… men kom till mig vid halv åtta, alltså om en halvtimme” skrev jag och tryckte på ”skicka” utan att tänka mig för.

-Julia, jag måste hem nu! Niall kommer till mig om en halvtimme, sa jag ganska högt och lite nervöst.

-Men skynda dig då, sa och drog ut mig till ytterdörren.
Vi sa hejdå och jag gick ut genom dörren. Jag gick snabbt hem och tankarna snurrade omkring i min hjärna. Varför ville Niall träffa mig? Varför just mig?

Plötsligt plingade det på dörren och det kändes som mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag öppnade försiktigt dörren och framför mig stod Niall och log riktigt stort. I vänstra hand hade han en blomma, en vacker röd ros.
-Hej, sa han och kramade om mig. Jag drog in hans underbara doft kramade honom tillbaka.

-Denna är till dig, sa han och räckte fram rosen med ett stort leende.

-Aw, tack, sa jag och rodnade lite. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, han var ju bara för söt. Kommer där och ger mig en ros, hur kan man bara så söt?

Niall tog av sig skorna och vi gick in mot vardagsrummet och det första Niall gjorde var att slänga sig i vår stora och mysiga soffa. Jag bara skrattade åt honom och satte mig sidan om Niall. Såklart kom Niall närmre och hoppade på mig. Han började kittla mig och jag fick knappt någon luft på grund av skrattattacken och den lilla panikattacken jag fick eftersom han hade hittat mitt känsligaste ställe, min svagaste punkt att bli kittlad på. Under fötterna.
-Snälla Niall, sluta! Jag orkar inte, jag får ingen luft! Skrek jag mellan mina skrattattacker, men det hjälpte inte för Niall fortsatte att kittla mig och jag hörde hans skratt som gjorde mig riktigt lycklig. Det kändes som detta kunde bli en underbar kväll.
____________________________________________________________________________________
Här kommer en del lite såhär mitt i natten, hope u like it!
Forstätt att kommerntera så blir vi glada och mycket mer taggade på att skriva! Vi läser alla kommentarer, och har ni tips osv så går det bra att skriva det i en kommentar. Kram :)
/Angelica & Johanna