Sveriges första novellblogg om One Direction

-Förlåt, sa han och pussade mig på kinden. Jag förstod inte riktigt varför han sa förlåt. Tankarna snurrade runt i min hjärna.
-För vad? Frågade jag lite förvånat.
-För att jag lämnar dig på din födelsedag, sa han och jag suckade tungt.
-Det är lugnt, allt som betyder något är att jag får vara med dig så mycket som möjligt och att jag får vara med dig nu, sa jag och log mot honom, och jag såg hur Louis fick fram ett litet leende på läpparna.

____________________________________________________________________________________

Måndagen kom. Jag vaknade upp och kände mig glad. Jag visste inte ens varför. Jag visste att detta var sista dagen innan killarna skulle åka tillbaka till London och jag hade helst stoppat tiden. Jag ville inte lämna dom, men jag kunde inte göra något åt det. Det som kändes värst var nog att dom skulle åka hem på min födelsedag. Jag tog upp min mobil som låg bredvid mig och gick in på twitter. Det första jag gjorde var att ändra mitt twitternamn. Från Amanda1D till amandaa och sedan skrev jag en ny tweet. ”just feeling so happy todayyy.. happy monday! :)”.

Jag rullade upp mina persienner och såg hur solen sken och där fanns knappt något moln på himlen. Jag log för mig själv och kände på mig att denna dagen skulle bli bra. Jag skrev ett snabbt sms till Julia. ”Heej, ska vi fråga om killarna vill träffas idag? :)”. Jag kände att jag behövde en dusch för att pigga upp mig själv, så jag gick in i badrummet och bara lät vattnet rinna ner för min kropp.

När jag kom ut ur duschen kollade jag på klockan, som visade 11.14. Jag kollade sedan hur varmt det var ute och även om klockan inte var så mycket så hade det hunnit bli 23 grader ute. Jag log för mig själv ännu en gång och gick sedan till min garderob för att hitta något jag kunde ha på mig.

När jag tagit på mig ett par ganska gamla, men sköna, jeansshorts och ett linne tog jag upp min mobil och såg att Julia svarat. ”Jag kan inte idag :( Tror inte Johanna kan heller... men vi får ses på din födelsedag!” stod det och jag suckade för mig själv och bestämde mig för att skicka iväg ett sms till Louis. ”Vill ni träffas idag? Johanna och Julia kunde tydligen inte... vi måste träffas innan ni åker hem!” och bara några minuter senare svarade han. ”Vi hinner inte träffas så länge... kan du vara vid vårt hotell vid 3 så hinner vi träffas en stund i alla fall?”. En stund? Hur länge menade han med det? Jag hade behövt minst en hel dag för att säga hejdå till honom, men samtidigt förstod jag att dom hade mycket att göra. ”Vi ses då :)” svarade jag och la sedan mobilen ifrån mig.

Timmarna gick sakta och jag hade inget att göra. Jag hade ju helst spenderat hela dagen med killarna, men nej. Jag gick runt i huset och försökte komma på något rolig att göra, men det gick inte. När klockan var halv två hade jag ätit två glassar, druckit en smoothie och tweetat över 100 tweets. Jag suckade för mig själv. Jag hade verkligen tråkigt. När klockan var fem över halv tre tog jag på mina blåa converse, tog min mobil och nycklar och gick sedan mot killarnas hotell. Solen värmde mig och även om jag bara hade linne och short så svettades jag nästan.

När jag kom fram möttes jag av en glad Louis. Han kramade om mig hårt och jag drog in hans doft.
-Var är dom andra? Frågade jag och han log.
-Dom kommer snart! Vi måste iväg typ tjugo över tre, sa han och såg lite ledsen ut. Jag suckade för mig själv.
-Okej, sa jag. Vi satte oss ner i en av sofforna som fanns i lobbyn och Louis la sin arm runtom mig. Vi satt där, helt tysta.
-Jag kommer sakna dig, sa jag för att avbryta tystnaden.
-Jag kommer sakna dig också, sa han och jag la mitt huvud mot hans axel. Han pussade mig lätt i håret och jag log lite för mig själv.
-Lova mig att vi kommer träffas fler gånger, sa jag tyst.
-Varför skulle vi inte göra det? Frågade han och jag lyfte på huvudet och ryckte på axlarna.
-Jag vet väl inte, du kanske inte vill.., sa jag och flinade lite mot honom.
-Varför skulle jag inte vilja träffa min flickvän? Sa han och jag log mot honom.
”Min flickvän”. Orden snurrade runt i mitt huvud, samtidigt som jag log stort. Efter 10 minuter kom även Niall, Zayn, Liam och Harry ner till lobbyn. Jag ville bara pausa tiden och inte låta killarna åka hem. Jag ville verkligen inte. Även om Louis sa att vi skulle träffas igen så visste jag ju inte när. Dom skulle vara upptagna med allting och dom skulle förmodligen åka till andra länder. Jag ville inte ens föreställa mig hur det skulle bli. När klockan var tjugo över tre var killarna tvungna att säga hejdå och det kändes som jag fick en klump i magen. En klump som jag visste skulle vara kvar där tills jag fick träffa killarna nästa gång. Jag sa först hejdå till Niall, Harry, Zayn och Liam, och till sist Louis. Det var extra jobbigt. Jag tittade på honom och kramade om honom hårt och länge.
-Vi kommer ses snart igen, viskade han i mitt öra. Jag nickade och drog in hans doft. Det var kanske inte sista gången vi träffades, men jag skulle saknade honom så mycket.
-Jag älskar dig, sa jag och Louis släppte taget om mig. Han kollade in i mina blåa ögon och tog bort en hårslinga som fallit fram. Jag kunde känna hur mina ögon fylldes med tårar.
-Gråt inte, sa han tyst och torkade bort en tår som rann ner för kinden.
-Jag älskar dig också, sa han och hans perfekta läppar mötte mina.

Jag vinkade till killarna och gick sedan ut från hotellet med en tår rinnande ner för kinden. Det var inte ett hejdå för evigt, men det kändes ändå jobbigt. Jag ville inte bara lämna killarna, och speciellt inte Louis. Han hade verkligen fått mig att le så mycket under alla dagar jag träffat honom. Men jag kunde inte göra något.

När jag kom hem mötte jag mamma i hallen och hon kollade orolig på mig.
-Vad är det? Sa hon och drog in mig i en kram.
-Killarna åker hem idag..., sa jag.
-Du gillar han Louis va? Frågade hon och jag log mot henne.
-Ja.
Hon flinade lite åt mig och la sin hand på min axel.
-Du kommer säkert få träffa dom snart igen! Sa mamma och jag log. Hon hade rätt. Jag skulle få träffa killarna snart igen, men när? Jag gick upp på mitt rum och slängde mig i sängen och tryckte huvudet ner i kudden.

____________________________________________________________________________________
Det har blivit mycket Amanda nu, och det kommer bli lite mer Amanda, men vi har inte glömt bort de andra, vi lovar! Hoppas ni gillar det!

Förresten, vi är med på ännu en blog award, denna gånger på Vampire diaries blog, vill ni rösta på oss gör ni det HÄR :)
/Angelica & Johanna