Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

Vid tre tiden knackade det på ytterdörren. Jag orkade inte gå ner från mitt rum, där jag förmodligen skulle spendera resten av min födelsedag.
-Mamma, öppna! Utbrast jag och bara några sekunder senare hörde jag hur någon sprang upp för trappan och min dörr öppnades. Jag blev otroligt förvånad, men samtidigt glad när jag fick se vem som stod där.

____________________________________________________________________________________
Framför mig stod Johanna och Julia. Jag var glad att de hade kommit hit på min födelsedag men jag var fortfarande besviken på dem för vad de gjorde igår. Det var inte bara Johanna och Julia jag var besviken på, jag var besviken på killarna också.
-Grattis!! Skrek Johanna och Julia samtidigt och jag skrattade till lite även om jag var sur.
-Tack!... men ni kan gå nu, sa jag surt. Ville de inte vara med mig igår så ville jag inte vara med dem idag.
-Nej Amanda, kom! Vi ska göra en sak, sa Julia ivrigt och Johanna nickade instämmande.
-Men jag vill inte, svarade jag surt.
-Snälla kom, vi har en överraskning till dig! Sa Johanna glatt och jag fick ett litet leende på läpparna.
-Vad är det för överraskning? Frågade jag glatt.
-Det är... sa Johanna men mer han hon inte säga förrän Julia slog till henne och jag började skratta. Det gick nästan att få reda på överraskningar av Johanna, men denna gången hann Julia stoppa henne.
-Men sätt på dig några andra kläder, du kan ju inte gå och shoppa i mjukisbyxor, sa Julia och drog upp mig från sängen.
-Är shopping överraskningen? Frågade jag uppspelt. Julia och Johanna skakade på sina huvud och de båda flinade.
-Nej, överraskningen kommer senare och jag är säker på att du kommer älska den, sa Julia stolt. Jag suckade lite för mig själv. Skulle jag hänga med? Julia och Johanna var ju mina absolut bästa vänner, men efter det dom gjort mot mig igår kändes det lite fel. Som om dom bara var med mig för att det var min födelsedag. Jag var redan ledsen nog när jag tänkte på att killarna åkt hem. Även om killarna gjort mig besviken så kunde jag inte låta bli att sakna dom.
-Kom igen! Utbrast Johanna och puttade mig mot min garderob. Jag insåg att ja inte hade så mycket val så jag öppnade mina garderobsdörrar och bara stirrade in i garderoben.
-Vad ska jag ha på mig då? Frågade jag och bara en sekund efter det stod Julia och Johanna på vars en sida om mig. De letade snabbt fram något jag kunde ha på mig och tryckte det i famnen på mig.
-Så! Byt om nu! Sa Julia och jag gjorde som hon sa. Julia och Johanna kände mig alldeles för bra. De hade lyckats hitta mina gamla jeansshorts med hög midja som jag letat efter länge, ett par shorts som jag verkligen älskade. Sedan ett ganska stort, vitt linne med en stor smileys på.
-Perfekt linne! Du ska le extra stort idag, du fyller år! Utbrast Julia och gav mig en kram. Jag kunde inte låta bli att le. Att dom alltid lyckades göra mig glad.

Julias perspektiv

Amanda verkade inte så jätteglad när vi kommit, men nu var vi påväg in mot stan och hon verkade lite gladare än innan. Jag och Johanna hade nog aldrig varit på såhär bra humör och till vår glädje så verkade vårt humör sprida sig ganska lätt. Varenda människa vi mötte log stort mot oss. Solen sken och himlen var klarblå, precis som de flesta sommardagarna.
-Tycker inte ni det känns jobbigt att killarna åkt hem? Frågade Amanda efter ett tag och både jag och Johanna slutade snacka.
-Jo, sa vi lite ledsamt.
-Men tänk inte på det nu, vi ska ha roligt nu! Sa jag och försökte få Amanda på andra tankar. Hon log mot mig och nickade.

-Vart ska vi börja? Fråga Johanna och alla hade samma tanke i huvudet. Gina Tricot. Vi alla skrattade och gick in där direkt.
Vi kollade igenom hela affären på 10 minuter, utan att hitta något roligt. När vi gick ut därifrån kom jag på att vi inte berättat så mycket för Amanda.
-Du? Sa jag och Amanda kollade mot mig?
-Ja?
-Du får välja något snyggt du vill ha på dig ikväll på överraskningen, jag och Johanna betalar, sa jag och Amanda kollade på oss.
-Va? Seriöst? Nej.. varför? Sa hon och jag log.
-För du fyller år!

Vi sprang runt i många olika affärer innan vi hittade en blus inne på Kappahl. En beige blus med svarta, ganska stora prickar och till det hittade vi ett par mörka jeansshorts med lite smådetaljer på.
-Perfekt! Utbrast vi alla samtidigt. Klockan hade hunnit bli kvart över fem och vi bestämde oss för att gå hem till mig för att byta om och sminka oss lite.

En och en halv timme senare stod vi alla nere i hallen, klara att åka iväg.
-Jag får ta en bild på er! Utbrast mamma innan vi skulle åka. Jag skrattade lite åt henne innan jag ställde mig bredvid Amanda. Johanna stod på hennes andra sida och vi alla tre log stor mot kameran.
-Kan någon bara vara snäll och berätta vart vi ska? Sa Amanda och vi skrattade.
-Det får du veta snart!

Vi satte oss i bilen. Johanna och Amanda där bak, medan jag satt där framme med mamma som körde. Hon skulle skjutsa oss dit vi skulle. Jag visste att Amanda skulle gilla detta och jag hade varit nära att försäga mig många gånger under dagen, men jag hade lyckats att hålla det inom mig. Det som förvåna mig var nog att Johanna inte heller sagt något.

-Tack för skjutsen, sa vi innan vi gick av bilen. Mamma körde där ifrån lika snabbt som vi kom.
-Asså, berätta nu! Utbrast Amanda och vi flinade åt henne.
____________________________________________________________________________________
Förlåt för dålig uppdatering på senaste tiden, men vi har haft mycket i skolan osv. Vi gör vårt bästa!
TACK för alla kommentarer, we like! Kommentera mycket nu :)
och vi har fått över 150 följare på bloglovin... thaaanks!
/Angelica & Johanna

det kommer en ny del på SÖNDAG. den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge...