Sveriges första novellblogg om One Direction

Amandas perspektiv

Det uppstod en tystnad som inte vanligtvis uppstod mellan oss. Ingen av oss visste vad vi skulle säga. Allt som snurrade i mitt huvud var tankar på vad som hänt med Julia, och vem som skadat henne. Var det Marcus? En sak var säker, det var hans handstil på lappen. Han måste ha varit här. Jag ville berätta för Johanna, men jag kunde inte.

____________________________________________________________________________________
Efter en stunds obekväm och pinsam tystnad avbröts äntligen tystnaden och jag suckade lättat.
-Kom vi går, sa Johanna lite surt.
Innan jag hade hunnit säga något hade hon vänt ryggen mot mig och var på väg mot dörren. Jag kunde inte hindra henne eftersom hon var nästan ute genom dörren. Jag suckade än en gång och började gå efter henne. Jag hade kanske det jag behövde för att få reda på det jag ville veta. Vem som skadad Julia, och varför.

Ingen var hemma när jag kom hem, vilket kändes skönt. Johanna hade snackat med Julias mamma och vi hade bestämt oss för att åka in till sjukhuset lite senare ikväll, eftersom Julia inte vaknat upp än. Jag gick direkt in på mitt rum och satte mig i sängen. Jag bläddrade runt i mina kontakter och såg Marcus namn. Jag suckade av lättnad. Jag hade hans nummer kvar. Jag tvekade på om jag skulle ringa honom eller inte, men jag kände att jag inte vågade. Jag bestämde mig för att bara skicka iväg ett sms. I några minuter tänkte jag på vad jag skulle skriva, men det slutade med att jag skrev ”Varför Marcus, varför?”. Jag kände hur det kurrade i magen och jag kollade på klockan. Kvart över sex var klockan och jag visste att mamma och pappa skulle vara hemma snart. Jag gick till köket och började fixa lite mat, för att överraska mamma och pappa när dom väl kom hem.

-Åh, har du lagat mat? Utbrast mamma när hon kom in i köket. Jag nickade stolt och hon kramade om mig.
-Jag snackade med pappa, han kommer inte förrän sent ikväll, så du och jag får äta! Jag log mot henne och fixade klart det sista innan vi satte oss ner och började äta.
-Julia är inne på sjukhuset, sa jag tyst när vi börjat äta och mamma kollade förvånat på mig.
-Va? Vad har hänt?
-Jag vet inte. Julias mamma ringde till Johanna tidigare idag och bad henne komma, så hon ringde till mig. Där var ambulanspersonal som hämtade henne och körde iväg. Hon var blek i hela huvudet och andades inte normalt...
Jag rörde lite i maten, men jag hade ingen aptit alls. Jag ville egentligen bara träffar Marcus och snacka med honom och jag var spänd på om han svarat mig.
-Oj! Ska ni åka dit sen då?
-Ja, tror det.
Jag och mamma fortsatte att äta i tystnad. Ingen av oss sa något. När vi ätit klart hjälpte jag mamma att duka av och sedan gick jag upp på mitt rum. Jag hoppades innerligt att Marcus hade svarat, men det hade han inte.

Min mobil ringde plötsligt och jag hoppade till. För några sekunder trodde jag att det var Marcus, och jag hann nästan bli lite nervös, tills jag såg att det var Johanna.
-Hej!
-Hej... jag snackade med Julias mamma, hon sa att det är bättre om vi kommer imorgon, vid 11.
-Okej, vi ses då! Sa jag och sedan la vi på. Jag var inte alls på humör idag. Klockan var lite över sju och det kändes som om jag skulle kunna somna vilken sekund som helst. Jag kände mig så ensam. Jag kunde inte berätta för någon. Jag borde kanske berätta för Johanna, men jag kunde inte. Jag tog upp min mobil och bläddrade igenom min kontaktlista. Där fanns så många namn, så många vänner, men ingen jag kunde berätta för. Jag såg Louis namn och kände hur ont det gjorde. Jag saknade han så otroligt mycket. Jag gick snabbt in på vår sms-konversation och log för mig själv. Jag tänkte tillbaka på festen. Vad lycklig lottad jag, Julia och Johanna var. Men, det var svårt att tänka på roliga saker när en av mina bästa vänner låg inne på sjukhuset. Hon förtjänade inte detta. ”Louis, jag saknar dig, så himla mycket!” skrev jag i ett sms och skickade det till Louis. Han kanske inte skulle svara, men ändå.

Mobilen pep till precis när jag lagt mig i sängen. Innan jag tog upp mobilen frågade jag mig själv, var det Louis eller Marcus? Jag hoppades egentligen att det var Louis, men samtidigt ville jag ha ett svar från Marcus.
”Va? Vad menar du?”. Det var från Marcus. Jag suckade för mig själv. Han visste säkert vad jag menade, men jag bestämde mig för att svara honom med en kort förklaring. Han skulle inte komma undan. ”Du skadade Julia, ellerhur? Varför? Hon har aldrig skadat dig, hon förtjänar inte detta.” Jag väntade i fem minuter på ett svar, men de fem minuterna kändes som en evighet. ”Hur fan kan du veta det?...” var hans svar. Jag suckade. ”Du tappade en lapp.... jag känner igen din handstil. Vi måste snacka. Du mår inte bra, ellerhur?”. Det kändes nästan läskigt. Jag hade knappt tänkt på Marcus sen den där festen, men nu spelades alla minnen upp i mitt huvud. Jag kom väl ihåg förra sommaren. Vi hade umgåtts varje dag. Med vänner, med våra familjer och själva. Marcus, fina Marcus. Han var inte alls samma kille längre. Inte den som han var under tiden han var min. Det gjorde ont att erkänna det, men jag saknade han lite. Fast Louis var som min drömkille. Han var perfekt och det var han jag ville vara med. Inte för han var Louis Tomlinson från det stora pojkbandet One Direction, men för att han var Louis. En snäll, glad, rolig och underbar kille, som fått mig att falla.
”Aha. Vi kan snacka. Men inte via sms eller telefon. Vi kan snacka öga mot öga. Imorgon?”. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag visste inte om jag var redo att träffa honom. Jag behövde snacka med honom, men sen kom jag på att jag skulle till sjukhuset imorgon, för att träffa Julia. Jag pustade ut. ”Kan inte imorgon. Jag smsar dig någon dag, så vi kan bestämma.” Jag kände hur en tår rann ner för kinden. Det kändes verkligen inte bra att min före detta kille skadat min bästa vän. Julia och Marcus hade alltid varit vänner. Jag förstod inte. Varför ville han skada henne? Jag la mobilen ifrån mig och med blandade känslor somnade jag.
____________________________________________________________________________________
Mycket tankar/känslor... vet att många gillar det :)
På senaste tiden har vi fått en del mail med massa snälla ord och lite frågor osv. Sånt uppskattar vi verkligen! Vill ni maila oss något, så skicka ett mail till [email protected] :) Vi svarar så fort vi kan!
Alltid lika roligt att kolla mailen och få läsa alla era snälla ord, vad ni tycker om novellen osv ♥
HAR NI FRÅGOR- använd blogresponse eller skicka mail! 
/Angelica & Johanna
UPDATE:
Vi har blivit nominerade i en mini "blog award" .. vill ni rösta på oss, gå in HÄR och skriv "jag röstar på onedirectionnovell.blogg.se" eller liknande! :) Tack för vi blev nominerade :)