Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv

När vi kom till bilen, hoppade jag in och satte mig bredvid Niall. Han satt tätt intill mig och hade lagt sin arm om mig. Jag gäspade stort. Att bara sitta och vänta spänt på ett sjukhus i flera timmar ta hårt på krafterna. Det dröjde inte länge till jag gäspade igen och lutade mitt huvud på Nialls axel. Han pussade mig i håret och kort därefter föll mina ögonlock ihop, jag klarade inte av att vara vaken längre.

_________________________________________________________________________________________________________________
Liams perspektiv

När vi en kvart senare var hemma slängde borstade jag mina tänder och sedan tog jag min mobil i handen och la mig i sängen. Jag var verkligen trött efter den långa kvällen, som inte alls blivit som det var tänkt. Jag gick in på twiter och det gick tydligen väldigt många rykten om vad som hänt med Zayn. Enligt vissa var han död, enligt vissa var han inte ens skadad och något som fick mig att skratta var att folk skrivit att han var på ett sjukhus för att stötta en kompis som skulle få barn. Även om det inte fanns så mycket roligt i det hela så kändes det lite skumt hur folk ens kom på idén. Jag bestämde mig för att tweeta, för att berätta sanningen. Även ”R.I.P Zayn Malik” var en Top Trend, vilket gjorde mig ganska ledsen. Det var precis som om han dött.
”Hey guys, thanks for showing support, but you know, zayn's alive, he will be fine :)” skrev jag som en tweet och bara några minuter senare trendade ”We Love Zayn Malik”. Jag log lite för mig själv innan jag la ifrån mig min mobil.

Jag kunde verkligen inte somna. Klockan var snart två på natten. Plötsligt kom jag och tänka på något jag inte lagt så stor vikt på innan. Vem var det som skjutit Zayn? Jag hoppades innerligt att den idioten skulle få ett hårt straff. Jag kunde inte riktigt sluta tänka på det heller. Man var inte frisk om man fick en tanke i huvudet att skjuta en annan person.

Louis perspektiv

Amanda låg tätt intill mig och hennes djupa andetag hördes tydligt. Det var mörkt och tyst i hela huset, men jag kunde verkligen inte somna, även om jag var riktigt trött. Jag var orolig för Zayn. Han låg på ett sjukhus, helt själv. Vi visste ju att han blivit skjuten, men när? Och av vem? Massa tankar snurrade i min hjärna och jag suckade för mig själv. Varför skulle jag alltid vara så tankspridd? Zayn hade det förmodligen bra på sjukhuset och vi skulle säkert få träffa honom imorgon igen, men jag kunde inte sluta tänka på det. Han förtjänade verkligen inte detta. Jag vände och vred på mig. Jag kunde bara inte somna. Plötsligt började Amanda mumla något och några minuter senare vaknade hon.
-Sover inte du? Sa hon förvånande och jag skakade på huvudet.
-Är du inte trött?
-Joo! Men jag tänker bara på Zayn..
-Aw! Men allt kommer bli bra Louis, jag lovar dig.
Amanda log mot mig och jag kunde inte låta bli att le. Jag la min arm runtom henne och pussade henne på kinden. Hon stängde sina ögon igen och jag gjorde detsamma. Jag behövde sova.

När jag vaknade upp morgonen därpå var klockan runt halv elva. Amanda låg inte kvar i sängen och jag suckade. Att hon alltid skulle vakna så tidigt? Jag drog på mig mina rutiga pyjamas byxor, men tog av dom lika fort igen när jag märkte hur varmt det var. Jag drog istället på mig ett par shorts som låg slängda på golvet och sedan gick jag ut ur mitt rum.

När jag kom ut i köket stod Amanda där och höll på att fixa frukost.
-Godmorgon, sa jag tröttsamt och Amanda vände sig om och log stort.
-Godmorgon!
Hon släppte allt hon hade i händerna och gick fram till mig. Hennes blick drogs till min mage och när jag några sekunder mötte hennes blick skrattade jag åt henne och hon log lite svagt.
-Du gillar vad du ser, ellerhur?
-Alltid!
Hon la sin varma hand på min mage och vi möttes i en perfekt kyss. När vi avslutade kyssen log jag stort mot henne.
-Så du fixar frukost?
-Ja, någon nytta får man väl göra!
-Haha! Ska jag väcka Harry och Julia, så vi kan äta frukost allihopa?
-Gör så!
Jag gick ut ur köket, mot Harrys rum.
-Bäst att du kanske knackar först, du vet.. förra gången!
Jag skrattade lite för mig själv och nickade.
-Du har rätt.
Jag knackade försiktigt på Harrys dörr, men fick inte svar. Jag öppnade dörren försiktigt och såg att både Harry och Julia sov. Jag tände lampan och utbrast;
-Harry! Julia! Vakna, det är frukost!
Båda två vaknade med en gång och jag möttes av två sura miner.
-Godmorgon på dig med, sa Julia trött och jag flinade mot henne.
-Nej, men seriöst. Amanda har gjort frukost, så kom upp!
Jag lämnade Harrys rum och gick ut i köket för att hämta en bricka med massa saker på. Jag bar in brickan till soffbordet och satte mig sedan i soffan. Bara en halv minut efter mig kom Amanda och satte sig bredvid mig. Jag la min arm om henne och drog henne mot mig. Jag kysste henne lätt i håret och sedan längst ansiktet tills våra läppar möttes.
-Jag älskar dig, sa jag och hon log.
-Jag älskar dig med!
_________________________________________________________________________________________________________________
VI VET att vi inte uppdaterat på hela helgen, men vi båda behövde en paus helt enkelt. Har fått tillbaka lite power nu, så jag ska försöka uppdatera varje dag. Tack för ni förstår och inte börjar vräka in kommentarer med "ni suger på att uppdatera". Vi lovar att det ska bli lite drama... har ni några tips? Lämna en kommentar!

Ganska många frågar om länkbyten (i menyn) och vi har sagt nej ett tag nu, men vi har rensat igenom vår lilla lista och tänker därför lägga till lite nya bloggar! Om ni skulle vilja göra ett byte, lämna en kommentar så väljer vi ut lite slumpmässigt :) 
/Angelica & Johanna