Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perpektiv

Fem minuter senare satt jag, Johanna och Niall ihop tryckta i soffan. Vi alla stirrade på datorn skärmen och ilskan inom mig som lagt sig lite blev bara större och större. Jag ville skrika, men kunde inte. När jag inte trodde det kunde bli värre, så visade det sig att det kunde det. Detta var det sista jag trodde om Harry. Här satt jag. Inte ensam, men ändå så kändes det så. Jag var så arg och jag kunde verkligen inte hålla ilskan inom mig. Jag lutade mig bakåt i soffan, tog tag i en kudde och tryckte ner huvudet i den. Jag skrek och kände hur mina tårar rann. Och tanken av att Harry betett sig som ingenting fick mig att må ännu sämre.

_________________________________________________________________________________________________________________
Mina ögon fylldes med tårar och jag kände inombords hur jag blev allt mer ledsen.
-Vad står där? Frågade jag Johanna och jag snyftade till.
-”Den stora stjärnan Harry Styles sågs igår ute på en nattklubb där han grovhånglade med en blond tjej. Inte nog med det, i morse sågs han utanför den unga tjejens lägenhet. Han såg väldigt trött och sliten ut”.
Jag kände hur allt inom mig brast. Att han hade mage till att göra såhär. Att han först och främst står och grovhånglar men den där tjejen och sedan följer med henne hem. Det kanske inte var så oväntat i och för sig, men att sedan komma hem och låtsas som ingenting, det var dålig stil. Jag ville inte ens tänka på det. Jag ville inte ens tänka på att han sovit bredvid någon annan bara några minuter innan han låg bredvid mig. Jag äcklades näsan av tanken. Jag hade inget emot att han hade andra vänner, det var inte det. Men jag hade sett allt med egna ögon. Och det jag sett var det sista man ville se att ens kille gjorde. Usch.

-Jag går tillbaka till deras lägenhet, packar och tar första flyg hem, sa jag bestämt och reste mig från soffan. Johanna fick tag i min arm.
-Julia, nej. Seriöst. Sätt dig.
Hon lät nästan arg, men det var förmodligen för att jag skulle lyssna, men jag tänkte inte stanna här.
-Jag tänker fan inte stanna och sova fler nätter hos honom.
-Du kan sova här, i min lägenhet, sa Niall snabbt och jag log.
-Säker?
-Ja, såklart.
Jag satte mig ner i soffan igen och log mot de båda.
-Tack. Men, jag går över och packar ihop mina saker. Hoppas han sover...
De nickade mot mig och jag gick därifrån.

Jag tryckte sakta ner dörrhandtaget och jag fick en konstig känsla i magen när jag gick in. Jag vet inte varför, men jag reagerade på att det luktade Harry. Lukten som fått mig att le miljontals gånger fick mig nu att må illa. Jag kollade försiktigt in i köket och till min glädje så var där ingen. På bordet låg en lapp. Jag gick in i köket och läste lappen. ”Jag och Amanda gick och handla lite tills ikväll.. vi tänkte ha grillkväll!”. Jag nickade för mig själv, som ett svar på lappen. Jag lät lappen ligga kvar på bordet och sedan tog jag nätta steg mot Harrys rum. Varför hade jag bestämt mig för att ha mina saker inne på hans rum? Varför? Nu var jag tvungen att gå in där och packa ihop allt. Jag suckade för mig själv och tryckte försiktigt ner handtaget. Dörren gav ifrån sig ett ljud. Jag gick försiktigt in och jag såg att Harry låg på sin säng. Hans ögon var stängda och inom mig hoppades jag att han sov, vilket han inte gjorde.
-Hej gumman, sa han tyst. Han sexiga morgonröst fick mig alltid att bli knäsvag. Jag fick övertala mig själv. Julia, nej. Han har sårat dig. Låt inte hans röst göra så han får tillbaka dig så lätt.
Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag bara gick in och försökte koppla bort honom, men det gick inte. Jag började rota lite bland mina kläder, veck ihop lite och jag kände hur Harry studerade mig.
-Var ska du? Sa han lite fundersamt efter några minuter.
-Bort härifrån i alla fall. Så kan du ju ta hit tjejer efter du stått och grovhånglat med dem ute på något partyställe där du kan dricka dig full och totalt skita i att du har en tjej, som faktiskt älskar, eller i alla fall, älskade dig. Jag ska gå härifrån, bara ge mig lite tid att packa ihop mina saker. Sen kan du ta hit hur många tjejer du vill och slippa gå hem till dem och sedan komma hem och låtsas som ingenting.
Jag sa allt under tiden jag packade ihop kläderna, men jag var lite nyfiken på att se Harrys reaktion. Jag vände mig om och där i sägen satt han, som ett stort, levande frågetecken.
-Harry, du behöver inte försöka gömma saker för mig. Om du inte gillar mig längre, kan du inte bara säga det? Det hade varit bättre att säga det så än att visa det genom att grovhångla med en annan tjej mitt framför näsan på mig.
-Me... Julia... sluta... jag.. älskar dig. Över allt annat.

Harrys perspektiv

Hon hade rätt. Allt hon sagt var sant. Jag hade kysst den där tjejen. Jag hade följt med henne hem, och jag hade ingen anledning. Jo, jag hade varit full. Men det var inte en bra anledning. Det var mitt eget fel. Men jag älskade Julia. Det gjorde ont i hela mig av att se hon packa ihop sina saker, på grund av mig. Varför var jag så jävla dum? Varför?
-Ja, jo, vi säger att du gör det, sa hon surt och fortsatte packa. Jag reste mig upp från sängen och kände hur kallt det blev där jag nu stod i bara kalsonger, men jag brydde mig inte. Jag gick fram till Julia, la mina händer på hennes midja.
-Julia, jag älskar dig.
-Släpp mig! Skrek hon och gjorde en snabbt rörelse för att komma ur mitt grepp.
Hon kollade mot mig och våra blickar möttes.
-Om du nu älskar mig, varför ställer du dig och grovhånglar med en annan tjej, mitt framför näsan på mig? Hon höjde rösten efter varje ord.
-Jul..
-Tror du inte jag har känslor? Tror du inte du sårar mig när du gör såhär? Jag trodde verkligen inte såhär om dig, skrek hon.
-Harry, jag är grymt besviken på dig, fortsatte hon. Denna gången i en lägre ton, men jag kunde höra gråten i rösten.
-Och att du kommer hem här och spelar som om ingenting har hänt. Fyfan. Fyfan för dig Harry, skrek hon.
_________________________________________________________________________________________________________________
Någon tyckte tydligen vi drar ut på det för mycket, men det är inte roligt om vi bara skriver vad dom göra varje dag... mycket roligare när det händer lite och när det blir lite dramatiskt... eller!?
Och förresten, det är jättegulligt när ni skriver att ni älskar oss... hehe, ni är så gulliga ♥
Och nu passar vi på att säga grattis till Helin, som skrev att det skulle vara en kul att få en till del på sin födelsedag! Here you are :)
/Angelica & Johanna