Sveriges första novellblogg om One Direction

Julias perspektiv

-För jag ville inte att du skulle få reda på det, jag ville hålla det hemligt för att du skulle må bra. Men jag märkte direkt på dig att du visste vad som hade hänt. Men jag var för feg att berätta sanningen, sa han och hans tårar fortsatte att rinna. Han kramade om min hand hårdare och tog sin andra hand om min. Så han höll min hand med båda sina händer. Han lyfte upp min hand och pussade den försiktigt. Han tittade in i mina ögon med en osäker blick.
-Förlåt mig, jag älskar dig, sa han med en tår som föll nerför han kind.

_________________________________________________________________________________________________________________
Våra blickar möttes i några sekunder, men jag tittade bort. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Harry hade sårat mig, men samtidigt ville jag tro på hans förklaring. På något sätt kändes det... sant. Varför skulle han hitta på något? Jag tittade ner i det vita sängöverkastet. Massa tankar for runt i huvudet. Jag visste inte hur jag skulle reagera, eller vad jag skulle säga. Han varma, mjuka läppar hade nuddat min hand och jag hade känt hur varm jag blev inombords. Alla känslor fanns kvar. Och efter det han berättat, så var det som om jag började gilla han ännu mer. Han hade gjort det där för att inte förlora mig. För att inte jag skulle råka ut för någon skada, eller råka ut för att bli dödad. Sen att han hade behövt göra... riktigt dumma och korkade saker, det var en annan sak. Tjejen, vad hon nu än hette, var förmodligen bara ute efter att få ett ”bra rykte” men om all sanning skulle komma fram, skulle hon nog skämmas ganska mycket. Och hennes rykte skulle nog inte vara det bästa. Jag klarade inte av att se Harry såhär. Han var förstörd och jag kunde se på honom hur mycket han menade det han sa.
-Harry... började jag. Han kollade upp mot mig. Jag stannade till i rörelsen och våra blickar möttes. Det kändes så... bra. På något sätt. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hatade detta. Jag hade svårt för att säga vad jag tyckte rakt framför någon. Hur svårt kunde det vara, egentligen?
-Vet du vem tjejen är? Sa jag tyst och Harry nickade lite.
-Ja. Typ.
-Vet du hennes namn? Sa jag.
-Varför? Sa han fundersamt.
-För hon är en riktigt äcklig människa och folk borde få reda på vad hon håller på med.
-Brianna.
Han sa det tyst, som om han egentligen inte ville, men jag hörde i alla fall vad han sa.
-Julia, jag vet att du är arg och jag förstår dig och jag ångrar allt så mycket men j....
-Schh, sa jag och la min hand på hans varma hand. Jag antog att han blev lite nervös av situationen och därav svettades han. Det var varm inne på rummet. Jag reste mig upp och såg hur Harry snabbt gjorde en rörelse för att få tag i min hand.
-Gå int..
-Jag ska bara öppna fönstret, sa jag och log lite. Han nickade och flinade lite.

Vi satt där på sängen, helt tysta. Jag hade tänkt igenom allt Harry sa. Fortfarande lite tom på ord, men samtidigt hade jag en känsla inom mig som sa att Harry talade sanning till 100%. Jag frågade mig själv. Varför skulle han ljuga för mig? Kanske det var troligt när det faktiskt handlade om en sånhär sak, men jag ville tro på honom. Det fick bära eller brista. Jag skulle inte klara mig en sekund längre utan Harry varma kramar och hans perfekta läppar. Jag ville gå på min magkänsla, och den sa att Harry talade sanning. Jag kollade rakt in i Harrys fina ögon. Den känslan jag fått första gången han kysst mig. Jag fick samma känsla. Jag blev varm i hela kroppen. Jag lutade mig mot honom, sträckte ut mina armar och han tog emot sig med en öppen famn. Det kändes... bra. Jag kramade om honom hårt och bara känslan av att ha han så nära mig gjorde mig varm i hela kroppen. Våra blickar möttes ännu en gång och bara några sekunder senare var vår läppar tryckta mot varandra.

Harrys perspektiv

Jag ville nästa skrika av glädje. När vi avslutade kyssen la jag min arm runt om Julia och bara log för mig själv. Att jag vågat säga det till henne. Det gjorde mig faktiskt stolt. Och nu efteråt kändes det bra. Att vara ärlig mot Julia var viktigt för mig. Det enda som äcklade mig nu var att jag faktiskt kysst den där Brianna. Och Julia hade rätt. Folk borde få veta vilket äckligt svin hon var.
-Harry, vi, eller du, borde berätta för de andra, sa Julia och jag nickade. 
-Jag vet, men hur? 
-Kom nu. Jag hjälper dig.
_________________________________________________________________________________________________________________
Inte så jäääättelång del, men iaf den andre delen för idag. Hoppas ni gillar det! 
Ni är grymma på att kommentera, FORTSÄTT SÅ :)
/Angelica & Johanna