Sveriges första novellblogg om One Direction

Harrys perspektiv

-Det är bra nu Zayn, tro på det. Hon ska inte få göra oss illa igen, sa Niall och i samma stund plingade det till i Nialls mobil. Han tog snabbt upp den och ljuset från skärmen lös upp hans ansikte. Det såg ut som han precis hade kommit på något han hade glömt och han tittade på oss killar med en menande blick.
-Ska vi berätta nu? Frågade Niall och jag förstod inte riktigt och det verkade som Liam såg det på mig. Så han mimade ”imorgon” och då kom det upp för mig vad som skulle hända då. Det var nog bäst att vi berättade för tjejerna redan nu.
_________________________________________________________________________________________________________
Nialls perspektiv

Jag läste sms:et som mamma precis hade skickat, ett leende spred sig över mina läppar för jag saknade henne och hela min familj. ”Hej, vi ses imorgon. Saknar dig, puss mamma” stod det i sms:et. Just det, våra familjer skulle komma imorgon och det gjorde mig riktigt glad, men tjejerna visste inget än och de såg helt förvirrade ut när vi började prata lite smått om att vi kanske skulle berätta det.

-Vad ska ni berätta? Frågade Johanna nyfiket, hon var alltid lika nyfiken och ville ha reda på allt. Jag skrattade till, drog henne närmre mig och pussade henne snabbt.
-Det skulle du allt vilja veta, va!? Sa jag lite retfullt hon slog till mig lite lätt på axeln, jag bara skrattade.
-Men snälla säg! Sa Johanna igen och jag tittade på resten och såg att Julia och Amanda också såg väldigt undrande och nyfikna ut.
-Ska jag berätta? Frågade jag för jag visste inte om jag eller någon av de andra killarna skulle berätta.
-Du kan berätta, sa Liam och nickade mot mig.
-Okej, det är såhär att imorgon kommer våra familjer hit, vilket innebär att ni kommer få träffa våra föräldrar, sa jag och Johanna ryckte till när jag sa att de skulle träffa våra föräldrar. Amanda och Julia tittade osäkert mot Louis och Harry, med Johanna tittade osäkert mot mig. Jag drog in henne i en kram där vi satt och pussade henne i pannan.
-Det kommer gå bra, sa jag övertygande och tittade in i hennes blåa ögon som glimrade av stearinljuset som stod ganska nära oss. Hon var min och imorgon skulle hon få träffa mina föräldrar och jag var säker på att de skulle tycka om henne. För jag vet att om jag är glad så är mina föräldrar också det.
-Men tänk om…sa Johanna innan jag hann avbryta henne. Hon tittade osäkert upp mot mig och jag förstod henne. Jag förstod att hon var nervös och orolig, men hon behövde egentligen inte vara det.
-Tänk inte på det, de är bara glada för att jag har hittat någon jag verkligen tycker om och jag lovar att dom kommer tycka om dig minst lika mycket som jag, för jag älskar dig och det kommer gå bra, sa jag och kysste henne mjukt. Jag brydde mig inte om att Louis, Liam, Zayn, Harry, Julia och Amanda också satt här, för den enda jag tänkte på var Johanna.
-ooh, vad gulliga ni är, sa Zayn när jag och Johanna hade våra läppar mot varandra. Jag kunde knappt hålla mig från skratt och jag såg hur hon rodnade, jag kunde inte låta bli att le när jag tittade på henne. Hennes leende var så vackert, hela hon var vacker och när hon rodnade var hon ju bara för söt.

Johannas perspektiv

Vi satt där nere på uteplatsen och det var helt kolsvart ute nu, kylan började komma och jag trodde jag skulle somna vilken sekund som helst. Niall som hade sett att jag frös hade dragit upp mig ur min stol och virat in mig i en filt och dragit ner mig i hans knä och han hade armarna om mig. Det var så mysigt att sitta där i Nialls knä, med hans armar om mig och runt bordet satt killarna, Julia och Amanda. Det kunde inte bli bättre. Vi spelade kort, men jag orkade inte riktigt vara med så jag satt mest och tittade på vad Niall hade för kort och hängde inte alls med på vad de spelade.

-JA, jag vann!! Skrek Louis plötsligt när jag hade slumrat till. Jag hoppade nästa upp hur Nialls knä och alla började skratta.
-Grattis till vinsten Lou, men du behövde inte väcka mig, sa jag och gäspade stort. Jag böjde mig framåt till bordet, men jag hann inte långt förrän Niall drog tillbaka mig.
-Gå inte, det blir kallt då, sa han och jag flinade.
-Jag ska bara ta lite godis, sa jag och han släppte greppet om mig.
-Snälla, ta till mig också, sa han och tittade på mig med en hundvalpsblick.
-Bara om jag får en puss, sa jag och Niall pussade mig snabbt på läpparna och jag sträckte mig sedan mot godisskålen och tog en hand full med godis. Julia log mot oss och skakade på huvudet.
Jag lutade mig tillbaka och Niall tog godisbit efter godisbit ifrån min hand. Han hann inte tugga undan en godisbit förrän han stoppade in en ny. Jag vände mitt ansikte mot honom och då gäspade jag stort. Han pussade mig i pannan och jag la mitt huvud mot hans bröstkorg.
-Det är kanske dags att gå upp och sova, sa han och jag nickade.
-Vad ska ni hitta på? Frågade Harry och blinkade med sitt högra öga mot oss. Niall skrattade och skakade på sitt huvud.
-Sa jag inte att vi skulle sova? Frågade Niall och tittade mot Harry.
-Jo, men man kan ju aldrig vara säker på vad som händer, sa Harry och Julia slog till honom på armen samtidigt som hon skrattade lite.
-Harry, dom får väl göra vad dom vill? Sa Julia och Harry nickade. Jag tittade tacksamt mot Julia och mimade ett ”tack”.
-Men vi ska nog gå upp nu, godnatt, sa jag och alla sa godnatt i mun på varandra.

Nialls perspektiv

Vi reste oss upp och Johanna hade fortfarande filten om sig. Jag huttrade till när jag inte kände hennes beröring längre. Hon tog snabbt av sig filten och drog den om oss båda istället. Jag vände mig mot Johanna när vi stod precis utanför dörren och kysste henne försiktigt. Hon besvarade kyssen lite intensivt och jag fick ett stort leende på mina läppar men det avbröt inte kyssen. Att ha hennes läppar mot mina var den bästa känslan som fanns, jag ville stanna där för evigt och aldrig släppa taget.
Vi avslutade kyssen och gick tysta in genom dörren med armarna om varandra. Korridorerna i komplexet var helt tysta, men det var kanske inte så konstigt eftersom det var sent på natten. Vi gick där under tystnad och det kändes helt perfekt, med Johanna i mina armar kunde inget bli bättre.
_________________________________________________________________________________________________________
Här är del 82 och den är lite längre än vanligt!
Vad tycker ni om att det blev lite Niall och Johanna nu? Kommentera mycket nu, så blir det kanske en till del idag.
/Angelica & Johanna

Update: Del 83 kommer imorgon, allstå den 28/5 eftersom vi planerade lite fel när det gällde skrivandet.