Sveriges första novellblogg om One Direction

Johannas perspektiv

När vi kom ner på altanen med maten vändes alla blickar mot oss. Vi satte ner skålarna på bordet och sedan satte vi oss ner. Jag hamnade mellan Niall och hans pappa. Mitt emot mig satt Liams mamma. Jag bestämde mig för att berätta vad det var för mat vi skulle bjuda på. Nervöst ställde jag mig upp.
-De blir lite svensk mat. Köttbullar med potatis och sås, sa jag och log lite nervöst. Jag kollade runt och mötte Annes leende, vilket fick mig att slappna av. Jag satte mig ner igen, stolt över att jag gjort vad jag gjort. Jag ville inte visa mig blyg, för jag älskade ju och träffa nya människor. Och killarnas föräldrar och syskon verkade hur snälla som helst.

_________________________________________________________________________________________________________________
-Det var jättegod mat! Utbrast Liams mamma efter ett tag. Hon kollade först mot killarna, och sedan på oss tjejer.
-Är det ni som lagat den? Frågade hon och jag nickad.
-Jag, Julia och Amanda, sa jag och hon log.
-Det var verkligen jättegott!
-Jaa, verkligen, instämde de andras föräldrar.

När alla, en timme senare, var klara erbjöd killarna sig att plocka undan allt för att vi skulle få snacka lite med deras föräldrar, vilket vi gjorde.
-Så, ni kommer från Sverige? Frågade Nialls bror mig. Jag nickade mot honom.
-Ja, från Stockholm. Sveriges huvudstad.
-Aha. Jag har aldrig varit där.. är där fint?
Jag skakade på huvudet.
-Jag gillar inte Sverige så mycket. Vill hellre flytta hit, sa jag och han skrattade lite.
Jag och Greg snackade ett bra tag, tills alla började undra vart killarna tog vägen.

Amandas perspektiv

Jag satt mellan Louis mamma och hans syster Lottie. Louis mamma verkade ha en konversation med Liams mamma, så jag vände mig mot Lottie.
-Så, hur är det att vara bror till Louis?
Hon log.
-Det är kul, fast man saknar honom väldigt ofta, sa hon och jag log ett snällt leende mot henne.
-Aw! De förstår jag! Vad brukar du och Louis göra när han kommer hem till Doncaster då?
-Spela TV-spel, eller vara ute och göra något roligt!
-Eller, så slåss vi! Sa Daisy som satt mitt emot oss. Jag kunde inte låta bli att skratta.
-Slåss? Sa jag lite frågande och hon nickade ivrigt.
-Ja! Jag vinner alltid över honom, sa hon stolt och jag fnissade lite. Alla hans syskon var så himla gulliga.

Två minuter senare kom alla killarna tillbaka med efterrätten med sig. Niall kom med en chokladtårta, Liam och Louis med cupcakes och Zayn och Harry bar på kaffe, te och saft.

-Varsågoda, sa Harry när allt stod på bordet och jag tog en av de alla fina cupcakesen som fanns.
-Vem har bakat dessa? Frågade jag och Liam pekade på Lottie.
-Har du bakat dom? Frågade jag förvånande och hon nickade.
-Dom var jättegoda!
-Ja, verkligen! Instämde Julia.
-Och tårtan då? Frågade Johanna.
-Den har faktiskt vi bakat, sa Zayn stolt. Jag, Johanna och Julia blev nog alla lika förvånande.
-Va? Utbrast Julia och alla började skratta.
-Jag har gjort mest, sa Harry, som om han försökte imponera lite extra på Julia. Hon log mot honom, och han log stolt tillbaka.
-God var den i alla fall, sa Zayns mamma och alla som smakat den instämde.
-Väldigt god, sa Anne och log mot sin son.

Vi hade spritt ut oss lite på uteplatsen och jag satt nu vid Louis familj och snackade med bara dom. Det kändes faktiskt inte alls så läskigt som jag trodde det skulle kännas.
-Är Louis snäll mot dig då? Frågade hans pappa och jag nickade.
-Jadå, såklart, sa jag och tittade mot Louis som satt bredvid mig. Han log sitt gulliga leende. Daisy hade satt sig i Louis knä och Phoebe kollade mot mig.
-Kan jag inte få sitta i ditt knä? Sa hon tyst och jag log ett snällt leende mot henne.
-Såklart du får, sa jag och ett leende spred sig på hennes läppar. Jag lyfte upp henne och mötte sedan Louis blick. Han log stort mot mig och allt kändes så bra. Det kändes som om jag var en av ”The tommo” och jag flinade lite åt min egna tanke.
Sen kom tanken att jag skulle åka hem imorgon. Jag skulle behöva lämna allt det roliga och..
Nej, jag slog bort tanken lika fort. Inte tänka på det nu. Uppskatta istället tiden som du har nu.
_________________________________________________________________________________________________________________
Typ världens tråkigaste del, men bättre än inget!
Ni är grymma på att kommentera, fortsätt så :)
/Angelica & Johanna