Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt;

Jag kände inte alls många och försökte hålla mig in till Amy hela tiden. ”Amy” sa jag och hon kollade mot mig. ”Ja?” ”William är ganska snygg!” sa jag och hon flinade. ”Sa ju det! Har du kollat in honom eller?” och innan jag han svara hade Amy ropat, högt och tydligt så att alla hörde, ”Beth tycker du är snygg William!”. Folk som jag inte visste vem de var kollade på mig med sura blickar och jag kände hur röd jag var i huvudet. Fan. 

---

 

Jag kände blickar bränna i nacken. ”Amy, vafan!” sa jag tyst och hon bara flinade. Jag suckade och helt plötsligt var Amy borta. Jag letade efter henne i några minuter, men hittade henne inte. ”Lika bra att gå hem” sa jag för mig själv och gick bort från parken. Ingen skulle ändå märka något.

När jag kommit en bit på vägen hörde jag hur någon kom springande efter mig. Mitt hjärta började slå snabbare och jag gjorde upp bilder i huvudet på vad som skulle kunna hända. Personen som sprang efter mig kom ifatt mig, lade sin hand på min axel och jag stannade upp. Jag tittade åt höger. Det var Amy. Hon böjde sig ner och flåsade. ”Vad är det?” sa jag i en ganska sur ton. Hon mötte min blick. ”Blev du sur?” frågade hon. ”Nej” sa jag och skakade på huvudet ”men det var väl lite onödigt” sa jag och Amy nickade. ”Det värsta är att nu kommer alla tjejer gå runt och ge mig sura blickar. Jag gillar inte ens William” sa jag och Amy nickade igen. ”Allt är mitt fel. Förlåt” sa hon och det lät verkligen som om hon menade det. ”Det är lugnt” sa jag, även om det inte var lugnt. Jag ville inte komma till skolan på måndag och få massa blickar. Jag gillade inte ens honom.

När jag kom hem var klockan inte mer än tio och i soffan låg både mamma och pappa och sov. Jag stängde av TV:en och gick upp på övervåningen. ”Olivia?” ropade jag, men jag fick inget svar. ”Olivia?” ropade jag igen, lite högre denna gången. ”Olivia?” ropade jag en tredje gång. Fortfarande inget svar. Jag kikade in på hennes rum. Ingen Olivia där. Badrumsdörren var stängd och låst. Jag knackade försiktigt. ”Olivia?”. Jag hörde att där va någon där inne. Mer än bara en. ”Öppna dörren” skrek jag och någon smällde upp dörren. Ut kom en man. Han var kanske runt 30 år. Han var brunhårig, hade lite stubb och var ganska kort. Jag såg Olivia stå inne på toaletten. ”Vemfan är det?” skrek jag och hon bara ryckte på axlarna. Jag vände mig mot mannen, som var på väg ner från trappan. ”Stick, jävla äckel. Bara ut härifrån. Och kom aldrig mer tillbaka. Stick” skrek jag och mannen var ute några sekunder senare. Jag sprang ner, låste dörren och sen upp igen. ”Olivia? Vad hände? Hur kom han in? Vad hände?”. Olivias tårar bara forsade ner. Hon skakade där hon stod i sina svarta trosor och sin svarta BH. ”Han kom in” sa hon med darrande röst. Jag kramade om hennes varma, svettiga kropp. ”Men, hur?” sa jag oroligt. ”Jag vet inte. Jag hörde någon komma upp för trappan, men jag trodde ju att det var du. Sen bara drog han med mig in här och...” det brast för henne. Hon klarade inte mer. Jag kramade henne, hårdare och hårdare. ”Ta det lugnt Olivia. Han är borta och jag är här. Andas!” ”Men jag är var rädd. Jag kunde inte göra något. Och mamma och pappa hörde mig inte.” Olivia skakade fortfarande och jag förstod henne. Vem skulle inte bli rädd om det kom en man in i huset och våldtog dem? ”Men, du mår bra annars va?” frågade jag och Olivia nickade. ”Jag är bara rädd. Och chockad.” ”Det förstår jag. Ska vi lägga oss? Du får sova hos mig inatt!” sa jag och Olivia nickade.

”Godmorgon” sa pappa glatt när vi båda kom ner till köket på söndagsmorgonen. ”Vi måste berätta en sak..” sa jag och pappas leende förvandlades snabbt till en seriös blick. ”Vad är det?” sa mamma oroligt. Jag kollade på Olivia. Hon nickade mot mig. Hon ville att jag skulle berätta. ”Igår, när jag kom hem, så sov ni. Så jag stängde av TV:en och gick upp för trappan. Jag kallade på Olivia några gånger, men fick inget svar. Sen, hörde jag att där var någon på toaletten. Och, tillslut öppnade han. Det hade kommit in en man här... han typ.. våldtog henne” sa jag. Mamma gapade. Pappa såg räddare ut än någonsin. ”Va?”utbrast de högt. De for upp och kramade om Olivia. ”Gumman lilla. Jag känner mig så hemsk. Som bara låg och sov i soffan. Hur kunde jag?” sa mamma och Olivia kramade om henne. Jag gjorde likadant. Det blev en familjekram. ”Mamma, känn inte så. Jag är oskadd och det är det som räknas, ellerhur?” mamma nickade. ”Beth och Olivia, jag älskar er!” sa hon och pappa sa detsamma. ”Vi älskar er också” svarade vi och vi alla kramades.

Några timmar senare stod jag framför spegeln med mina träningskläder på. ”Olivia, ska du med ut och springa?”. Olivia hade alltid varit en träningsmänniska. Alltid bra på sport, löpning, styrka och allt annat. Jag gillade egentligen inte att springa med henne, för hon sprang mycket snabbare än mig, men jag gillade ändå att ha någon med mig. ”Nej, en vän kommer snart” svarade hon och jag nickade, även om hon inte såg mig.
”Varför ska du ut och springa? Du är redan smal!” var det första mamma sa när jag kom ner. Jag suckade. ”Jag mår bra av att träna” sa jag och satte på mig mina joggingskor.

Fyrtio minuter senare stannade jag utanför huset. ”Hej” hörde jag någon ropa. Jag vände mig om. Louis, och hans coola gäng. Jag suckade. Fan. Nu visste han vart jag bodde. Och här stod jag i löpartights, en tjocktröja, håret uppsatt i en slarvig tofs och inte nog med det, jag var svettig och röd i huvudet, som man brukade vara efter en löprunda. ”Hej” sa jag och tittade ner i marken. Varför kom de just nu? ”Så, du bor här?” ”Mm” svarade jag ganska tyst. ”Brukar du träna?” fortsatte Louis och jag suckade. Varför skulle han fråga så mycket? ”Ja, ganska ofta” sa jag och började gå mot huset. ”Eyy, du?” sa han och jag vände mig om. ”Vad?”. ”Vill du hänga med oss senare?” ”När är senare?” sa jag och tittade på min mobil. Klockan var ett. ”Jag vet inte. Kan jag inte få ditt nummer?” Jag sa mitt nummer och han skrev ner det i mobilen. ”Tack” sa han och sedan gick jag in. 

Jag har verkligen hittat tillbaka till skrivandet. Tycker det är väldigt roligt just nu och det är roligt att vi haft ganska många unika trots att vi bara skrivit i några dagar. Ni verkar gilla novellen!

Nu blev det lite draaaama och Beth tycker Louis är dryg. Är han det? Vi har haft över 300 unika sen i söndags, men vi saknar era kommentarer. Kommentera mycket nu så ska vi försöka att få till delar torsdag, fredag, lördag och söndag. Kom igen, vi vill ha respons! Positiv eller negativ – ni bestämmer men låt oss veta vad ni tycker!