Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt: 

Annes perspektiv
”Jag är Bethanys mamma” sa hon och jag bara kollade på henne. Utan att säga ett ord eller röra en min omfamnade vi varandra och det kändes på något sätt tryggt och bra. Jag kände inte henne, men det var Bethanys mamma och vi båda två behövde lite stöd och närhet just nu. ”Vet du vad som hände?” sa hon oroligt. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner i det vita golvet, som tonade i en gråaktig färg. ”Nej. Jag önskar jag visste något. Jag har suttit här i två timmar, utan att få någon information” sa jag och kollade upp och mötte Jessicas, Bethanys mamma, blanka ögon. 

Jessicas perspektiv

Vi hade suttit här nu i väntrummet ännu en timme. Personal från sjukhuset hade kommit och kallat upp flera namn, men vi hade inte hört något ljud om varken någon Bolster eller Styles. Oron inom mig var enorm, min älskade dotter hade varit med om en bilolycka och jag visste inte mer. Jag visste inte ens hur hon mådde. Hon svävade kanske mellan liv och död, hennes tillstånd var kanske kritiskt, tänk så hade hon inte lång tid kvar att leva nu? Allt jag ville var att träffa henne.

Jag satte armbågarna ner i mitt knä och lade ansiktet i händerna när jag såg att ännu en sjuksköterska kom ut genom dörren. Jag ville inte höra någon annans namn ännu en gång, så jag försökte att inte lyssna, men även om jag försökte att inte lyssna så hörde jag lite ändå. ”Anhöriga till Bolster och Styles kan komma med mig här” hörde jag hur en kvinna i en vit rock sa. Både jag och Anne kollade snabbt på varandra, hon såg både lycklig och orolig ut och jag förstod henne fullt ut. Hon var ju i exakt samma situation som mig. Vi reste oss snabbt upp och nästan rusade till sjuksköterskan och hälsade på henne. ”Vi går igenom detta tillsammans och stöttar varandra oavsett vad som händer, okej?” sa Anne lite osäkert. ”Såklart" svarade jag och log mot henne samtidigt som vi gick längs korridoren som skulle leda oss till våra barn. Eller det var vad vi trodde i alla fall. ”Just nu är vi inte på väg till varken Harry eller Bethany, utan jag tänkte att vi först ska gå till ett rum och prata om hur allt ligger till och hur de mår” sa sjuksköterskan. ”Okej” svarade jag och Anne samtidigt och följde efter. ”Vill ni att jag ska prata med var och en i enrum eller är det okej om jag pratar om deras tillstånd när båda är med?” frågade sjuksköterskan och för mig var svaret självklart, men jag tittade mot Anne som nickade mot mig och jag förstod att hon tänkte samma sak som jag. ”Vi vill ta det tillsammans” svarade jag och sjuksköterskan log samtidigt som hon ledde oss in mot ett rum. Vi satte oss ner på vars en stol i det lilla rummet vi hade kommit in i. ”Jo, det är såhär att det jag har att berätta är både positivt och negativt” sa hon och vi nickade. Jag svalde hårt och oron inom mig steg. ”Vi kan börja med Bethany. Hennes tillstånd är tyvärr ganska kritiskt, hon har slagit i huvudet väldigt hårt vilket har lett till att hon har fått en inre blödning och har hamnat i koma” sa hon och tårarna rann. Jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. ”Det kommer bli bra. Men hon har även brutit en del ben i kroppen, såsom tre revben och även fått en spricka i handleden. Vi ha gjort en del tester på henne och alla hennes värden ser bra ut. Hjärtat och pulsen gå som det ska och vi ha allt under kontroll” sa sjuksköterskan och jag kunde inte förstå att allt detta hade hänt min lilla flicka. Allt jag ville var att bara rusa in till hennes rum och se att hon mådde bra, men det gjorde hon ju inte.

”Anne, när det gäller Harry är det inte riktigt lika farligt. Han var medvetslös när han kom in men vaknade upp en liten stund innan jag kallade upp er. Han har dock fått en rejäl hjärnskakning vilket innebär att han måste vila ett tag och han har även brutit det vänstra skenbenet”. Jag tittade mot Anne och mötte hennes blick. Hennes blick bestod mest utav oro. Hon kramade om mig och hon sa ”Det är inte Harry jag oroar mig mest för, utan Beth. Men jag stöttar dig, jag lovar”.  Att ha Anne där för mig kändes väldigt tryggt, trots att jag träffat henne för första gången för bara någon timme sedan. Men vi skulle gå igenom detta tillsammans och hjälpa varandra.

Harrys perspektiv      

Jag hostade till och tittade mig omkring i det vita och kalla rummet. Huvudet värkte, det kändes som allting snurrade runt. Benet värkte också även om jag nästan precis hade fått smärtstillande. Jag kom snabbt och tänka på Beth. Vad hade jag gjort mot henne? Hur var det med henne? Hon kommer aldrig förlåta mig för att jag körde av vägen och det slutade såhär. En sjuksköterska kom in genom dörren för att titta hur jag mådde. ”Hur är det med Bethany Bolster?” var det första jag sa när hon hade frågat mig hur jag mådde. ”Jag har inte fått tillåtelse att berätta om hennes tillstånd än. Men Harry, du har en kraftig hjärnskakning, du borde vila och tänka lite på dig själv” svarade sjuksköterskan. Jag suckade och hon gick ut, tårarna började rinna nerför mina kinder och jag kunde inte förstå hur detta ens kunde ha hänt. Tänk så överlever inte Beth. Jag skulle aldrig få träffa Beth igen och då hade allt varit mitt fel. ”Varför!? AAAHH!!” skrek jag högt och en sköterska kom snabbt in på mitt rum.

”Vad är det Harry?” frågade hon oroligt och jag skakade på huvudet. ”Det är bara det att jag inte får veta hur Beth mår, hon är min flickvän och jag kan ha orsakat så jag aldrig mer får träffa henne. Allt jag vill är att veta hur hon mår, hur det är med henne. Det hade blivit så mycket enklare då!” sa jag irriterat samtidigt som jag fortsatte gråta. ”Du kommer snart få reda på hur hon mår, för både din och Beths mamma är här och jag råkar vara den sköterska som precis har berättat för dem hur ni mår” sa hon med en lugn ton, medan jag började känna mig stressad och rädd. Beths mamma! Hon skulle ju hata mig för all framtid för vad jag har gjort, oavsett om Beth överlevde eller ej.

Uppdateringen är inte den bästa, we know that! Men det som gör oss så himla glada är att vi får typ bara positiva kommentarer. Så mycket kärlek till er alla läsare!

Som ni kanske redan vet så har vi även privata bloggar och det skulle kanske vara kul för både oss och er om ni tittade in där. Då får ni se vår ansikten som göms bakom denna bloggen ;) Och, några av er har frågat om länkarna, så here you goo.. Det är superkul om ni vill läsa våra privata bloggar också!
Johannas blogg
Angelicas blogg

Jag (Johanna) har även en youtube-kanal som ni hittar här och det skulle betyda mycket för mig om ni hade velat titta in där och kanske till och med slänga in en kommentar! :) 

Och, det var någon som typ dum-förklarade oss pga att vår blogg heter "onedirectionNOVELL" och att en novell är en kort berättelse, we knoooow men tycker onedirectionnovell låter bättre än onedirectionberättelse/bok whatever. Ska faktiskt skriva en novell i skolan, med kärlekstema, så kom gärna med idéer till vad jag kan skriva om!? Heeelp me please.