Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt:

Killen som funnits i mina tankar hela tiden. Senast jag träffade honom visste jag ingenting om honom och han visste ingenting om mig. Nu hade jag berättat saker för honom som ingen annan visste. Det kändes sjukt. Jag blev mer och mer nervös. Men varför egentligen? Han visste vem jag var och jag hade inte något att bevisa för honom. Jag ville bara vara mig själv och det är egentligen inte så svårt. Jag närmade mig och han hade inte fått syn på mig än. Jag tänkte ut något bra att säga. ”Men sluta oroa dig. Det är bara Harry” sa jag till mig själv och log. 

Harrys perspektiv

Klockan tickade och nervositeten steg. Jag tittade upp och plötsligt såg jag henne där, med sitt fina axellånga bruna hår och ett leende som gjorde att hon strålade som en sol, hennes grönbruna ögon lyste av glädje. Men jag kunde ändå se en nervositet i hennes utstrålning.
Jag skakade lätt på mina armar, tog ett djupt andetag och pustade ut för att försöka få bort lite av min nervositet. Jag tittade mot henne och började sakta rikta min steg mot Beth. Vi kom närmre varandra och äntligen stod hon där, precis framför mig.”Det är bara Beth” sa jag för mig själv och log mot henne.
”Hej” sa jag och hennes fina ögon mötte mina. Det kändes som om jag var i en helt annan värd. Det enda jag såg var henne. Bethany, som stod där framför mig. Vackrare än vad jag kom ihåg. Lite smalare, men fortfarande lika vacker. ”Hej” sa hon och jag log ännu en gång. Ingen av visste riktigt vad vi skulle göra. Jag sträckte ut mina armar och drog in henne i min famn. Det kändes bra. Efter alla sms och efter alla nätter jag legat vaken för att snacka med henne så kändes det skönt att bara få ha henne nära. Jag gillade henne verkligen. Det var skönt att få krama om henne och även om det kändes lite konstigt att stå på Oxford Street och krama om en tjej som man gillade väldigt mycket, och en tjej man bara träffat en gång tidigare, så kändes det ändå helt naturligt. För jag visste så mycket om henne. Och hon visste att jag var Harry Styles från Holmes Chapel, inte Harry Styles från One Direction. Det var något som gjorde den bra känslan ännu bättre. Hon släppte taget om mig. ”Ska vi ta en fika på Starbucks?” frågade jag. ”Jag fikade med min familj, men du kan ta något så kan vi snacka, snälla!” sa hon och jag log. ”Visst”.

”Säker på att du inte ska ha något?” frågade jag innan det var min tur att beställa. ”Japp” sa hon och jag nickade. ”En choklad frappuccino” sa jag och tjejen bakom disken nickade. ”Ditt namn?” ”Harry” sa jag, i hopp om att varken hon eller någon annan skulle känna igen mig. Jag fick min frappuccino och vi gick och satte oss vid ett bord.

Vi båda satt väldigt tysta och det kändes lite obekvämt för mig. Jag ville snacka med henne. Nu när jag hade chansen. Jag kunde inte dra ut på tiden. Jag visste inte hur länge det skulle dröja tills jag fick se henne nästa gång. Det gällde att ta vara på tiden.
”Okej, berätta något om dig själv som jag inte vet” sa jag och Beth skrattade. ”Som vad? Att jag älskar London?” sa hon och jag log. Vi fortsatte att snacka, skratta och bara umgås. Nervositeten som funnits där var som bortblåst.

Tiden gick, som vanligt, fort och klockan var snart kvart över ett. ”Ska vi resa oss och gå och titta i lite affärer?” frågade jag och Beth nickade. ”Låter som en bra idé. Och, det ser ut som dina fans har letat upp vart du befinner dig” sa hon och kollade mot dörren. Jag vände mig om och såg en del tjejer komma in genom dörren. ”Harry, Harry, Harry”. Alla ropade mitt namn och jag suckade. Jag som tänkte spendera min dag med bara Bethany. Jag suckade lite för mig själv och fick lite arga blickar på mig av folket som satt inne på Starbucks. Jag tittade på tjejen bakom disken och mumlade ”Förlåt” och gick snabbt ut där ifrån med tjejerna runt om mig. Jag tittade bak och såg att Beth stod kvar där inne. Fan. Nu skulle hon säkert aldrig mer vilja träffa mig, på grund av detta. Jag ville att det bara skulle vara hon och jag. Inte massa fans. ”Harry, kan jag ta ett foto? Kan jag få din autograf?”. Jag log mot några tjejer och kollade in på Starbucks igen. Jag ville inte säga nej till mina fans, men jag ville inte heller lämna Beth där inne. Tänk så tyckte hon detta var jobbigt? ”Förlåt alla, men jag är ledig idag. Vi tar en bild på alla, men sen måste jag gå” sa jag en tjej bad sin mamma ta en bild. Jag ställde mig i mitten och log stort mot kameran. Fotot togs och alla tjejerna tackade mig. ”Jag älskar er” sa jag och gick in på Starbucks igen. Bethany hade satt sig ner igen. Varför skulle det bli såhär? ”Förlåt Beth, jag trodde inte att någon skulle veta att jag var här. Det var absolut inte meningen, jag vill inte att det ska bli jobbigt för dig. Åh förlåt. Är du arg?” sa jag och satt mig framför henne. ”Harry, lugn. Det är lugnt. Jag förstår. Arg? Varför skulle jag vara det?” sa hon och jag log mot henne. ”Tack för du förstår! Ska vi stanna här?” sa jag osäkert och hon skrattade. ”Du bestämmer” svarade hon och jag tittade på klockan. ”Men, jag hade sett fram emot att gå runt i stan med dig” sa jag och Beth skrattade. ”Då gör vi väl det!” sa hon glatt och hoppade upp från stolen.

Innan vi gick ut från Starbucks gick jag in på twitter, via mobilen. Det första jag såg på timeline var en tweet av ett fan. Jag suckade. ”Harry was spotted with a girl today at Starbucks... ” och nästa var ”Harry, I hate you... and that bitch you were spotted with”. Varför kunde de inte bara låta mig träffa personer jag ville träffa? 

 Först och främst, såååå roligt att det kommit många nya läsare! 

Förlåt om vår uppdatering inte är bäst, men vi kan inte uppdatera varje dag och ni får helt enkelt vänta på uppdatering. Har ni frågor, ställ dom i blogresponse (läänk) och ni som klagar på uppdateringen – det gör ingen nytta. Om ni kommenterar bra på denna del ska vi försöka få ut en del imorgon! :)