Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt:

Olivias perspektiv

Han kramade om mig och jag drog in hans doft, jag kunde verkligen inte förstå att detta hände. Att jag kramade om självaste Harry Styles från One Direction. Jag hade länge lyssnat på deras musik, men jag var inget sådant insatt och galet fan som bara var tvungen att ha alla grejer det stod One Direction på.
”Hej” svarade jag blygt när han hade släppt taget om. Jag kände hur jag rodnade lite i ansiktet, det var ju inte varje dag man träffade någon från One Direction. 

Mamma och pappa snackade lite med Harry innan vi bestämde oss för att gå in på restaurangen. Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till Ariana, min bästavän i skolan. ”Om du visste vem som står fem meter framför mig skulle du nog döda mig..” skrev och jag flinade. Ariana bodde i Doncaster, dit vi flyttat för några veckor sedan. Hon och jag hade blivit bra vänner ganska så snabbt och vi umgicks med varandra hela tiden. Vi hade blivit bättre och bättre vänner för varje dag som gick och hon var en sådan vän man kunde berätta allt för men också en vän man kunde vara lite galen med och bara vara sig själv. Hon var också ett väldigt stort fan av One Direction och om hon hade vetat vad som pågick på Oxford Street medan hon satt hemma i Doncaster, så skulle hon förmodligen gråta lite. Mobilen vibrerade. ”Omg omg omg, vad är det? OLIVIA berätta. NU” stod där och det lät väldigt desperat. Jag flinade för mig själv och vi gick in på restaurangen.

Vi beställde mat och fick vår dricka, som man alltid får långt före maten, förmodligen för att man ska hinna dricka upp den innan maten kommer, så man beställer mer och på så sätt tjänar de mer pengar. Bra tänkt! Det blev lite tyst men som vanligt var det pappa som drog igång diskussionen. ”Så, vart bor du Harry?” sa han och kollade mot Harry som satt bredvid Beth. Jag satt på gaveln, mamma och pappa på en sida och Harry och Beth på andra. ”I Holmes Chapel” sa han och drack lite av sin cola. ”Ah. Men, hur träffade ni varandra? Är det alla dessa sidor på internet?” sa han och Beth kollade surt på vår pappa. Jag flinade mest. ”Pappa, nej. Du vet Louis jag träffade i Doncaster? Harry känner honom, så han var där en helg. Så träffades vi” sa hon och pappa nickade. ”Vad gör du på fritiden?” frågade pappa och jag såg på Beth hur jobbig hon tyckte pappa var. Dessutom visste han nog inte riktigt vem Harry Styles var. Jag och Beth var ju inte världens största fans, så våra föräldrar hade sluppit att bli hjärntvättade med fakta om det där bandet. Vilket Arianas föräldrar hade blivit. ”Jag gillar att sjunga” sa han och pappa nickade, lite dömande. ”Jag är med i en grupp faktiskt. One Direction. Det är jag och fyra andra. Louis, som Beth nämnde innan, är med där” sa han och pappa nickade igen. ”Det låter bekant” vek mamma in och jag mötte Beths blick. Jag flinade åt henne och vi båda menade på att detta blev allt mer och mer pinsamt. ”Ja, ni kanske har kollat på X-factor någon gång?” frågade Harry och både mamma och pappa nickade. ”Ja. Vi var med där. Vi sattes ihop till en grupp då och sen efter X-factor har det gått väldigt bra” fortsatte han och de nickade. ”Ja, men det låter väldigt bekant” sa mamma och log. ”Så, det går bra för er?” fortsatte pappa och jag suckade för mig själv, precis som Beth gjorde. ”Jadå, vi slog igenom i USA med vårt första album” sa han lite försiktigt och man såg på honom att han tyckte att skröt.

Bethanys perspektiv

Det dummaste jag gjort idag var att bjuda med Harry på en middag med mina föräldrar. Jag kollade på Olivia ännu en gång och vi båda skrattade lite åt pappas försök att lista ut vem Harry var. ”Men, då är du ju världskänd” utbrast han plötsligt och Harry kollade sig runt lite försiktigt. ”Pappa, tyst” sa jag argt och pappa såg lite oskyldig ut. ”Ja han är världskänd, men han kanske inte vill att hela restaurangen vill veta det” sa jag surt och kände Harrys hand på mitt lår. Jag vände mig mot honom och han log. ”Det är lugnt” sa han och jag log lite svagt mot honom. Vår mat kom in i samma stund och det räddade hela situationen. Jag hade beställt en pizza, standard för mig.

Vi åt och snackade och pappa hade släppt alla tusen frågor han hade. Nu ångrade jag inte längre att jag bjudit med honom, det enda som gjorde ont var att tiden rann iväg så snabbt. Klockan var halv nio och nu satt vi här med varsin efterrätt.

En timme senare reste vi oss från våra stolar, efter att ha betalat. Harry hade velat betala allting, men pappa hade lyckas övertala honom att han skulle betala, och inte Harry.
Vi gick ut från restaurangen och det var så mysigt att se julbelysningen, som kommit upp, ihop med mörkret som låg över staden. Och alla människor som gick runt här, fastän klockan var halv tio. För första gången detta år fick jag lite julkänsla och kom på att jag var tvungen att köpa fler julklappar imorgon.
”Jag måste nog tyvärr ge mig hemåt” sa Harry lite sorgset ”men jag har verkligen haft en jättetrevlig kväll” och jag nickade mot honom. ”Hejdå James och Jessica” sa han. Han kramade om mamma och tog pappa i handen. ”Och, hejdå Olivia” sa han och gav henne en kram. Sen gick han fram till mig. ”Hejdå Beth, och tack för du lät mig följa med, det var jättekul” sa ha och drog in mig i hans varma famn. Jag blev alldeles varm inombords och jag kramade om honom hårt. Jag drog in hans doft och önskade att tiden bara kunde stanna, så jag kunde få hålla om honom i några timmar. ”Du är så fin Beth och jag hoppas vi ses snart igen. Tack för du ville träffa mig i dag” sa han, ganska så tyst, i mitt öra och jag log. ”Tack själv” sa jag och kom inte på vad mer jag skulle säga. Han kramade om mig lite hårdare innan han släppte taget och gav mig en liten puss på kinden. Jag log mot honom och hans fina ögon mötte mina. ”Hejdå” sa han en sista gång innan han gick iväg.

Vi hoppade på närmsta tunnelbana för att ta oss tillbaka till vårt hotell. Jag sjönk ner på en stol bredvid mamma och hon armbågade mig lite lätt på armen. Jag visste att hon skulle säga något om Harry, så jag flinade lite och mötte hennes blick. ”Vad?” sa jag och hon log. ”Du sa inte att du hittat en kille som är världsstjärna” sa hon och smålog. Mitt flinande ändrades till en seriös blick. ”Nej, för det spelar ingen roll. Jag gillar inte honom bara för det. Jag bara.. gillar honom för den han är. Inte för han är känd” sa jag och mamma log mot mig och lade sin arm runt om mig. ”Du är en klok och bra människa” sa hon. 

Ni kanske inte riktigt hade förväntat en ny del idag, men happy monday! Vi läser era kommentarer och lyssnar på era åsikter, för ni är ju de viktigaste här, för det är ni som läser och kommenterar. Tack för allt fint ni skriver och hoppas ni gillar denna delen!