Sveriges första novellblogg om One Direction

Detta har hänt:

”Tack för maten” sa Harry och jag nickade instämmande. Vi sköljde av våra tallrikar och sedan gick vi tillbaka till Harrys rum. 
”Bethany, du måste äta, på riktigt. Du äter knappt” sa Harry och jag suckade lite. Jag hatade att snacka om mat och om hur mycket jag åt. ”Jag äter” sa jag lite surt. ”Ja, men inte mycket. Varför?” sa han och jag kollade ner i golvet. Kunde vi inte bara hoppa över denna konversation?

Harry lade sina händer på mina axlar ”Beth, titta upp på mig” sa han och jag tittade tveksamt in i hans vackra gröna ögon som vanligtvis fick mig att smälta, men nu fick de bara mig att känna skuld. Att titta rakt in i hans oroliga ögon var något jag verkligen inte ville, men nu var jag tvungen. ”Snälla Bethany, jag hör att du säger att du äter och jag vet att du inte vill ta denna diskussionen, men jag är illa tvungen för jag vill dig bara väl” sa Harry och tittade allvarligt på mig.
”Jag äter, det finns inget att diskutera” svarade jag kort och backade bak så Harry tappade greppet om mina axlar. Jag tittade ner i golvet och hörde att någon snyftade, jag tittade snabbt upp och så att det var Harry. Han grät, men varför? ”Harry, gråter du?” frågade jag oroligt och kramade om honom. ”Varför Harry?” frågade jag och kände hur en tår rann nerför min kind också. ”Jag är bara orolig för dig, jag vill att du ska må bra och Beth, jag ser faktiskt att det är något som är fel” sa han och släppte greppet om mig så han kunde se in i mina ögon. ”Snälla berätta vad det är, för jag vet att det är något” sa han och jag kände hur tårarna började rinna ännu mer. Harry tog snabbt armarna om mig och kramade om mig hårt. Att ha hans armar om mig fick mig till att känna ett lugn och jag kände en enorm värme.

”Kom, vi sätter oss i sängen. Det blir kanske lättare att prata om du sitter ner” sa han omsorgsfullt när han bara hade stått och kramat om mig ett tag. Jag nickade och tog tag i hans hand, att känna hans närhet fick mig att bli trygg. Vi gick till sängen och satte oss ner.

Jag satt så jag hade mitt ansikte mot honom och han tittade intensivt på mig. ”Jo, det du säger med att jag inte äter. Det är väl delvis sant” sa jag och svalde hårt. ”Men det är för jag inte duger” hann jag säga innan Harry avbröt mig. ”Inte duger? Vad är det för skitsnack?” sa Harry lite upprört. ”Snälla, avbryt mig inte nu när jag pratar. Du ville att jag skulle prata om det” sa jag ledsamt. Det kändes just nu som han inte riktigt ville lyssna, han ville mer säga emot kändes det som. ”Förlåt” sa han sorgset, tog min hand och kramade om den hårt. ”Det jag känner är att jag inte duger, det känns som ingen vill vara med mig. Jag får alltid taskiga och konstiga blickar riktade mot mig. Jag känner mig fet, ful och äcklig, därför äter jag inte. Jag är tjock och jag måste gå ner i vikt. Jag vill inte vara den som alla bara glor på hela tiden för jag är ful, jag vill känna mig fin och speciell, men det går inte när jag ser ut som jag gör” sa jag samtidigt som jag tittade ner på Harrys och min hand. Jag hade inte mod till att titta honom i ögonen. ”Beth, titta upp. Se på mig” sa han men jag rörde inte mitt huvud en millimeter uppåt, snarare neråt. Han tog då två fingrar under min haka och drog försiktigt upp mitt huvud.
Nu tittade jag rakt in i hans ögon och det kändes inte bra, hans ögon var helt blanka och det såg ut som han skulle kunna börja gråta vilken sekund som helst. ”Lyssna här, du är långt ifrån allt det där du sa precis. Du duger precis som du är, du ska inte ändra på dig bara för du känner dig utsatt av andras blickar. Du är den finaste människan jag har träffat, både till utsida och insida. Du vill alltid dina nära och kära väl. Du är inte ett dugg tjock eller något sådant. För mig är du den vackraste tjejen som finns, du är speciell, du betyder enormt mycket för mig och du får mig att känna mig speciell” sa han och drog snabbt in mig i en kram. Jag kände hur jag rodnade i ansiktet. ”Så snälla, börja ät ordentligt, inte för min skull, utan för din skull. Jag vill att du ska må bra, så snälla Beth” sa han när han kramade om mig och mina tårar rann igen. Fast nu visste jag inte om det var tårar av glädje eller osäkerhet. Men på något sätt kändes det bättre nu, även om jag inte riktigt kunde ta in allt det han precis hade sagt.

”Menade du verkligen allt du sa precis?” frågade jag osäkert när han fortfarande kramade om mig. Det lät så ärligt allt han sa, men det kändes inte som han sa det till mig. Jag var ju inte vacker eller något sådant.
Han svarade inte, utan släppte taget om min rygg och lade istället ena på min nacke. Han tittade djupt in i mina ögon och hans ansikte kom närmre mitt. Han slöt sakta sina ögon och det pirrade till inom mig. Jag lutade mig närmre honom och slöt mina ögon. Jag kände hans varma andetag mot mitt ansikte och sekunden senare kände jag hans mjuka läppar mot mina i en kyss. Ett glädjerus for igenom min kropp och jag besvarade kyssen. All oro inom mig släppte direkt, kyssen kändes som en befrielse från alla onda tankar. Vi avslutade sakta kyssen och Harry drog tillbaka sitt huvud med ett osäkert leende. ”Var det svar på din fråga?” sa han och jag böjde mig fram och kysste honom ömt. ”Var det ett svar på din fråga?” frågade jag med ett leende och Harry log stort.

”Vill du veta en sak?” sa Harry när vi hade suttit ett tag och bara lett mot varandra. ”Vadå?” frågade jag nyfiket. ”Kom här så ska jag berätta” sa han efter ha hoppat in en bit i sin säng så han satt lutad mot väggen och klappade på platsen precis sidan om honom. Jag satte mig tätt intill honom och han la sin arm om mig. ”Vill du veta en annan sak som jag tycker om dig för?” frågade han och drog mig närmre sig, även om det egentligen inte gick.
”Du ser mig som Harry från lilla Holmes Chapel och inte som den kända Harry från One Direction och det är något som gör att jag tycker om dig väldigt mycket för” sa han och pussade mig i pannan. Glädjen inom mig var otroligt stor och att Harry verkligen såg att jag tyckte om honom för den han är och inte för vad han har för jobb gjorde mig ännu lyckligare. Jag skulle kunna sitta här resten av mitt liv, med Harrys arm om mig och med hans läppar mot mina.

 Nu, äntligen får ni en del till! Roligt att ni vill göra länkbyten med oss, vi har slummässigt kontaktat några som vi gör läbkbyten med. 

Vad tycker ni om Harry och Beth tillsammans? Söta va? :) 
Ha det så bra, och kommentera på, extra motivation till oss och mer Harry och Beth till er!