Sveriges första novellblogg om One Direction

Vi hoppade av bussen och gick in på Westfield.
-Var ska vi börja? Frågade Evelina och jag ryckte på axlarna.
-Vi går in på Zara! Utbrast Amanda och pekade på en skylt. Vi nickade mot henne och gick mot affären.

Vi gick runt i massvis med affärer och vi alla tre köpte något. Vid halv tre tiden var vi ganska trötta i benen, så vi bestämde oss för att sätta oss ner och fika. Vi beställde in varsin stor bakelse och en dricka. Vi satte oss ner vid ett runt bord och började snacka.
-Hej tjejer, det var längesedan! Hörde jag en röst säga och jag vände mig om.
_____________________________________________________________________________________

-Hej Sarah, utbrast Evelina och vi reste oss upp för att ge henne varsin kram.
-Får jag slå mig ner här med er?
Vi nickade och log mot henne.
-Såklart!
Hon drog ut en stol och satte sig bredvid Amanda.
-Har ni varit här länge?
-Ja, ganska! Själv?
-Ja, jag träffade en gammal vän, men hon var tvungen att gå nu, så jag tänkte ta en fika här och nu hittade jag er! Hon log och jag gjorde detsamma.
Vi satt där och snackade i nästan 40 minuter. Sarah skulle hem och vi fortsatte vår shoppingrunda.

-Åh, kolla utbrast Amanda plötsligt och pekade framåt.
Jag
tittade upp och såg vem som stod 100 meter framför oss. Niall, Louis, Zayn, Liam och såklart Harry. Varför just nu? Jag ville inte tänka på honom. Fast innerst inne kände jag en stor saknad. Amanda gick mot dom och jag följde motvilligt efter.
-Amanda, vänta! Sophie vill kanske inte gå fram till dom?

-Men stanna ni här, jag kommer snart!
-Nej, kom nu Evelina, vi följer med.
Evelina kollade på mig frågande.
-Är du säker?
-Ja... jag är inte direkt rädd för Harry, sa jag och skrattade till.
Vi gick ikapp Amanda som redan hade hunnit några meter framför oss och jag kollade upp. Jag mötte Harrys blick men kollade snabbt bort.

Harrys perspektiv

Vi såg att tjejerna kom gående mot oss och Niall gick för att möta Amanda. Vi gick efter Niall och stannade där de stod. Evelina och Sophie ställde sig bakom Amanda.
-Hej killar! Sa Amanda och kramade om oss lätt.
-Hej, det var ett tag sen, hur är det? Svarade Louis.
-Med mig är det bra, sa hon och log stort.
-Ja, det är väl klart det är bra med dig, sa Sophie och puttade till henne lätt.
Niall stod och höll om Amanda och jag ville inget hellre än att spring fram till Sophie och krama om henne. Jag ville berätta sanningen för henne. Att jag älskade Sophie och ingen annan. Men jag kunde inte.
-Hej förresten, sa Sophie och log mot oss alla. Hon tog ett steg fram och kramade lätt om Niall, Liam, Zayn och Louis. Hon ställde sig framför mig och jag kollade på henne. Hon kollade ner. Sedan tog hon ett steg fram och kramade om mig. Inte hårt och ingen betydelsefull kram, men ändå en kram.
-Hej på dej också, viskade jag snabbt i henne öra innan och släppte taget om mig. Evelina hälsade på oss också och sedan stod vi och snackade. Jag lyssnade på vad de andra pratade om, men jag kunde inte slita blicken från Sophie. Vad skulle jag göra? Hon snackade på som vanligt med dom andra och visst hade hon snacka lite med mig, men jag ville ju ha henne i min famn. Men hon lät mig inte förklara. Skulle det aldrig mer bli vi?

Efter ett tag när vi pratat en del gick tjejerna iväg. Jag vill bara springa efter Sophie och krama om henne, men det gick inte för hon ville ju inte ens prata om det som hade hänt. Jag önskar att det var vi igen.

-Harry! Kommer du? Hörde jag Liam säga.
-Va? Sa jag och skakade på huvudet.
-Du tänkte på Sophie va? Frågade Niall.
-Ja, jag vill att det ska vara hon och jag igen, att det ska finnas ett vi.
-Men du, vi ska fixa det här, sa Niall med ett leende på läpparna.
-Hur då? Sophie vill ju knappt prata med mig.
-Vänta lite, jag ska bara ringa Amanda, svarade Niall med ett ännu större leende på läpparna.

Amandas perspektiv

Tio minuter efter vi hade gått ifrån killarna kände jag hur min mobil vibrerade. Jag svarade och gick en liten bit ifrån tjejerna.

-Heej, Niall!! Det var ju längesedan vi pratade, sa jag lite ironiskt.
-Heej, jag vet. Jag saknade dig så mycket! Svarade han.
-Men vad har du på hjärtat egentligen?

-Jo, det gäller Harry. Han bara pratar om Sophie hela tiden vill få tillbaka henne.
-Men han får stå för det han har gjort och hon vill inte prata med honom, svarade jag och var lite irriterad.
-Gumman, lyssna på mig nu. Han har inte varit otrogen, han gillar inte ens den där Madison, han säger hela tiden att det var ett misstag att ge ut sitt nummer till henne, han har inte svarat på smsen hon skrivit till honom. Så snälla kan du hjälpa mig att fixa så Harry och Sophie kan prata med varandra. Jag ser hur ledsna båda är när de inte har varandra, sa Niall med en väldigt vänlig röst.
-Men hur ska vi fixa det då?
-Kan inte jag komma till dig ikväll så kan vi kolla på film eller något och jag kan ta med mig Harry fast i så fall får du inte säga något om att Harry också ska komma.
-Det låter som en bra idé, men vad ska Evelina göra då? Frågade jag.
-Zayn kanske också kan följa med för det ser ut som de gillar varandra, och visste du att Zayn är singel nu? Sa Niall och lät glad.
-Är han? Det visste jag inte. Svarade jag och blev förvånad.
-Japp det är han! Svarade Niall glatt.

-Men ta med Harry och Zayn ikväll. Kom till Sophies hus klockan sju så kollar vi på film och ni kan även sova över här!
-Men är inte Sophies föräldrar hemma? Frågade Niall osäkert.
-Jo de är de ju, men de kommer hem sent så jag får hoppas på att Harry och Sophie har hunnit pratat ut innan dess. Men jag måste gå tillbaka till tjejerna nu, innan de blir oroliga för mig!
-Okej, vi ses ikväll. Puss och kram på dig sötnos! Sa Niall och jag fick ett brett leende på läpparna.
-Puss på dig med min kära pojkvän! Svarade jag och jag hörde hur Niall skrattade.
-Men puss och hejdå, vi ses ikväll!! sa jag och la på.

Sophies perspektiv

Efter ett tag kom Amanda tillbaka med ett brett leende på läpparna.

-Vem var det som ringde dig och som gjorde dig så glad? Frågade jag nyfiket.
-Niall såklart, vem annars!? Svarade hon och skrattande.
-Saknade han dig redan? Sa jag och Evelina i kör samtidigt som vi kollade på varandra och brast ut i ett litet skrattanfall.
-Japp, det gjorde han och vi bestämde att han ska komma ikväll. Vi hade tänkt att kolla på film och ha det lite mysigt.
-Aww så gulligt, men de andra kommer väl inte? Frågade jag osäkert samtidigt som jag tänkte på hur mycket jag saknade att mysa med Harry och hans mjuka och varma kyssar. Jag saknade hela han.
-Nej, det är bara Niall. Men går det bra att han sover över här?
-Ja det är klart det går bra! Men vilken tid kommer han? Svarade jag med ett leende som jag kände att jag var tvungen att klämma fram.
-Han kommer klockan sju, svarade Amanda glatt.
-Okej, men vad ska vi göra tills dess? Frågade Evelina, som kom från typ ingenstans.
-Jag hade tänkt att vi kunde fortsätta shoppa lite eftersom vi är i shoppingcentret!! Utbrast Amanda och vi nickade instämmande.

En och en halv timme senare stod vi vid busshållplatsen utanför shoppingcentret och vi såg bussen kom allt närmre och närmre. Vi gick på bussen och satte oss nästan längst bak.
-Vi åker hem snart, sa Evelina och jag kollade på henne.
-Jag vet, vad ska jag göra utan er? Jag knappt några vänner här.
Jag tänkte efter. Jag hade inte träffat på så många förutom killarna och Sarah. Men jag kunde inte sitta här resten av sommaren. Men det skulle nog lösa sig. Men jag skulle sakna Evelina och Amanda riktigt mycket.
-Vadå vad du ska göra? Du kan hänga men de 5 snyggaste killarna på denna jord varenda dag! Sa Evelina och log. Jag gav henne en menande blick och hon fortsatte.
-Du kan inte vara ovän med Harry hela sommaren, det kommer bli bra!
-Jo, säkert, mumlade jag tyst för mig själv.
-Du kan tillbringa mer tid med min pojkvän än vad jag kan, sa Amanda och såg lite ledsen ut.
Jag skrattade till. Det var sant det dom sa. Jag kunde spendera alla dagar med 5 snygga killar.

-Någon hemma? Ropade jag när jag hade vridit om nycklarna och öppnat dörren.
Jag hörde fotsteg och såg att mamma kom.
-Hej tjejer, har ni haft det roligt?
-Ja, sa vi alla tre och nickade.
-Vi ska iväg ikväll, till Bobby och Maura, sa mamma när jag tog av mina skor.
Jag tänkte efter, vem var det?
-Maura och Bobby? Sa jag frågande och sedan kom jag på.
-Ja juste, Nialls föräldrar! Sa jag och skrattade till.
-Ja, Maura sa att ni gärna fick följa med, om ni vill?
-Men skulle inte Niall komma hit ikväll, frågade jag Amanda som kolla upp.
-Jo, han och... eller, ja Niall kommer ikväll!
-Han och? Sa jag frågande.
-Nej, inget. Niall kommer, upprepade hon och jag nickade.
-Jaha, okej, så ni alla stannar här? Frågade mamma.
-Ja, sa vi i kör och gick sedan upp på mitt rum. Jag tog upp kläderna jag köpt och klippte av prislapparna. Jag öppnade min stora garderob och hängde in det. Jag tog upp min mobil och kollade klockan. 16.46.
-Ska Niall äta här också? Frågade jag Amanda som ryckte på axlarna.
-Vi har inte bestämt något!
-Okej, vi kan ju beställa från McDonalds eller något.
-Ja, det gillar Niall ju, sa hon och skrattade.

Hon tog upp sin mobil och började skriva, förmodligen ett sms till Niall.
-Jag skrev att han skulle ta med sig McDonalds mat när kom!
-Okej, det blir bra! Sa jag och log.

Två timmar senare hade vi alla tre duschat och bytat om. Vi hade även hunnit gå iväg för att handla chips, popcorn och dricka. Mamma och pappa hade redan gått iväg och vi hörde hur det ringde på dörren.
-Amanda, du kan öppna!
-Okej, men kom ni också!

Jag hörde hur Amanda öppnade dörren.
-Hej, kom in!
Det hördes som det var mer än en person. Jag gick ut ur köket och bort mot dörren.
-Vi fick lite extra besök, sa Amanda och log stort.
-Hej, sa jag stelt och kollade upp i Harrys ögon.
_____________________________________________________________________________________
WE ARE BACK ON TRACK!
Haha, har ni längtat? Lite iaf?
Lite frågor, 
Det har ju kommit en hel del nya noveller on 1D, men läser ni ändå vår? Vi var först, och vi hoppas att ni stannar kvar! (Vi menar inte att ni inte får läsa de andra, men vi hoppas ni läser vår också!)
Och är novellen fortfarande bra? Eller är den tråkig?
Kommentera gärna vad ni tycker, vi vill ha era åsikter!
/Angelica & Johanna