Sveriges första novellblogg om One Direction

Nialls perspektiv

Vi knackade på dörren men ingen öppnade eller sa något, så vi öppnade dörren. Det första jag såg var att de låg tätt intill varandra i sängen och sov. Harry hade sin arm runt Sophie och på TV: rullade eftertexterna på en film. Jag log stort för mig själv och kollade på Sophie som log minst lika stort. Jag kramade om henne och hon pussade mig lätt på kinden.
-Det var på tiden, eller hur?
Amanda nickade åt mig och log.
_____________________________________________________________________________________

-Vad ska vi hitta på? Frågade jag Amanda och hon ryckte på axlarna.
-Jag vet inte, är du trött?
-Nej, inte precis, är du?
-Nej! Ska vi kolla på en film till?
Jag nickade mot henne och sedan gick vi ner för trappan.

Harrys perspektiv

Jag vaknade upp och såg att filmen vi kollade på var slut. Jag hörde någon som stod utanför Sophie rum och pratade tyst och som senare gick ner för trappan. Jag tog kontrollen till TV och stängde av den. Sedan kollade jag på Sophie som la i min famn och sov. Hon var så söt där hon la och sov. Jag ville inte väcka henne, men jag kunde inte motstå att pussa henne lätt på pannan. Hon vaknade sakta upp och jag ångrade mig direkt, fast samtidigt inte. Hon öppnade sina ögon och kollade på mig samtidigt som hon log sitt söta leende.
-Förlåt att jag väckte dig, sa jag tyst.
-Det gör inget, det finns inget bättre än att vakna upp i din famn, sa hon tyst med ett leende.
-Det finns inget bättre än att ha dig i min famn, sa jag och böjde mig ner för att kyssa hennes perfekt läppar.

Jag kände hur en tår rann ner för en kind och Sophie såg det och kollade oroligt på mig.
-Vad är det Harry?
Jag skrattade till och skakade på huvudet.
-Glädjetårar, sa jag och log mot henne och fortsatte.
-Jag är så glad att det är vi igen!

Sophies perspektiv

-Jag med.
Harry log sitt super söta leende mot mig samtidigt som jag tänkte efter. Gjorde jag verkligen rätt? Var Harry den rätta för mig? Han hade trots allt sårat mig på ett sätt, men ändå bevisat att han inte hade svarat på Madisons sms. Men han kanske hade ringt henne istället och snackat?
-Vad tänker du på? Frågade Harry och jag väcktes ur mina tankar.
-På dig, på oss.
Han nickade bara som svar och mina tankar började igen. Jag hade aldrig förlåtit en kille om dom gjort såhär mot mig. Men Harry var speciell, jag kunde inte vara utan honom. Han var mitt allt. Jag älskade honom över allt annat och jag hade tänkt på honom hela tiden även om jag var arg på honom, bara det att jag inte ville erkänna det för mig själv.
-Ska vi gå ner till de andra? Harry avbröt mig ur mina tankar igen och jag nickade.
-Det gör vi, kom!
Jag reste mig upp och rätta till min tröja som kasat upp lite. Jag borsta igenom håret och sedan ställde sig Harry bakom mig och kramade om mig.
-Sophie?
-Ja? Jag vände mig om och kollade på honom.
-Jag älskar dig, sa vi båda två samtidigt och jag skrattade till och kysste honom.
-Kom! Sa jag och tog tag i hans hand och sedan gick vi ner för trappan.

När vi gick ner satt Amanda, Evelina, Zayn och Niall i soffan. Alla var helt inne i en film som spelades på TV:en. Evelina kollade mot oss och log stort mot oss. Vi båda gav henne ett ännu större leende tillbaka.
-Vad glada ni ser ut då, sa hon samtidigt som Niall pausade filmen.
Vi gick, hand i hand, och satte oss i soffan.
-Vadå? Ska man se ledsen ut om man har världens finaste flickvän? Sa Harry och jag log för mig själv.
-Nej, det ska man inte, sa Niall snabbt och jag skrattade till.
Vi alla satte oss till rätta i soffan och Harry la sin arm runt mig. Niall startade filmen. Det hade bara gått 20 minuter av filmen, och 1 timme och 20 minuter återstod.

Klockan var lite efter halv 11 när filmen var slut. Jag stängde av TV:en medan Evelina plockade ut skålarna vi använt.

-Killar, ville ni sova över?
-Såklart, sa Harry och Niall medan Zayn såg lite tveksam ut.
-Kom igen Zayn, vi slipper Louis och Liam för en natt, sa Harry och vi andra skrattade.
-Okej då, sa Zayn och log.
-Ehm, killar?
-Ja, sa de samtidigt och log.
-Vi har bara två madrasser till, någon av er får sova på golvet, sa jag och skrattade.
-Nej, jag vet, utbrast Harry och log ett skumt leende.
-Vad?
-Jag sover hos dig!
-Eller så sover jag på Amandas madrass, föreslog Niall och Harry protestera direkt.
-Neeeej, utbrast han högt och jag, Evelina och Amanda skrattade åt de.
-Jo, det tycker jag!
-Men, men jag var först! Sa Harry med en ledsen min.
-Då låter som en liten 5-åring, sa jag och Evelina i kör till Harry och han såg besviken ut.
-Kan du inte vara på min sida? Frågade han och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Alla de andra hängde på och Harry stod där och låtsades vara ledsen, men han lyckades inte så bra.
-Eller så gör vi bara så att Harry sover med mig och Niall med Amanda? Sa jag och log mot Harry, som genast såg gladare ut.
-Och Zayn, du får säkert sova hos Evelina om du vill!, fortsatte jag och Evelina kollade på mig.

Evelinas perspektiv

Jag kollade på Sophie med en konstigt blick. Trodde alla att jag och Zayn var tillsammans? Jag kunde inte bara säga nej rakt ut, det skulle kännas taskigt. Jag gillade Zayn, som en vän. Eller? Han var jätte snäll och han hade berättat mycket för mig. Jag visste ju inte vad han tyckte om mig, men för mig var han en vän, eller en bror, som man kunde berätta allt för. Eller var han mer än så? Gillade jag han, på det sättet?
-Haha, vi är inte tillsammans, vi är vänner, inget mer! Sa Zayn och jag andades tyst ut.
-Säkra på det? Frågade Harry och log lite hånfullt.
-Helt säkra, sa jag och alla skrattade.

Vi tog fram en madrass som Zayn skulle sova på, sedan gick vi och borstade tänderna. Tjejerna i ett badrum och killarna i ett.
-Evelina, du gillar Zayn, ellerhur?
-Ja, som en vän.
-Mer än en vän, sa Amanda och flinade.
-Du vet mer än vad jag vet, sa jag och skrattade, sedan fortsatte jag.
-Han är verkligen jättesnäll, vi gick runt och snackade ganska länge. Han berättade massa saker för mig och jag litar verkligen på honom och jag gillar honom som en vän.
-Ni kommer säkert bli tillsammans, sa Sophie och jag kände hur jag blev varm. Jag gillade verkligen inte när folk snackade om mig och någon kille.
-Men sluta, vi är vänner! Sa jag och dom log mot mig som svar.

När vi var klara gick vi in på Sophies rum. Vi la oss ner och snacka ett tag. Efter 10 minuter hade killarna fortfarande inte kommit upp.
-Kom, vi går ner och kollar, sa Sophie och reste på sig.
-Gå ni, jag orkar inte resa mig! Sa jag och dom nickade, log och gick ner för trappan. Bara några sekunder senare hörde jag någon som kom upp. Det var Zayn. Han gick in på rummet och la sig ner i på sin madrass. -Förlåt för innan, men jag visste inte vad jag skulle säga, sa han ganska tyst.
-Vadå förlåt? Vi är ju inte tillsammans? Sa jag nästan ännu tystare och han kollade på mig.
-Nej, jag vet, men...
-Men?
-Nä, inget. Godnatt! Sa han och jag bara nickade.
-Godnatt, sov gott!
-Detsamma.

Jag vände mig om och väntade på de andra. Efter några minuter kom de upp och vi satt och snackade ett bra tag. Zayn hade somnat och även Niall gjorde det.
Klockan var närmre halv 1 när i hörde att ytterdörren där nere öppnades.
-Vem är det? Frågade Amanda oroligt
-Mina föräldrar... de var ju hemma hos Niall ikväll.
-Oj, juste, haha!
-Ska vi sova? Frågade Harry och alla nickade.
Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett nytt sms, från Zayn. Varför hade han smsat mig? Han låg bredvid mig. Jag öppnade sms:et och läste. ”Evelina, jag gillar dig. Inte bara som vän, utan mer. Bli inte arg, jag bara vill att du ska veta, men låt ingen annan veta, inte än! Sov gott sötnos!” stod det och jag fick en klump i magen. Zayn gillade mig? Det var ju just detta som inte fick hända.
-Godnatt alla, sa Sophie
-Godnatt, sa jag, Harry och Amanda samtidigt sedan släckte Sophie sin sänglampa.

Jag märkte efter en halv timme att alla hade somnat. Jag tog upp min mobil och läste sms:et igen. Det var inte såhär det skulle bli. Och vad ska jag säga?
_____________________________________________________________________________________
Del 42, gillar ni? Kommentera gärna och glöm inte att följa oss via twitter!
Vi har även satt in google translate i menyn, om någon föredrar kinesiska eller något annat språk! Haha, nej, men vad vet vi, kanske någon från något annt land läser!
Och juste, vi har slått besöksrekord, tack tack tack! :')
/Angelica & Johnna