Sveriges första novellblogg om One Direction

Evelinas perspektiv

-Aw, Evelina, vi älskar dig också, allt blir bra! Sa Sophie och jag log för mig själv.
Jag var världens lyckligaste. Jag hade världens finaste vänner. Amanda, Sophie, Harry, Liam, Zayn, Louis och Niall. Det kunde inte bli bättre.
___________________________________________________________________________

Amandas perspektiv

När jag vaknade nästa morgon var inte Sophie och Evelina på rummet men bara några sekunder senare kom Evelina in och jag kollade på henne.
-Var är Sophie?
-Där nere tror jag, jag var bara på toa.
-Jaha, sa jag tyst och la mig ner igen. Jag tog upp min mobil och såg att jag hade två nya sms. Ett var från mamma. ”Hej gumman, jag saknar dig så mycket, hoppas ni har det bra! Vi ses imorgon, puss och kram!” Jag log för mig själv och kände att jag saknade min föräldrar lite, men ag hade haft det bra här och jag ville absolut inte lämna allt, men jag visste att jag var tvungen. ”Hej, jag saknar er också! Vi ses, kram!” skrev jag snabbt och tryckte upp nästa sms, som var från Niall. ”Hej sötnos, vill ni träffa oss idag? Hörde att ni åker hem imorgon...:(”
”Vi måste träffa er och jag kommer att sakna dig så sjukt mycket. När och var ska vi träffas? <3 :(” skickade jag snabbt iväg och det dröjde inte länge förrän jag fick ett svar
”Louis sa precis till mig att han hade pratat med Sophie igår kväll och de bestämde att vi kommer till er klockan 12, men jag orkar inte gå upp”
Jag kollade på klockan som nu redan var halv 12 och skickade snabbt iväg ett sms till Niall. ”Du måste nog skynda dig lite gubben, för klockan är redan halv 12 ;)”
”Ofta, måste upp!! Vi ses snart! Älskar dig <3” fick jag som svar och jag log. Några minuter senare ropade Sophie nere från köket.
-Frukost, kom nu!
-Vi kommer, ropade jag och Evelina i kör och vi gick ner.
På bordet hade Sophie dukat upp fullt med grönsaker, pålägg och annat gott. Mitt på bordet stod en brödkorg med nyköpta frukost bullar.
-Killarna kommer när som helst, jag snackade med Harry! Jag tänkte att vi fick ha det lite mysigt... det är sista hela dagen ni är här!
-Kommer snart? Utbrast Evelina och Sophie skrattade åt henne.
-Ja, jag kan väl inte hjälpa att ni sover så länge!

Det ringde på dörren och vi lät Sophie öppna. När killarna senare kom in i köket kramade jag om Niall, extra hårt och extra länge. Även om det inte var sista gången, så kändes det så jobbigt. Jag skulle inte gått och blivit kär, men han var så underbar. Och jag kunde inte göra slut nu innan jag skulle åka och jag ville verkligen inte att det skulle ta slut. Jag bara hoppades att vårt förhållande skulle funka.

Sophies perspektiv

-Jag vet inte vad ni vill göra idag, men ikväll tycker jag vi ska ha film maraton? Är ni med?
Alla nickade och log mot mig och jag log tillbaka.

Efter att vi ätit frukost började jag och killarna plocka undan medan Evelina och Amanda gick upp för att byta om. Jag kom sedan att tänka på Evelina och Zayn. Hon var tvungen att snacka med honom innan kvällen så inget skulle bli mer fel.
-Ehm, killar, är det okej om ni plockar undan? Jag måste... ehm, på toa, sa jag och Harry kollade konstigt på mig. Jag ville inte säga att jag skulle snacka med Evelina, då kanske Zayn skulle misstänka något.

-Evelina, du måste snacka med Zayn innan kvällen, viskade jag till henne och hon nickade.
-Jag vet, men vad ska jag säga?
-Det kommer av sig själv, jag lovar!
Jag såg att hennes ögon blev tår fyllda och jag kramade om henne.
-Evelina, det kommer går bra, jag vet det.
Hon kollade upp på mig och såg besvärad ut.
-Men tänk om han inte vill vara min vän längre?
-Vem vill inte vara din vän?
-Han kanske, sa hon tyst och jag skakade på huvudet.
-Snälla lita på mig och Amanda!
-Jag litar på er, men inte på mig själv... jag är nervös, sa hon och ännu en tår rann ner för kinden.
_____________________________________________________________________________________

Del 45 blev väldigt kort, vi vet. Men ibland behövs det lite "mellan delar" :')
Imorgon börjar vi båda skolan och vi vet inte hur uppdatering blir. Vi kommer göra vårt bästa såklart och vi hoppas ni stannar.
/Angelica & Johanna