Sveriges första novellblogg om One Direction

Det kom upp en kort text och under fanns det 5 bilder, på mig och Liam. Det var sen vi hade stått där och skrattat. På en bild kollade såg man hur jag kollade in i hans mörka ögon och vi båda skrattade. Det såg ut som vi var... kära. Förmodligen skulle Harry se denna artikeln på något sätt och jag insåg att detta skulle ställa till problem.
____________________________________________________________________________________

Jag tog snabbt upp min mobil för att kolla om jag fått något sms från Harry. Än hade han inte skickat något, men jag insåg att han skulle göra det snart. Varför? Jag gillade ju inte Liam mer än som en vän, eller? Nej, det var Harry jag gillade. Men vad skulle han tycka om bilderna? ”Hej Liam.... har du sett bilderna som..” började jag skriva i ett nytt sms men suddade ut det igen. Klockan var ganska mycket och jag visste att de skulle upp tidigt imorgon. Precis som jag skulle. Jag tryckte ner locket på min laptop och sedan gick jag och borsta tänderna. Hela tiden hade jag en konstig känsla i magen. Jag ville veta om Liam hade sett bilderna och om Harry hade det? Harry kanske inte alls skulle reagera som jag trodde. Jag kröp ner i min säng när klockan var tjugo i tolv men en timme senare låg jag fortfarande vaken och tänkte på bilderna. Jag kunde inte släppa tankarna. Jag ångrar inte att jag stod där och skrattade med Liam, han var hur snäll som helst. Men vi såg verkligen kära ut på bilden.

-Sophie, klockan är halv nio! Mammas röst sved i örat och jag vände på mig och drog täcket upp till halsen.
-Kom upp nu! Sa hon och skakade om mig. Hon pussade mig lätt på kinden och satte sig på sängkanten.
När hon skakat om mig några gånger vaknade jag till lite bättre.
-Godmorgon, det finns frukost framdukat!
-Okej, jag kommer! Sa jag och hon nickade. Hon gick ut ur rummet och ner för trappan medan jag reste mig och gick med tunga steg in i badrummet. Jag tog av min pyjamas och sedan gick jag in i duschen. Jag lät vattnet rinna ner för min kropp och jag fick tillbaka tanken på bilderna.

När jag duschat klart och bytt om till mina mörka jeans, ett vitt linne och min stickade gråa kofta tog jag upp mobilen och såg att jag fått ett sms, från Sarah. ”Hej, var längesedan vi träffades! Har ni lust att träffas?” Ni? Evelina och Amanda hade åkt hem och vi hade helt och hållet glömt bort att säga till henne. Helt plötsligt hade jag två saker att oroa mig för och jag kände på mig att denna dagen inte skulle bli så lyckad som jag trodde från början.
-Sophie, kommer du? Smöret smälter.
-Ja, jag kommer, ropade jag tillbaka. Jag slängde ner mobilen på sängen. Vad skulle jag säga till Sarah? Hon skulle förmodligen bli besviken, men jag kunde inte låta bli att berätta för henne. Men just nu var inte det de stora problemet. Just nu var det Liam. Eller Harry? Eller vad var problemet? Harry tror nog inte att Liam skulle ta mig från honom och jag har sagt till honom att det är honom jag vill ha. Men jag kunde inte släppa tanken. Jag drog några snabba drag med borsten genom håret och satte upp det i en slarvig hästsvans. Sedan gick jag ner för trappan och in i köket.
-Var är pappa? Sa jag och började bre en macka.
-Han skulle tanka, han kommer snart.
Jag nickade till svar och satte mig ner på en stol.

Klockan var precis 10 när pappa startade bilen och vi körde ut från vår uppfart. Jag tog upp mobilen och satte i mina hörlurar och startade musik. Jag slöt ögonen, men precis då vibrerade mobilen och jag kollade på skärmen. Sms, från Harry. Mitt hjärta stannade till för ett tag. Hade han...? Jag öppnade upp sms:et och läste. ”Hej, vad ska du göra idag? Kommer sakna dig sötnos! Kan inte träffas förrän på tisdag, vi ses då!” Jag pustade ut och tryckte på svara. ”Jag, mamma och pappa ska åka till Oxford. Ha det så bra i studion, hälsa alla! Vi ses på tisdag då, saknar dig redan!” skrev jag och skickade. Det kändes skönt på något sett att vi inte skulle träffas på 2 dagar. Men såklart skulle jag sakna honom men jag skulle slippa att behöva dra upp allt om bilderna. Men jag måste prata med Liam före han snackar med Harry eller någon. Men jag var för trött för att göra det nu. Alla killarna var i studion och skulle jag smsa Liam skulle han säkert, av misstag, berätta att vi skulle träffas och då skulle det bli ännu mer fel än vanligt. Fast jag behöver egentligen inte träffa någon kille i hemlighet för Harry. Han skulle nog inte bry sig så mycket om jag träffar killarna även om inte han är med, men just nu orkade jag helt enkelt inte. De skulle jobba och jag skulle spendera tid med min mamma och pappa. Något jag verkligen tyckte skulle bli roligt. Jag slöt mina ögon ännu en gång och lutade huvud mot min kudde som jag hade tagit med mig.

Jag vaknade till utav att bilen saktade in och jag tittade ut. Vi var inne i en stad, där gick folk överallt och jag tog ur mina hörlurar ur öronen.
-Är vi framme? Sa jag och mamma tittade bak på mig.
-Ja, vi ska bara hitta en parkering, vi tänkte gå runt och kolla i affärer, går det bra?
Jag nickade hysteriskt och log stort.
-Ja, såklart! Sa jag och jag såg pappas blick i backspegeln.
-Kan jag stanna här? Frågade han och vi skrattade åt honom.
-Nej, nu ska du få prova på shopping... du får välja vad vi ska göra sen! Sa jag och mamma instämmde.
-Okej, då gör vi det!
Jag kom och tänka på att jag lovade att uppdatera Evelina genom twitter. Jag tog upp min mobil och anslöt mig till internet, som inte var så snabbt, men det funkade. Jag tryckte upp twitter-appen och skrev en ny tweet. ”I'm in Oxford now... now: time for shopping!” skrev jag snabbt och sedan tryckte jag ner twitter igen. Jag stängde av internet eftersom att min mobil annars skulle ta för mycket batteri. Precis i samma sekund stängde pappa av motorn på bilen och jag öppnade bildörren och gick ut. Jag sträckte på mig och smällde igen dörren, samma gjorde mamma och pappa och sedan gick vi mot gågatan vi visste fanns i närheten.

Vi gick längs gågatan och jag tittade runt. Jag såg massor utav skyltar och sa snabbt.
-Jag går in där, sa jag och pekade mot en skylt. Jag började öka takten medan pappa och mamma fortsatte i samma takt som innan.
Några minuter efter mig kom mamma och pappa in. Jag hade redan hittat en svart tunn kavaj med trekvarts ärm.
-Mamma, denna! Sa jag och hon tittade på den och log.
-Den var superfin, vad kostar den?
Jag höll upp prislappen och log ett snälla-jag-vill-så-gärna leende och hon granskade prislappen.
-Okej då, även om den var lite dyr!
-Tack, tack, tack mamma sa, jag och log lite. Jag letade upp min storlek och provade den utanpå mitt vita linne. Den satt helt perfekt och jag var helt kär i den. Jag fick pengar utav mamma och sedan gick jag mot kassa för att betala. Det var fem stycken för mig i kön och under tiden jag stod där kände jag att mobilen vibrerade. Mitt hjärta slog nog extra slag och jag ville bara ta upp mobilen och läsa. Men jag väntade, även om det kliade i fingrarna.

-Så, var ska vi gå nu? Frågade pappa mig när jag kom ut ur affären med ett stort leende på läpparna.
-Vi fortsätter på denna gata, sa jag och han nickade.
-Okej.

När vi, en timme senare, började känna oss väldigt hungriga eftersom klockan var runt ett letade vi upp en liten, mysig restaurang som vi gick in på. Vi satte oss vid ett bort längs med gatan vi gått på och inte långt där efter kom en kypare. Jag beställde in spaghetti, pappa tog fisk och mamma sallad. Jag kom och tänka på sms:et jag fått när jag stått i kön och jag tog upp mobilen. När jag såg att det stod Liam på skärmen andades jag tyst ut och sedan tryckte jag upp det. ”Hej, har du sett bilderna på oss!? :)”. Han verkade inte tycka det var något problem med det. Jag svarade snabbt. ”Ja, såg dom igår. Har Harry sett de?” Mobilen vibrerade bara en minut senare. ”Nej, tror inte det... tror du han blir..avundsjuk?” Jag svalde hårt. ”Kanske... vi ser nästan.. kära ut”. Jag skickade sms:et och samtidigt kom min dricka jag beställt, en cola. ”Jag vet. Men du är söt! Vi kanske behöver snacka? Jag berättar inget för de andra, kan du imorgon?”. Jag log. Han var så snäll och jag skrev snabbt. ”Haha, tack, du ser inte heller dålig ut! Vi träffas imorgon, men vi håller det lite... hemligt! Ska äta nu, hoppas det går bra i studion!”. Jag la ner mobilen i min ficka och sedan kollade jag upp på mamma och pappa som var fullt inne i något samtalsämne.

Fyrtio minuter senare hade vi alla ätit upp vår mat och vi bestämde oss för att fortsätta att shoppa, en liten stund. Sedan var det ju pappas tur att välja. Det ända jag hittade var två mönstrade tröjor och ett svart linne och min svarta, snygga kavaj.
-Så, vad ska vi göra nu pappa? Sa jag och han log.
-Vi ska köra Go cart, sa han och jag log. Även om jag var 16 år tyckte jag att det var roligt. Det var något vi gjort enda sen jag var 5 år och jag hade aldrig tröttnat. Och jag hade aldrig heller vunnit över pappa.
-Okej, men var? Finns det i närheten? Sa mamma samtidigt som vi vände oss för att gå tillbaka mot bilen. Vi hade inte hunnit så långt på den lång gågatan, men tillräckligt långt för att tycka det var långt tillbaka.
-Ja, det finns en bit här ifrån! Jag och mamma nickade och sedan ökade vi takten mot bilen.

Vi drog på oss varsin hjälm och sedan satte vi oss ner. Det var en yngre, ganska snygg, kille som startade min gokart och jag hörde hur pappas också startade. Jag kollade bak på honom och han nickade.
-Jag ska vinna idag! Sa jag och han fnös till.
-Ha, de tror du va! Jag skrattade åt honom och sedan hörde jag hur mamma ropade.
-Kolla hit! Sa hon och höll upp vår gemensamma systemkamera. Jag log mot kameran och hon tog en bild. Sedan tryckte jag in gasen och gav mig ut på banan.
_____________________________________________________________________________________