Sveriges första novellblogg om One Direction

Precis när vi kom innanför dörren hör jag mammas röst. 
-Mamma och pappa är hemma, så vi kan väll kolla film på mitt rum? Frågade jag Harry samtidigt som jag tog av mig mina skor.
-Jaja, de är lugnt!
Vi hälsade och gick upp mot mitt rum, startade filmen och satte oss i min säng med godispåsen i mellan oss.
_________________________________________________________________________________________________
-En såhär rolig film har jag nog aldrig sett, sa jag skrattandes efter filmen.
-Haha, inte jag heller! 
Jag tog fjärrkontrollen och stängde av Tv:n. Vi satt helt tysta i sängen tills jag helt plötsligt började skratta högt. Harry kollade konstigt på mig men började inte långt därefter skratta själv.

-Okej, vad ska vi hitta på? Frågade Harry mig efter att vi lugnat ner oss lite.
-Jag har ingen aning, klockan är ju halv två… kan vi inte gå en runda? 
-Jag vet, vi kan besöka London Eye… om du tycker det är okej?
-Ja, absolut! Men hur mycket kostar det, vet du de? 
-Gratis för dig… jag bjuder sötnos! Sa Harry och log sitt gulliga leende.
-Men nej… började jag.
-Jag betalar, okej? Sa han och försökte låta allvarlig.
-Okej, tack så mycket! Jag tog fram min svarta, rätt så stora, handväska och la ner mobil, nycklar och pengar. Även om Harry skulle betala tog jag med pengar, jag kunde ju i alla fall bjuda på en glass eller något.

-Mamma, vi sticker nu! Ropade jag från ytterdörren.
-Okej, ha så kul!

Vi gick mot London Eye och när vi kom fram ställde vi oss i kön. Det var lång kö fast det gick ganska snabbt. När vi stod tvåa i kö frågade jag Harry ännu en gång,
-Är du helt säker att du betalar? Det behövs inte! Jag kollade på honom men han bara log mot mig och gav mig en menande blick.
-Lilla envisa du, jag betalar! Ännu en gång log han sitt super söta leende och jag log tillbaka.
-Okej, tack! Sa jag tyst och sedan var det vår tur.

Harrys perspektiv

Jag betalade för både mig och Sophie, sedan fick vi hoppa på. Vi fick en vagn för oss själva.
-Så stort! Sa Sophie och kollade sig runt.
-Har du inte åkt innan?
-Nej! Är det inte läskigt att vara där högst upp? Frågade Sophie och kollade på mig med en orolig blick.
-Kanske det, men jag sitter bredvid dig hela tiden, jag lovar! 
-Åh, vad bra! Hon ställde sig vid ett av fönsterna och jag ställde mig bredvid henne. Vi började långsamt åka uppåt och jag vill inget hellre än att lägga min arm runt henne. Varför skulle jag vara så blyg? Jag gillade verkligen denna tjej men hur skulle jag visa det? Gillade hon ens mig? 

-Är det läskigt? 
-Nej, inte när jag står här med dig. De är bara fint och mysig högst här uppe! 
Hon kollade in i mina ögon och jag log mot henne. Jag böjde mig sakta ner och gav henne en kyss på hennes perfekta läppar och kramade om henne hårt. När vår kram avslutades kollade hon mot mig och log världens finaste leende. 
-Har jag sagt hur fin du är?
Jag ställde mig bakom Sophie och höll om henne. Vi båda kollade ut och man kunde se ut över hela London.
-Har jag någon gång sagt hur fin du är? Frågade Sophie mig samtidigt som vi båda sa,
-Du är så fin! Vi båda skrattade till och sedan drog jag Sophie tätt intill mig. Jag andades in hennes lukt och vi bara stod där.

-Så jag antar att det är du och jag nu, eller? Frågade Sophie osäkert efter en liten stund samtidigt som hon tittade upp mot mig.
Jag nickade och vände henne om så hon stod med ansiktet mot mig och kysste henne igen. Hennes kyssar var det bästa jag någonsin fått, jag kan inte förstå att jag var så här kär. Men jag älskade den känslan.

Sophies perspektiv

När Harry kysste mig var det som ett glädjerus for genom hela min kropp. Jag kände mig som världens lyckligaste människa och visste inte vad jag skulle ta mig till så det enda jag gjorde var att le.

Innan vi skulle av tog Harry tag i min han och jag flätade in mina fingrar med hans. Det enda jag tänkte på att Harry var nu min. 
Vi gick lite i närheten av London Eye. Efter vi hade gått en bit kom vi fram till Big Ben som inte låg så långt därifrån.
Harry böjde sig ner igen och gav mig en lätt puss på munnen.

-Detta är den bästa dagen i mitt liv, sa han och kollade in i mina ögon.
-Min med, svarade jag och kollade fortfarande inte i hans vackra ögon. Båda blev tysta men efter en liten stund avbröt jag tystnaden.
-Vill du ha glass? Jag bjuder.
-Såklart jag vill men jag kan betala själv.
-Inte denna gång för jag vill bjuda min pojkvän på glass, sa jag och log. Jag kunde även se att Harry blev glad när jag sa min pojkvän.
-Jaha då får du väl göra det, jag kan ju bjuda min flickvän på middag hemma hos mig ikväll. Sa han och blinkade med ena ögat.
Jag kramade han och sedan gick vi vidare mot glasskiosken.  När vi kom fram beställde vi varsin mjukglass. Vi gick en lite bit och kom fram till en bänk. Vi satte oss där, tätt intill varandra och man såg ut över Themsen, kanalen som går genom London.

-Du har glass på nästippen sötnos, sa Harry och tog bort det med sin tumme.
-Tack, sa jag och lutade mig mot hans axel.

När vi hade ätit upp hoppade vi in i varsin taxi för jag skulle vara hemma hos Harry klockan sju. Han var så gullig och tänkte laga mat till oss.
Jag kom innanför dörren och gick upp till mitt rum, startade datorn och gick in på twitter. Det jag såg först var vad Harry hade skrivit. Det var så gulligt, tänk att han vågade skriva ”got the cutest girlfriend ever today, Love U @sophiewinston <3”. Ett leende spred sig i mitt ansikte och jag svarade på hans tweet ”Love U too @Harry_Styles! <3”
Tänk att den sötaste och snällaste killen i världen var min, bara min. Jag kunde inte hjälpa det men jag satt där och bara log. Men jag avbröts av att min mobil ringde.

-Är det sant? Hörde jag Evelina i telefonen och jag började le.
-Vadå, vilket?
-Att du och Harry är tillsammans såklart din dumbom!?
-Ja det är sant, svarade jag med en glad ton.
-Åh GRATTIS!! Skrek Evelina.
Tack, men jag måste gå nu. Ska vara hos Harry klockan sju för han ska bjuda på middag.
-Aww så gulligt, lycka till och hejdå.
-Hejdå, sa jag och la på.
_______________________________________________________________________________________________
Här kom del 14, gulligt va? eller vad tycker ni? Går det för fort fram? ...Vi tycker iaf att de är dags att något händer! ;)
Kommentera på!
/Johanna och Angelica