Sveriges första novellblogg om One Direction

-Är det sant? Hörde jag Evelina i telefonen och jag började le.
-Vadå, vilket?
-Att du och Harry är tillsammans såklart din dumbom!?
-Ja det är sant, svarade jag med en glad ton.
-Åh GRATTIS!! Skrek Evelina.
Tack, men jag måste gå nu. Ska vara hos Harry klockan sju för han ska bjuda på middag.
-Aaw så gulligt, lycka till och hejdå.
-Hejdå, sa jag och la på.
_________________________________________________________________________________________________
Efter telefon samtalet med Evelina gick jag in i badrummet och hoppade in i duschen. Jag log stort för mig själv under tiden jag duschade och bytte om. Jag tog på mig ett vitt linne och en svart och vit leopard mönstrad hög kjol. Jag fönade igenom håret och lät det sedan hänga ner över mina axlar. Jag drog några tag med mascaran och tog lite puder. Jag kollade mig i spegeln och sedan gick jag mot mitt rum för att kolla vad klockan var.

Jag gick ner i köket där mamma och pappa stod.
-Vad fin du är hjärtat! Sa pappa och gav mig en kram.
-Ska jag skjutsa dig?
-Ja, visst… ska bara hämta min mobil. 
Jag sprang upp för trappan, jag la ner mobilen och mina nycklar och gick sedan ner mot ytterdörren för att sätta på mig mina vita converse och min jeansjacka.

-Tack för skjutsen! 
-Ingen fara, ska jag hämta dig också?
-Ja, kanske. Jag kan ringa, hejdå!
-Okej, ha de så trevligt min stora tjej! Han log mot mig och jag log tillbaka sedan stängde jag dörren och bilen rullade iväg.

Jag gick på gången fram till dörren. Jag ringde på och hörde fotsteg som närmade sig dörren.

Harrys perspektiv

Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget. När jag öppnade möttes jag av Sophies underbara leende och jag log mot henne.

-Hej, kom in! 
Hon gick in genom dörren och jag gav henne en lätt puss på hennes läppar sedan drog jag henne tätt in till mig och kramade om henne. Jag ville egentligen stå här föralltid och krama om henne, men jag släppte henne och kollade in i hennes fina ögon.
Hon tog av sin jacka och sina convers och då kom min mamma ut i hallen. 
-Hej Sophie, vad kul att du är här!
-Hej ,trevligt att få komma! 
-Ja, jag och pappa ska inte störa er, vi ska iväg nu! Ha det så trevligt!
-Det ska vi ha! Sa jag och Sophie samtidigt och gick ut på altanen där jag hade dukat.

Sophies perspektiv

Vi gick ut på altanen hand i hand och när vi kom ut hade Harry dukat upp jättefint. Jag tittade på Harry som log mot mig.
-Men du behövde inte … 
-Kanske inte, men jag ville! Hoppas de inte är allt för fult!
-Fult? De är hur fint som helst! 
-Varsågod och sätt dig ner! Sa Harry och drog ut stolen åt mig. 
Han gick in i huset och kom tillbaka efter 1 minut med två tallrikar. På tallriken låg det potatisklyftor, schnitzel och bearnaisesås plus lite grönsaker. 
-Vad vill du ha och dricka? 
-Jag kan ta lite cider, svarade jag och fortsatte,
-Det ser jättegott ut, har du lagat allt själv?
Han hällde upp cider i mitt glas och svarade,
-Ja, faktiskt. Jag är inte så duktig, men jag försökte i alla fall!

Jag smakade schnitzeln och de gyllne bruna potatisklyftorna. 
-Åhh, det var sjukt gott! 
Han gav mig ett stort leende.
-Vad bra!

-Jag har packat en korg med lite efterrätt, jag tänkte vi kunde gå en runda och sätta oss i parken!
-Ja, vad mysigt.

Klockan var halv nio när vi gick ut. Vi flätade i varandras händer och gick mot parken. 
När vi kom fram var det knappt några människor. Vi la ut filten vi tagit med oss på gräset och satte oss ner. Harry lyfte upp en tallrik med jordgubbar och en liten skål med smällt choklad.
-Visse du att jag älskar det eller du bara chansade?
-Gör du? Jag bara hoppades att du skulle tycka de var gott.
Han tog upp en jordgubbe och doppade den i skålen med chokladen. Han tog jordgubben mot min mun.
-Smaka!
Jag öppnade munnen och tog en tugga av jordgubben och log.
-Åhh, så gott!

Jag tog en jordgubbe och doppade i chokladen och stoppade in den i min mun. Några få sekunder senare böjde sig Harry fram och pussade mig på munnen.
-Skulle bara smaka lite av chokladen! Han blinkade och jag skrattade till.

Jag flyttade på mig och satte mig intill Harry och lutade mitt huvud mot hans axel. Han la sina armar om mig och pussade mig lätt på kinden. Jag kollade upp i hans fina ögon och gav honom en kyss på hans perfekta läppar. 

Vi satt i parken ända tills klockan slog halv elva. Vi packade ihop alla saker och började gå hemåt. 
-Ska du hem eller? Frågade Harry mig när vi gick
-Ja, tror jag tyvärr måste det!
-Ska jag följa dig eller? 
-Nej, det är inte alls långt här ifrån.
Vi stod vid en korsning där en väg gick hem till mig och andra till Harry.
-Okej, inte lönt att säga emot väll?
-Haha, nej!
-Hejdå, och sov gott, sa Harry och gav mig en varm kram. 
-Hejdå min mästerkock, viskade jag i hans öra och när jag släppte honom gav han mig en lång kyss och sedan gick vi skilda vägar. 

När jag klev innanför dörren hörde jag skratt som kom från TV-rummet.
-Hej! Ropade jag och skratten slutade
-Hej gumman! 
Jag gick in i rummet där mamma och pappa satt och spelade något spel.
-Har ni haft det trevligt? Frågade pappa mig och hällde upp lite dricka i sitt glas.
-Ja!
-Vad åt ni? 
-Harry hade lagat super god mat! Schnitzel med klyftpotatis och bearnaisesås. Sedan efter det gick vi till parken och åt lite efterrätt… min favorit, jordgubbar doppade i choklad!
-Det låter gott! Vilken bra kille du skaffat som kan laga mat åt dig. 
-Ja, de är ju det viktigaste! Jag skrattade till och sedan började vi alla tre spela kort.

Klockan hade hunnit bli 12 och jag kände mig ganska trött. 
-Jag tror jag går och lägger mig nu, godnatt.
Jag gav både mamma och pappa en kram sedan gick jag upp i badrummet för att tvätta av mitt smink, borsta tänderna, byta om till pyjamas och gå på toa. Jag drog även några tag med hårborsten och sedan gick jag in på mitt rum. Jag stängde av min dator och tog upp min mobil. 1 nytt meddelande, från Harry. ”Hej sötnos. Kommer aldrig glömma denna underbara dag, tack sötnos, sov gott! /Din Harry.” Jag log för mig själv när jag läste ”Din Harry”. Han var faktiskt min nu, på riktigt. ”Tack själv min fina mästerkock, sov gott! /Din Sophie” svarade jag. Jag la mig ner i sängen och hörde hur jag fick ett sms. Denna gång var det från Louis. ”Grattis Sophie, hoppas det inte händer allt för mycket när vi är borta! Vi får träffas på lördag, kram!” Jag skrattade till för mig själv och svarade ”Haha, du är rolig du. Ja, de måste vi, saknar er alla, kram!” Jag tryckte på skicka och sedan la jag ner mobilen och stängde av ljudet. 

När jag vaknade nästa morgon med ett ryck var jag alldeles svettig. Jag kollade på klockan, 08.54. Jag la kvar i sängen och tänkte igenom den hemska drömmer jag drömt. Något i stil med att Harry omkom i en trafik olycka. Jag skickade ett sms till honom ”Du lever väll ;)?” ”Ja, hurså? Och tack för att du väckte mig!” Jag skrattade till och svarade ”Drömde att du dog, tur det inte var sant. Träffas idag?” Jag fick ett snabbt svar ”Ja, såklart, fast snälla, låt mig sova lite till”. Jag skrev snabbt ”Jaja, ringer lite senare, puss”. Jag fick inget svar, så jag antog att han hade somnat om. Jag satte mig upp i sängen och kollade lite på TV.
_______________________________________________________________________________________________
Vad tycker ni?
Det är jättekul att ni kommer med lite idéer och sådär. Såklart kommer det absolut inte vara drama-fritt, det kommer hända saker!
Och ännu mer tack för alla fina kommentarer!
/Angelica & Johanna