The way to my life - del 24

Nialls perspektiv

När inte ens en halvtimme hade gått på filmen satt alla ihop tryckta i soffan.
VI hörde något ljud och alla skrek högt,
-AHHHH, samtidigt som vi tryckte ihop oss mer i soffan.
_________________________________________________________________________________________________
Jag kollade bak för att se om det var något, och då såg jag att det var Anne som stod i dörröppningen.
-Men vad skriker ni för? Frågade Anne.
-Läskigt ljud, stammade Harry fram och alla småskrattade.
-Tänd lampan! Jag är rädd! sa Zayn och denna gång brast alla ut i skratt.
-Jag trodde inte du var så feg Zayn! Sa Evelina samtidigt som hon skrattade.
-Jag feg!? Är inte du det då?
-Nej, inte alls, säger vi, svarade Evelina och log stolt.
-Okej då säger vi väl det då.
-Men ska vi fortsätta kolla på filmen, eller? Frågade Niall.


Amandas perspektiv

Vi fortsatte att kolla på filmen och varje gång jag blev rädd hoppade jag lite närmre Niall. Efter en liten stund satt jag intill honom, jag märkte då att han kollade ner på mig och då kollade jag upp och mötte hans underbara blåa ögon. Han log mot mig och la sin arm om mig, sedan viskade han i mitt öra,
-Du behöver inte vara rädd hos mig.
Jag log som svar och fortsatte att titta på filmen som var väldigt läskig, men Niall höll om mig hela tiden. Han var så gullig.

Efter filmen gick vi ner i källaren för att hämta madrasser som vi kunde sova på. Plötsligt började Harry skrika.
-Harry vad är det med dig! Skrek Sophie.
-Spöke, svarade Harry samtidigt som han lät väldigt rädd och alla brast ut i skratt förutom Sophie som försökte hålla sig lugn.
-Men lilla gubber du behöver inte vara rädd, sa Sophie och kramade om Harry.

När vi kom upp igen la vi ut madrasserna på vardagsrumsgolvet och började bädda så vi kunde sova sen. Efter det gick vi och bytte om till våra sovkläder. Fast jag hade ett linne och ett par shorts på mig under min One piece så jag behöll det på mig, samma gjorde Sophie och Evelina. Vi tvättade av sminket och borstade tänderna sedan gick vi ner.

Sophies perspektiv

När vi kom ner så var såklart killarna redan där. 
-Varför ska ni alltid ta så lång tid på er? Frågade Liam
-Lång tid? Jag tyckte det gick snabbt, svarade jag och kollade lite konstig på honom.
-Tjejer, tjejer, tjejer, sa Liam samtidigt som han skakade på huvudet och alla började skratta.

När alla skrattade tog jag upp en kudde och slog i Liams huvud.
-Så det är så du vill ha det!? Frågade han och slog tillbaka med sin kudde.
-Nej det kan man inte direkt påstå!

Efter ett tag var kuddkriget i full gång. Alla hade tagit varsin kudde och alla slog på alla. Jag jagade Harry och slog på honom, efter ett tag hade vi kommit ut där ute och han hade tappat sin kudde. 
Han backade för att han skulle kunna göra motstånd mot mig, men efter ett tag gick det inte längre. Han tog ett steg till och ramlade i poolen och jag brast ut i skratt.
-Det där ska du få för, skrek han samtidigt som han sprang upp ur poolen. Men jag sprang mot dörren men kom inte så långt för i dörren stod Louis och stoppade mig, så Harry hann ikapp mig och tog ett tag om mig och drog mig mot poolen och till slut var jag nere i poolen.
-Harry, vad hade du tänkt att jag skulle ha på mig nu då!? Skrek jag med en arg ton.
-Så långt hade jag faktiskt inte tänkt, men finns det något som kan göra så du blir gladare? Frågade han och blinkade med ena ögat.
-Kanske att du hjälpte mig upp!? Och en lite kyss hade inte suttit fel, svarade jag och blinkade med ena ögat mot honom.
Han kom fram mot mig och drog upp mig ur poolen, sedan drog han in mig i en kram.
-Du kan få låna min gråa one piece och en tröja av mig. Jag tror du blir jättesnygg i det, viskade han i mitt öra och jag kunde inte låta bli att rodna.
-Tack, du är redan snygg, viskade jag tillbaka och log.
När vi ståt där en liten stund släppte han taget lite om mig och gav mig ännu en av de perfekta kyssar som han ger.

Vi kom in på hans rum, han gick mot sin garderob och jag gick mot min väska där jag hade mina underkläder som jag hade tänkt ha på mig imorgon men jag fick ju ta dem idag istället. 
-Harry! Har du någon handduk som jag hade kunnat låna?
-Jag kan hämta en till dig!
-Snälla skynda dig jag fryser!
-Jag kommer gumman! Svarade han samtidigt som han kom springandes med en handduk och virade den om mig.
-Tack, vad gullig du är! Sa jag och gav han en liten puss på kinden.
-Du kan gå in till badrummet så länge och torka dig så kommer jag med torra kläder snart.
-Jag vet nog vad du tänker, svarade jag och jag såg hur han rodnade lite.
-Men du kan låsa dörren. Jag knackar när jag har hämtat kläderna, svarade han och pussade mig på munnen.

Jag gick till badrummet, torkade mig och tog på mig mina torra underkläder. Efter ett litet tag knackade det på dörren. Jag tog handduken om mig och låste upp.
-Här sötnos! Sa Harry och räckte fram kläderna.
-Tack världens gulligaste kille, svarade jag han och pussade han på munnen.
-Och det bästa av allt är att du är min, fortsatte jag och log.
-Och du är min, svarade Harry och kysste mig. 
Sedan gick han ut från badrummet och jag tog på mig Musse Pigg tröjan som han gav mig och hans gråa One piece som var en aning stor, men mysig.

Jag gick nerför trappan och gick in till de andra som satt på madrasserna och pratade.
-Vad fin du är Sophie! Sa Evelina och någon sekund senare blixtrade från hennes kamera.
-Var du tvungen att ta ett foto av mig när jag ser ut såhär, sa jag och pekade på vad jag hade på mig.
-Så du tycker mina kläder är fula? Frågade Harry förvånat.
-På mig ja, men på dig är de extremt snygga för du är fin i allt! Svarade jag och log.
-Det är du med, svarade han och log.

Jag satte mig ner på madrassen bredvid Harry. Vi satt alla och pratade med varandra i några timmar. Tillslut var alla väldigt trötta så vi bestämde oss för att sova. Jag la mig på min madrass och en liten stund senare kom Harry och tog sin arm om mig men jag vände mig om så jag kunde se hans vackra ansikte.
Han kysste mig mjukt sedan sa han,
-Godnatt sötnos, och pussade mig på näsan.
-God natt, svarade jag och log.
-En sak till, sa han.
-Vadå?
-Jag älskar dig, svarade han och kysste mig.
-Jag älskar dig med! Svarade jag med ett stort leende.
_______________________________________________________________________________________________
En efterlängtad del eller? Den blev inte så extra lång som vi hade tänkt oss, men hoppas det inte gör något.
Var inte rädda för att skriva idéer till novellen.
Ha det bäst!
/Johanna och Angelica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback