Sveriges första novellblogg om One Direction

Sophies perspektiv

När vi satt där och alla tjejerna var helt galna för de stod och pratade med killarna kom en tjej plötsligt fram till mig.
-OMG du är Harrys tjej! Sa hon och lät helt överlycklig. Jag kunde gissa på att det var mer än jag som hade hört henne för flera blickar vändes mot oss.
-Ja, svarade jag samtidigt som jag skrattade och inte långt efter kände jag att någon som satt sig bakom mig och tog sin armar om mig. Jag vände mig om och såg att det var Harry och till min förvåning kysste han mig inför alla tjejerna och då hörde jag hur alla sa “aww” i kör.
-Ni är så gulliga tillsammans! Hörde jag att en av tjejerna sa.
-Tack! Men det är Sophie som gör oss söta eftersom hon är så översöt, svarade Harry och log.
-Du är tusen gånger sötare än mig! Svarade jag och han log.
-Kom igen nu lovebirds! Sa Niall högt och alla tjejerna skrattade.
Vi reste oss upp för att fansen vill ta foto med killarna.
-Sophie! Kan inte du och dina kompisar också vara med på foto!? Hörde jag en tjej fråga.
-Visst, svarade jag och gick bort till dem.

Vi tog massor med foto och när alla hade tagit foto med oss sa vi att vi var tvungna att gå.
Vi plockade ihop alla våra saker och gick mot bilen för att åka hem till mig.

-Vad ska vi hitta på nu då? Frågade Niall samtidigt som hans mage kurrade väldigt högt.
-Vad sägs om att äta? Eftersom Niall låter väldigt hungrig.
-Det enda som finns i ditt huvud är just mat! Haha, men vi kan äta hos mig! Svarade jag och hörde hur Amanda flinade.

Vi hoppade av bilen och när jag tryckte ner handtaget på dörren var det låst.
-Vi är typ… utelåsta, sa jag lite tyst.
-Men då får jag ju ingen mat! Utbrast Niall
Jag tog upp min mobil och skickade ett sms till mamma “Var är ni? Vi står här och är typ utelåsta”. En minut senare fick jag ett sms, “Vi är hemma om 10 minuter, ska alla äta hos oss?” “Ja, om det är okej? Niall är hungrig som alltid!” skrev jag och skickade.

Efter tio minuter rullade vår bil in på uppfarten och Niall jublade högt. Alla skrattade åt honom sedan gick jag mot bilen för att få nycklarna. Jag låste upp dörren och vi alla gick in.
-Vi tänkte grilla kött, så om ni vill äta här får ni vänta ett tag! Sa mamma innan hon gick in i köket och började packa upp från kassarna.

Vi gick upp till mitt där alla satte sig ner för att prata lite medans jag gick in i badrummet och bytte kläder eftersom jag var väldigt sandig. Jag tog på mig ett par rutiga shorts och ett vanligt vitt linne.
När jag kom tillbaka till rummet satt alla killarna med sina mobil telefoner intill örat och pratade i mun på varandra. Jag brast ut i skratt och kunde inte sluta. Evelina och Amanda fattade direkt vad jag skrattade åt och några sekunder senare la vi alla tre ner på golvet och skrattade.
-Vad är det? Fråga Louis när han lagt ner mobilen i fickan
-Ni vet inte… började jag men mitt skratt tog över
-Hur rolig det ser ut…. Fyllde Evelina in och vi fortsatte att skratta
De andra hade också lagt på nu och kollade undrande på oss.
-Vad är det roliga? Frågade Niall och de andra undrade detsamma
-Att ni… började jag men mitt skratt anfall tog över
-Asså, vilken humor! Utbrast Liam och sedan skrattade åt oss.
När vi efter 5 minuter hade lugnat ner oss lite hörde vi att mamma ropade,
-Maten är klar nu!
-Jaaaa! Sa Niall och reste sig och gick snabbt ner för trapporna. De andra killarna gick efter och sedan kom jag, Evelina och Amanda. Vi hade inte slutat skratta helt och precis när vi skulle börja gå ner för trappan brast Amanda ut i skratt som smittade av sig på mig och Evelina. Killarna vände sig om och kollade konstigt på oss.
-Asså, ni fattar inte hur kul det är! Sa Evelina och de bara suckade.

Vi gick ut och satte oss på terrassen där mamma och pappa hade dukat för oss alla tio. På bordet stod grillat kött med potatissallad.

Nialls perspektiv

-Ni räddade min dag! Sa jag och Sophies mamma skrattade till
-Var det gott?
-Jaa, utbrast vi alla samtidigt och hon log.

-Tack för maten, det var supergott! Sa jag och de andra instämde. Sedan reste vi oss och tog in våra tallrikar.

-Jag tror vi måste hem nu, vi ska iväg imorgon, sa Harry och jag hoppade till
-Iväg? Vart?
-Vi åker til LA imorgon!
-Men, nej? Jag kände att jag lät som ett barn, men jag visste hur mycket jag skulle sakna dem.
-Vi måste, fast vi är hemma nästa söndag!
-Nästa söndag? De är ju jättelänge!
Zayn, Liam och Harry flinade åt mig. Harry tog ett steg fram och kramade om mig.
-Jag kommer sakna dig gumman, viskade han i  mitt öra och la mitt huvud på hans axel.
-Jag kommer sakna dig också, viskade jag tillbaka och sedan släppte han mig.
Jag gav alla de andra killarna varsin kram och gick fram till Harry igen.
Han kollade på mig med sina fina ögon och gav mig en kyss. Jag kramade om honom och drog in hans lukt.
-Vill ni, så kan ni komma till flygplatsen imorgon, planet går klockan 11! Sa Niall och tog på sina skor.
-Ja, sa Amanda fort och jag skrattade tyst åt henne!
-Ja, vi kommer vid 10 tiden!
-Okej, då ses vi!
-Hejdå, sa jag, Evelina och Amanda samtidig.
-Hejdå, sa killarna och sedan gick det ut.
Jag låste dörren och sedan gick vi till TV och satte oss i soffan.

-Skulle de redan hem? Klockan är inte ens åtta! Sa mamma förvånande
-De ska åka till LA imorgon, och om jag känner de rätt har de nog inte börjat packa!
-Haha, okej!

Vi satte på en film och när den var slut kände vi oss trötta efter dagen så vi fixade oss och sedan gick vi och la oss.

Amandas perspektiv

Jag vaknade nästa morgon av att min mobil gav ifrån sig något hemsk ljud. Både Evelina och Sophie vaknade och vi visste att vi var tvungna att gå upp.

45 minuter senare satte vi oss vi bordet för att äta frukost.
-Ta vad ni vill ha! Sa Sophies mamma och log vänlig mot oss.
Jag tog två mackor ett glas jucie och sedan började vi äta.

-Pappa, kan du skjutsa oss? Sa Sophie när vi var påväg ner för trappan.
-Ja, ska vi köra nu?
Hon kollade på oss,
-Är ni färdiga?
Vi båda nickade och vi fortsatte gå mot dörren.
-Ja, om du kan så kör vi nu!

-Vad ska de göra i LA? Frågade Will när vi satt i bilen påväg till flygplatsen.
-De ska väl spela in eller något, sa jag och han nickade.

-Tack för skjutsen, sa vi alla tre sedan stängde vi dörrarna och gick in på flygplatsen.

Sophies perspektiv

När vi kom in såg vi en stor grupp med skrikande tjejer och vi förstod att killarna var här någonstans. Jag tog upp min mobil och smsade Harry, “Var är ni? Det enda man ser är galna tjejer!”
-Vad gör du? Frågade Amanda
-Jag skickade sms till Harry och frågade var de var.
Mobilen vibrerade till och jag öppnade meddelandet “Ja, det är kaos. Jag vet inte om vi hinner träffas, alla är galna!”
När jag läste det sista kände jag hur det gjorde ont. Jag ville ju träffa honom innan de åkte. “Okej, men jag måste ju få ge dig en sista puss!” skrev jag och sedan satte vi oss på en bänk. Klockan var prick 10 och planet gick inte förens 11. Vi hade en timme på oss att kanske få träffa dom, men hur?
_______________________________________________________________________________________________
Lite längre, det gillar ni väll? Tack för era tips! Nu har vi lite nya idéer och det kommer hända lite saker!
Förresten, vi har skapat en "fanpage" på Dayviews om One Direction, ni hittar den HÄR!
Förresten, ni borde bli bättre på kommentera, haha!
/Angelica & Johanna